Universitetsläraren har redogjort för den uppblossade debatten om Akademiska hus. Argumentationen har ofta varit att Akademiska hus tagit ut alltför höga hyror och delat ut övervinsten till staten, i stället borde lärosätena få lägre hyror.
Till stor del har debatten varit missriktad, anser jag. Den har så att säga skjutit på budbäraren i stället för på avsändaren, eller kanske att man har förväxlat orsak och verkan.
Vid bildandet av Akademiska hus 1993 skapade staten å ena sidan ett superbolag som till stora delar har monopol på fastigheter för lärosäten.
Å andra sidan släppte man marknadskrafterna fria så att andra bolag kunde konkurrera, varför Akademiska hus måste verka inom konkurrenslagstiftningen.
Därigenom hade politikerna konstruerat vattentäta, eller rättare sagt dubbla vattentäta, skott kring lärosätenas hyror.
Det innebär att politikerna har förlagt frågan om hyrorna till ett bolag. Visserligen helägt av staten, men ändå ett bolag som måste verka på kommersiella villkor.
Dessutom har de förlagt frågan, inte till utbildningsdepartementet, utan till finansdepartementet, och därigenom gjort den mer eller mindre oåtkomlig för politiker inom utbildningsområdet.
Och eftersom den nuvarande förordningen som reglerar Akademiska hus verksamhet tillkom redan 2013 har uppenbarligen vare sig följande S-regering eller nuvarande M-regering velat ändra på saken. Därav följer att politiker från båda sidor undviker att uttala sig om frågan, det skulle i så fall bara leda till badwill.
”Politiker från båda sidor undviker att uttala sig om frågan, det skulle i så fall bara leda till badwill.”
Så angreppen på Akademiska hus är till stor del riktade mot fel mål, i stället måste de som vill få slut på bolagets dränering av lärosätenas ekonomi rikta sig mot politikerna som kan ändra på besluten.
Men även om man riktar sig mot politiken kan fokus bli fel.
I en skriftlig fråga i riksdagen i våras till finansminister Elisabeth Svantesson (M) menade Lorena Delgado Varas (V) att Akademiska hus borde få i uppdrag att utreda hur de kan gå ifrån marknadshyror för att kunna sänka hyrorna. Hon frågade därvid finansministern om hon vill ta initiativ till att förändra Akademiska hus hyressättningsmodell.
Kontentan i Elisabeth Svantessons svar var att regeringen för närvarande inte har för avsikt att ta något initiativ till att förändra Akademiska hus nuvarande uppdrag.
Så det försöket att göra något åt problemet tog omedelbart stopp. Dessutom tillåter inte konkurrenslagstiftningen att Akademiska hus skulle kunna sätta något annat än marknadshyror.
Genom att 1993 göra Akademiska hus till ett aktiebolag som är utsatt för konkurrens, bakband alltså lagstiftarna både bolaget och framtida politiker. Det gör att det är svårt att förändra bolagets struktur och uppdrag.
”Genom att 1993 göra Akademiska hus till ett aktiebolag som är utsatt för konkurrens, bakband alltså lagstiftarna både bolaget och framtida politiker. Det gör att det är svårt att förändra bolagets struktur och uppdrag.”
En möjlig väg för lärosätena skulle däremot kunna vara att kräva att en del av (hela?) Akademiska hus utdelning till staten betalas tillbaka till lärosätena, oavsett vilken hyresvärd de har.
Men då gäller det att få tryck bakom kraven, så att det skulle bli politiskt kostsamt att inte göra något åt frågan.
