På söndag riktas världens blickar mot Sverige när Nobelpristagarna, där Lundaprofessorn Anne L’Huillier ingår, samlas i Konserthuset i Stockholm för Nobelprisutdelningen. Det passar väl ihop med regeringens ambition att Sverige ska vara en kunskapsnation med forskning och högre utbildning i världsklass. En ambition som inte matchar verkligheten.
Vi kan alla komma överens om att Sverige ska ha en hög kvalitet i sin utbildning, men den högre utbildningen står inför stora utmaningar. Decennier av urholkning gör att utbildningssystemet går på knäna. Enligt SFS beräkningar innebär regeringens senaste budgetförslag i praktiken en nedskärning av högskolornas utbildningsanslag om cirka 420 miljoner kronor. Hur ska en sådan försämring kunna leda till högkvalitativ utbildning?
När resurserna minskar måste lärosätena effektivisera och skära ner på kostnaderna. Det fungerar inte för en verksamhet som består av kunskapsproduktion och undervisning. En majoritet av universitets- och högskolelärarna uppger att deras arbetssituation påverkas negativt av de ekonomiska förutsättningarna. I praktiken leder minskade resurser till att lärarna måste lägga mindre tid på undervisning, och studenter på svenska lärosäten har lägst lärarledd tid i Europa. Den lärarledda tiden är central för studenternas lärande och för forskningsanknytning, och går inte att ersätta med självstudier. Mindre lärarledd tid innebär en försämrad kvalitet på utbildningen.
Nedskärningarna får konsekvenser för både studenter och lärare, men också för samhället i stort. Sverige behöver välutbildad kompetens, exempelvis för att klara av den gröna omställningen och de behov som finns i välfärden, och näringslivet larmar om rekryteringssvårigheter. Problemen som finns för högskolan spiller över till övriga samhället och därför är det viktigt att satsa på den högre utbildningen.
Hög utbildningskvalitet handlar dock inte bara om resurser, utan även om pedagogik. Hela utbildningen, från kursernas upplägg till den lärarledda tiden, behöver präglas av god pedagogik och ett studentcentrerat lärande. Från politiskt håll finns det en avsaknad av nationella strategier, satsningar på högskolepedagogisk forskning, uppdrag till myndigheter, och initiativ för att skapa skarpare bestämmelser om krav på universitets- och högskolelärares pedagogiska skicklighet.
Även lärosätena har ett stort ansvar i att säkerställa pedagogiken i utbildningen. Ett flertal lärosäten följer inte Sveriges universitets- och högskoleförbunds rekommendationer om att alla anställda lärare ska genomgå minst tio veckors högskolepedagogisk utbildning. Även om utvecklingen går i rätt riktning så finns det fortfarande förbättring kvar att göra, och lärosätena måste ta sitt ansvar.
För att få till förändring måste:
- regeringen höja ersättningsbeloppen för samtliga utbildningsområden och säkerställa att de inte urholkas.
- regeringen verka för att stimulera högskolepedagogisk utveckling.
- lärosätena meritera pedagogisk skicklighet och säkerställa att lärare får minst tio veckors högskolepedagogisk utbildning.
När utbildningsminister Mats Persson (L) väl sitter i Blå hallen på söndag borde han inte ta ut segern i förskott. Ska det bli fler Nobelpris till svenska forskare i framtiden är det dags att satsa de resurser som krävs. För det kommer dröja ett bra tag innan vi får en till Anne L’Huillier, kanske aldrig, ifall vi fortsätter på det här sättet.
