140 personer från 13 länder samlades på Karlstads universitet i månadsskiftet september-oktober för att delta i den nyetablerade Nordic Conference on PhD Supervision.
Doktorandhandledning är en liten, men växande och allt viktigare nisch inom pedagogisk forskning. Konferensen, som ska hållas vart annat år i Norden, har skapats med målet att utveckla nischen till ett eget forskningsfält.
– Det finns ett momentum nu i att utveckla forskningen och praktiken inom doktorandhandledning, säger Gitte Wichmann-Hansen som är senior forskare vid Århus universitet och är en av dem i Norden som har publicerat mest om doktorandhandledning.
Som konferensens första huvudtalare ville hon förmedla hur forskningen om handledning av doktorander kan utvecklas och varför det är viktigt.
– Vi vet att handledning av hög kvalitet är en nyckel till doktorandens framgång och välmående. Men doktorandhandledning är en extremt komplex och kontextuell praktik som har förändrats mycket de senaste 20 åren.
Handledaren behöver därför vara flexibel och ha en bred palett av pedagogiska strategier.
– Ändå lämnas ofta handledaren ensam att lära sig praktiken på egen hand, säger Gitte Wichmann-Hansen.
Hon lyfter dock fram Sverige som ett gott exempel där många lärosäten har kurser för handledare.
– Men kurserna kan inte bara vara korta, utan behöver också vara långa och lärandeintensiva, där erfarenheten och praktiken kan delas mellan kollegor.
Eftersom forskarutbildningarna har blivit alltmer formaliserade, och doktoranderna en mer heterogen grupp, behövs även kurser riktade till erfarna handledare, menar hon.
– Men en insikt från konferensen är att de pedagogiska utvecklarna har svårt att få legitimitet för kurserna i kollegiet och att stödet från ledningen därför är viktigt.
En annan av deltagarna på konferensen var Cecilia Almlöv, chef för den pedagogiska utvecklingsenhet vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Hon håller själv på med en doktorsavhandling med fokus på den biträdande handledarens identitet, vilken är särskilt underforskad.
– Biträdande handledare som jag har intervjuat beskriver att deras uppdrag ofta är otydligt och att de vill ha mer tydlighet, säger hon.
Ett etablerat faktum, och återkommande fråga på konferensen, är att en stor del av doktoranderna lider av mer eller mindre psykisk ohälsa, som stress, ångest och depression. Det är en del i det som handledarna behöver hantera, och ibland vänder sig doktoranderna i första hand till den kanske mer juniora biträdande handledaren, berättar Cecilia Almlöv.
En av de andra huvudtalarna, Erika Löfström från Helsingfors universitet, lyfte vikten av att hantera både små och stora etiska frågor under handledningen.
– Doktorandens engagemang, motivation och välmående är starkt kopplat till den etiska dimensionen i handledningen. Det här vill jag fördjupa mig mer i, säger Cecilia Almlöv.
Det är hon, tillsammans med pedagogiska utvecklare från SLU och Uppsala universitet, som nu tar över stafettpinnen för att hålla nästa konferens om två år.
– Det blev en väldigt bra start och ett öppet klimat där inte bara forskning presenterades utan det också nätverkades mellan forskare, handledare och pedagogiska utvecklare. Vi hoppas kunna bibehålla den andan.
Expertens tips för doktorandhandledare
Det viktigaste, enligt Gitte Wichmann-Hansen:
1. Se till att dina och doktorandens förväntningar är tydliga och i linje med varandra. Gör det från dag ett. Gör det systematiskt, kontinuerligt och på ett öppet sätt.
2. Se till att samtliga handledares förväntningar är tydliga och i linje med varandra.
3. Var modig och hantera problem på ett öppet, vänligt och ärligt sätt så fort du får en varningssignal. Det finns inte tid att låta saker spåra ur.
4. Forskning är ett lagarbete, så se till att doktoranden också får tillgång till nätverk, samarbetspartner och en känsla av gemenskap.