Nu när AI-företag köper tillgång till vetenskapliga förlags publiceringar kan man befara att nästa steg är en privatiserad vetenskap.
Life Science Sweden rapporterade i slutet av augusti att det vetenskapliga förlaget Taylor & Francis har avtalat med Microsoft att företaget får tillgång till förlagets böcker och artiklar för att träna sina AI-verktyg. Microsoft ska ha betalat motsvarande mer än 100 miljoner kronor för affären. Även det amerikanska vetenskapliga förlaget Wiley har träffat ett avtal med ett icke namngivet företag som programmerar AI-tjänster.
Ramon Wyss, professor emeritus vid KTH, ställde i fjol frågan i tidskriften Curie om vem som ska ha makten över AI-generad forskning. Wyss menar att möjligheterna är gigantiska med AI-stödd analys av vetenskapliga data och kunskap; när hela vetenskapsområden sammanställs och bearbetas kan en ”superkunskap” skapas.
”När techjättarna nu köper in sig i den vetenskapliga produktionen, förutom den som finns öppet tillgänglig, står de på randen att skapa vetenskapliga superkrafter.”
Men de som äger de mest avancerade AI-verktygen är ett fåtal techjättar. När techjättarna nu köper in sig i den vetenskapliga produktionen, förutom den som finns öppet tillgänglig, står de på randen att skapa vetenskapliga superkrafter.
Det kan öppna fantastiska möjligheter. Men det finns också fallgropar. Hur ska vi förhålla oss till vetenskapliga rön där ingen utomstående kan utskilja hur kunskapen skapats, hur algoritmerna som genererat den är konstruerade eller vilket material AI-verktygen tränats på? Dessutom om ett fåtal stora företag äger både tekniken och resultaten?
Redan nu är AI-modellerna ogenomskinliga. Är det någon som tror att techbolagen frivilligt kommer att släppa till sina affärshemligheter?
Osökt kommer jag att tänka på rörelsen för öppen vetenskap, som vill ställa om till ett vetenskapssystem med öppen tillgång till vetenskapliga publikationer och forskningsdata. I Sverige är det Bibsamkonsortiet som försöker förmå de stora vetenskapliga förlagen att publicera vetenskapliga artiklar öppet, och inte bakom betalvägg. Det har väl gått sådär, stora vetenskapliga förlag som Elsevier är ovilliga att släppa ifrån sig lukrativa publiceringsrättigheter.
Men Elsevier och de andra förlagen framstår som små babydrakar jämfört med techdrakar som Microsoft och Apple. När dessa nu på allvar verkar ge sig in på vetenskapens område kan man ana att något stort är på gång.
Om vi återvänder till Ramon Wyss anser han att vi behöver säkerställa att den kunskap som människan ackumulerat över århundranden också i framtiden kommer hela samhället tillgodo.
En av de åtgärder Wyss menar är nödvändig är att reglera privata aktörers tillgång till vetenskaplig litteratur. Men när stora techföretag redan nu köper vetenskapliga förlags kataloger är vi kanske lite sent ute.
Wyss argumenterar också för att det bör skapas offentliga plattformar för att utveckla AI-driven ”superkunskap” och se till att den är öppen för alla, forskare och andra.
Även Maja Fjaestad, docent i teknikhistoria vid Karolinska institutet menar i en understreckare i Svenska Dagbladet i juni i år att det kan få långtgående konsekvenser att techindustrin står för de mest avancerade AI-verktygen och att det är en demokratifråga att bygga upp motsvarande kapacitet för offentligt finansierad forskning.
Så den akademiska forskningens självständighet gentemot teknikjättarna ser ut att bli en ödesfråga.
”Den hittills förda striden om öppen vetenskap är kanske bara en liten förpostfäktning.”
Den hittills förda striden om öppen vetenskap är kanske bara en liten förpostfäktning. Den stora striden kan komma att stå om vetenskaplig AI ska användas i allmänhetens tjänst eller låsas in av några megaföretag.
Så Bibsam och allierade krafter: utöka era krav till att omfatta också öppen AI!
