Det är en simpel regel: Ökade kostnader måste hanteras genom att spara pengar. På Stockholms universitet innebär detta att de praktiska estetiska ämnena, såsom bild, musik, slöjd, drama och dans, samt pedagogiken och didaktiken kring kulturell och estetisk bildning, ”måste” läggas ner.
En anledning till detta är det låga söktrycket i lärarutbildningar, skriver Stefan Helgesson och Yvonne Svanström i en replik på min kollega Ketil André Thor Thorgersens debattartikel. Eftersom lokalerna, vars hyra höjs varje år av Akademiska Hus, krävs för dessa ämnen, föreslår den pågående utredningen vid Stockholms universitet, en omorganisation av den estetiska undervisningen inom lärarutbildningen.
Anja Kraus
Professor i estetiska lärprocesser och de estetiska ämnenas didaktik, Stockholms universitet
Det föreslås att de befintliga lärarresurserna för didaktik inom estetiska ämnen flyttas till Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Eftersom undervisningen i bild och musik föreslås till Konstfack och Kungliga musikhögskolan finns stora risk för övertalighet. Utredningen är nu föremål för noggrann beredning, och några beslut har ännu inte fattats.
När kvalificerad personal inom en akademisk disciplin omplaceras till olika institutioner, splittras disciplinen. I artikeln hävdas att det i stället är nödvändigt att öka antalet akademiska medarbetare inom de estetiska ämnena och kulturell bildning. Kulturell bildning utgör kärnan i universitetet och akademin, och vid Stockholms universitet är den nu i fara.
Söktryck är ingen indikator på samhällets behov. Det är beklagligt att det finns alltför många outbildade lärare i skolan. Att ett ”akademiskt hus” skulle leda till att akademins hjärta upphävs låter som etikettbedrägeri eller lögn, samt som brutal funktionalism i syfte att främja smart marknadsföring. Vad sker här? Låt mig tänka fritt.
De mest brännande frågorna i livet handlar om hur vi gestaltar vår tid och framtid och vad vi kan åstadkomma. De högljudda politiska, ekonomiska, vetenskapliga och teknologiska förslagen konfronterar oss med en värld av löften: vallöften, löften om vinst, PR, konsumtionslöften, teknologiska och vetenskapliga löften om en bättre värld, lustlöften. Biljontals människor lockas idag i demokratiska sammanhang av enkla politiska fraser, som ”Make America great again”. Men vad menas med ”great”?
Skrytet förblir funktionellt så länge det inte stör någon att det inte finns något svar. Hoppet om ekonomiska vinster genomsyrar dagens samhällen på djupet, varumärken utlovar komfort och social tillhörighet. Men är det något mer än kloka lögner? Hur lönsamma är finansmarknadens svängningar egentligen för den enskilda kunden, och gynnas samhället av dem? Dagens samhällsekonomi fortsätter ”framåt” samtidigt som finansindustrin har börjat erodera basen, nämligen bostads-, skol- och hälsoväsendet.
Fler och fler ”domedagsprofeter” underminerar hållbara framtidslösningar. Människofientliga, ultranationalistiska rörelser lovar unga en känsla av hemhörighet. Därigenom associeras kärlek med affärer och att framgångsrikt marknadsföra sig själv. Dagens visionärer verkar vara hackare, nättroll och producenter av fake news. Ett osynligt samhälleligt glastak breder sig över mångsidigt och solidariskt tänkande människor.
Det kollektiva svärmeriet ligger långt från (kulturell) bildning där man lär sig att förlita sig på sina egna erfarenheter, att förstå kunskapens nyanser och att noggrant överväga sina ställningstaganden. Om (kulturell) bildning verkligen var ett mål skulle vi ha en kritisk offentlighet som sträcker sig bortom medierna, med konkreta syften och genuina förslag till förändringar. Det realistiska ska skiljas från det sentimentala. Att bildas handlar även om att upprätthålla idealet om frihet i föreställningsvärlden. Samhället skulle respektera individens ansvar, självständiga tänkande, och konkreta engagemang. Den gagnlösa distansen, som Hanna Arendt (1968) beskriver i Truth and Politics, skulle erkännas, liksom insikten om att vi alltid vet för lite och därför måste fråga andra och observera noggrant.
Men fram till idag råder den hårda fördomen att bildning är en klassmarkör och en kostsam börda. Dock är det som den centrale bildningsteoretikern von Humboldt (1809) själv skriver långt ifrån elitistiskt: “Den vanligaste daglönaren och den mest välutbildade måste harmonisera sina sinnen för att nå en gemensam förståelse. […] Skillnaden spelar ingen roll.” Han menar att begränsningar som orsakas av makt och klass bör tas bort för att inte förbise verkligheten och undvika brutalisering och svärmeri. Snarare är det en stark marknad och radikal högerpolitik syftar till att befästa sociala hierarkier.
I en snabbt föränderlig värld är en djupare förståelse för mänskliga värden avgörande. När de praktiska estetiska ämnena skuggas undan, riskerar vi att förlora en grundläggande del av vår bildning. Konst, bild, musik, slöjd, drama och dans relaterar föreställningsvärldar till verkligheten och kan både urskiljas och särskiljas. Litteratur och bilder erbjuder en sammanhängande och begriplig förståelse för vår verklighet. Berättelser belyser vad som utgör mänsklig rikedom. Vi ser världen genom andras ögon, införlivar oss i dem, betraktar oss själva utifrån och ser oss själva som en gestalt. Berättelser lär oss att handlingar har konsekvenser och synliggör både samförståndets och våldets logik. Vi behöver kulturell bildning för att främja ömsesidig förståelse och fred i vårt samhälle.
Istället för att lägga ner forskningsämnet behövs en professor i mediepedagogik, som skulle vara den enda i hela Sverige. Professuren i drama bör inte riskeras, liksom anställningarna i alla estetiska ämnena, där var och en har en otrolig bredd i sitt uppdrag.
Eftersom de planerade nedläggningarna av en hel akademisk disciplin handlar om pengar, är det värt att nämna att kulturindustrin, särskilt gamingbranschen, bidrar avsevärt till Sveriges handelsnetto: år 2022 uppgick det till 8,1 miljarder euro. Kan en undervisningssal för framtidens lärare inom de estetiska ämnena verkligen vara för dyr?
Anja Kraus,
professor i estetiska lärprocesser och de estetiska ämnenas didaktik, Stockholms universitet
