Man kan säga att högskolan har varit kontracyklisk; när samhällets ekonomi krisar blomstrar högskolan.
Det är väl känt att fler studenter söker sig till utbildningar när arbetsmarknaden är kärv.
En ny rapport från UKÄ visar dessutom att under coronapandemin stannade fler studenter kvar på sina utbildningar jämfört med både innan och efter pandemin. Ökningen motsvarar ungefär 3 700 programstudenter och gäller oavsett programtyp eller studentgrupp.
Samma mönster gick att se under finanskrisen 2008–2010. I rapporten menar UKÄ att det inte är förvånande att fler väljer att studera när det är en osäker arbetsmarknad.
Den nuvarande inflationskrisen och den än så länge måttligt försvagade arbetsmarknaden har knappt börjat ge avtryck på ansökningssiffrorna. Inför höstterminen 2023 sökte nästan exakt lika många som förra året, medan antalet sökande till vårterminen 2024 ökat med knappt fyra procent, jämfört med vårterminen 2023. Största ökningen, sex procent, är i åldersgruppen 20–24 år.
”Om det är något av en naturlag att högskolan får fler studenter i kristider är det knappast en naturlag att lärosätena får mer resurser.”
Om det är något av en naturlag att högskolan får fler studenter i kristider är det knappast en naturlag att lärosätena får mer resurser.
I en del andra länder har regeringar valt att vid ekonomiska kriser göra nerskärningar i högre utbildning. Hittills har det inte skett i Sverige, som väl är. Både vid finanskrisen och coronapandemin tillfördes lärosätena nya resurser att undervisa de studenter som strömmade till.
Däremot verkar den nuvarande regeringen vara mer inriktad på att minska utgifterna. Ett generellt sparbeting på 0,5 procent är lagt på högre utbildning och forskning, något som regeringen hävdar mer än kompenseras av enskilda satsningar.
Andra bedömare menar att om man tar hänsyn till inflationen innebär i praktiken regeringens budget omfattande nedskärningar. SULF:s ordförande Sanna Wolk skriver på GP Debatt att räknat med en inflationstakt på 8,7 procent för 2023, så faller de reella ersättningsbeloppen per student med 5,7 procent för alla utbildningar. Bortsett från inom natur och teknik där en ”särskild” satsning innebär att minskningen är 4,8 procent.
Regeringen väljer däremot att utöka yrkesvux och yrkeshögskolan. I sig bra och nödvändiga satsningar, men det hjälper inte högskolan.
När det gäller högskolan är utbildningsminister Mats Perssons (L) åsikt att den bör klara ekonomin genom att skära i administrationen. Redan i våras aviserade han en översyn av lärosätenas regleringsbrev med syfte att få färre statliga pålagor för att minska pappersarbetet.
Och att minska de administrativa pålagorna är en vällovlig ambition. Men som Hans E Andersson, förvaltningschef vid Södertörns högskola, påpekade i en replik till Mats Persson, ligger de flesta betungande regelverken utanför utbildningsdepartementets domäner.
I ett SNS-seminarium i fjol som behandlade administrationens storlek konstaterades att lärosätena har allt fler uppgifter, allt fler pålagor från staten och allt fler förväntningar från andra delar av samhället. Seminariet mynnade ut i ett antal frågor: Är det för många uppgifter? Vilka ska man i så fall ta bort? Och vem ska ta hand om den administration som trots allt måste utföras?
”Sammantaget är jag skeptisk till att de av ministern aviserade minskningarna av administrativa pålagor blir så effektiva att de kompenserar för nedskärningen av anslagen.”
Sammantaget är jag skeptisk till att de av ministern aviserade minskningarna av administrativa pålagor blir så effektiva att de kompenserar för nedskärningen av anslagen. Men hur det går återstår att se.
Men något man redan nu kan slå fast är att om den nuvarande inflationskrisen leder till hög arbetslöshet, så behöver lärosätena tillföras mer resurser för att kompenseras för höjda kostnader för att kunna ta emot fler studenter.
