De flesta känner nog igen situationen: En text ska skrivas, men först … Och plötsligt har tiden runnit iväg utan att minsta ord hamnat på skärmen.
Annika Bindler hade ofta sett fenomenet i sin roll som lärare och skrivpedagog vid Umeå universitet och bestämde sig häromåret för att prova det amerikanska konceptet Shut up and write (SUAW) i en grupp doktorander. Det går ut på att ett antal personer samlas vid en viss tidpunkt varje vecka och skriver samtidigt, men på sin egen text.
Det hela föll väl ut, och i dag leder hon och ett par kolleger flera SUAW-grupper vid universitetet, alla med samma upplägg.
Först: fritt skrivande i fem minuter.
– Då skriver man precis vad och hur man vill, utan att rätta skrivfel eller analysera, säger Annika Bindler och berättar att vissa deltagare sätter ett papper framför sin skärm under denna övning, för att inte distraheras av röda streck under orden eller dubbla mellanslag.
Annika Bindler
Universitetslärare och skrivpedagog, Umeå universitet
Därefter följer en runda då var och en kortfattat ska berätta om sitt mål för dagen.
– Det är jätteviktigt att de har planerat det innan de kommer.
Deltagarna ska också ha med sig allt underlag de behöver för sin text.
– Om de måste söka under sessionen är de inte tillräckligt förberedda.
Annika Bindler påpekar också att man måste kunna motstå att leta referenser under skrivtiden. Hellre markera det som behöver kollas senare, för att behålla fokus på själva skrivandet.
Efter genomgången sätter Annika Bindler i gång en timer, och så börjar det knattra på datorerna i salen – samt hos de doktorander som deltar via länk.
– Jag tycker det är viktigt att de också har möjlighet. Det fungerar bra. Men det är viktigt att de ser alla andra och vet att jag kan se dem eftersom de har sina kameror på.
30 minuter senare är det dags för fem minuters paus innan nästa skrivpass, lika långt som det första, utifrån den så kallade pomodoro-metoden. Totalt tre pass kör de innan det hela avslutas med att var och en berättar hur det gått. Ofta är responsen positiv – de har känt sig produktiva och lyckats med sina mål, och gillar känslan av gemenskap – men det händer förstås också att någon drabbats av skrivkramp.
– I så fall kan jag be gruppen föreslå vad man kan göra om man fastnar. Det kommer alltid en massa bra idéer.
En som haft nytta av Annika Bindlers grupper är Katharina Derblom, som i december disputerar på en avhandling om akutsjukvård för personer med psykisk ohälsa. Hon har deltagit på distans från Skellefteå i flera terminer och tycker det givit henne stor hjälp i skrivandet.
– Tidigare var det lite som att jag satte mig framför datorn och hoppades det skulle komma något, säger hon med ett litet skratt.
– Sessionerna har gjort mig mycket mer strukturerad i mitt skrivande och gett mig förståelse för processen: vad behöver jag för att kunna skriva den här texten?
Katharina Derblom
Doktorand
Genomgången före varje session fungerar som ett slags ”förbindelse” genom att man uttalar sitt mål högt, förklarar hon. Och att de andra sitter där och skriver samtidigt har en disciplinerande verkan.
– På något märkligt sätt blir det som en gemenskap, fast de sitter långt bort.
Annika Bindlers skrivtips
Avsätt bestämda tider för skrivandet.
Planera och förbered skrivstunden. Inget sökande under själva sessionen.
Stäng av mobilen och notiser på datorn.
Börja gärna med en kort stunds fritt skrivande.
Motstå att kontrollera referenser under själva skrivandet.
Testa att föra skrivlogg.
