Satsningen på forskning ”bara” den fjärde största

– Vi har lärt oss att regeringen har en tendens att överdriva och tala osant och tyckte inte att det stämde att det skulle vara den största satsningen någonsin, säger Anders Ådahl.

Högst belopp 2008
Rapporten från RUT går igenom forskningspropparna från år 2000 till och med i år, vilket innebär en period då sex propositioner har lagts och en ska läggas fram.

Rapporten visar att 2008 års forskningsproposition var den där högst belopp avsattes (17,4 miljarder). Lägsta beloppet (4,1 miljarder) avsattes i propositionen som lades fram år 2000. Beräkningarna är gjorda med basen i 2024 års penningvärde. När det kommer till ekonomiska tillskott så hamnar årets forskningsproposition på fjärde plats med 14,5 miljarder, efter propositionerna från 2008, 2020 och 2012 (se samtliga år i faktarutan längre ner).

SULF:s samhällspolitiska chef, Karin Åmossa, påpekade i en tidigare artikel i Universitetsläraren, att regeringen räknar i löpande och inte i fasta priser.
”Det har lanserats som den största satsningen på forskning någonsin, men det stämmer helt enkelt inte. Man behöver räkna om satsningar till fasta priser för att få en rättvisande bild över tid”, sade Karin Åmossa.

Utbildningsdepartementet svarade därefter i ett mejl till Universitetsläraren att man vidhåller att satsningen är den största någonsin.

”Falsk marknadsföring”
– Det är klassiskt att använda statistik lite som det passar, men det är ohederligt att inte räkna i fasta priser, säger Anders Ådahl.

Han betonar att Centerpartiets kritik inte handlar om nivåerna på anslagen.
– Det är ingen dålig satsning. Det vi reagerar på är den falska marknadsföringen, det blir också extra märkligt när man riktar den marknadsföringen mot en sektor som sysslar med vetenskap.

Varför tror du att regeringen ändå ägnar sig åt detta?
– En för all del rätt pinsam förklaring skulle ju kunna vara att man inte själv begriper hur man ska räkna på ett adekvat sätt. Men samtidigt finns ett återkommande mönster i överdrifter från regeringens sida. Det går ju också att tala om en tidsanda där lögnen blivit ett gångbart politiskt verktyg, säger Anders Ådahl.