Hade det inte varit för namnet Ältnäs hade forskare knappast kunnat lista ut att man en gång i tiden jagade svan i den lilla byn i Jämtland som bär namnet. Exemplet är ett av många i Josefin Devines doktorsavhandling. Där kan man läsa att ”ält” kommer av det gamla ordet ”alpt” som betyder svan.
– Namnet berättar att här har man troligen jagat svan. Det är inte en historia som folk har fortsatt berätta, men om man studerar ortnamnet kan man ta reda på det, berättar hon.
Det är nyfikenheten som har fört in Josefin Devine på hennes forskningsområde.
– Jag är jättenyfiken på varför man har kallat en viss plats för just det. Ofta berättar det någonting om platsen, och då vill man ju veta vad det kan vara.
Från uterummet i hemmet i Skulla nordväst om Uppsala blickar hon ut över gröna fält med blommande prästkragar och duniga maskrosbollar. På gårdarna runt omkring bor hennes föräldrar och syskon. Också här, där Josefin Devines släkt har sina rötter sedan 1860-talet, finns lokala namn som väckt hennes nyfikenhet.
Skarpan, Kilen och Farfarshagen är namn som funnits med henne hela livet även om hon inte reflekterade över det under uppväxten på familjegården. Namnen tillhör olika åkrar och hon hörde ofta sin pappa och hans föräldrar använda namnen i sitt arbete med jordbruket.
Det var först när hon studerade till svensklärare som hon upptäckte sitt intresse för namn. En av lärarna vid Uppsala universitet, Svante Strandberg, dåvarande professor i nordiska språk och specialiserad på namnforskning, lade omedvetet grunden till Josefine Devines ändrade yrkesval.
– Han höll en introduktionsföreläsning som var så himla intressant att jag sedan skrev c-uppsats om namn, berättar hon.
I den uppsatsen undersökte hon hur namnen på släktens åkrar har uppkommit. Det är ganska vanliga ägonamn, berättar hon. Skarpan kommer troligen från ordet skarp, som i Uppland betyder torr och hård, och ofta används om åkrar, men också om exempelvis bröd.
– Att man i ett namn på en åker kommenterar hur bra jorden är, det är ganska vanligt, och även vilken form den har som i namnet Kilen.
När det gäller Farfarshagen fick hon även ägna sig åt lite släktforskning.
– Man vill ju gärna veta exakt vem det är man har syftat på. Det finns många ägonamn med mormor, morfar, farmor och farfar. En hel del av dem är säkert en gammal släkting som har bott på undantag, som fick bo kvar på gården fast man lämnade över till sin son. Kanske fick man behålla en liten bit mark.
Hon påpekar att namn på lokala ägor sällan har så lång kontinuitet. De brukar inte finnas nedskrivna, utan används bara av ett fåtal personer. Om en släkt eller familj flyttar sker sällan någon överlämning av namnet. Josefin Devine tror därför att personen som gett namn åt Farfarshagen finns i hennes egen släkt.
– Jag upptäckte att den första gubben i vår släkt som bodde här lämnade över till sin sonson, men bodde kvar och hade en bit mark. Så det är förmodligen honom det syftar på, för det finns inga andra uppenbara kandidater.
Josefin Devine läste vidare på masternivå i svenska och valde bland annat en kurs i namnvård. Hon jobbade sedan en kortare period som oexaminerad lärare när hon såg en utlyst doktorandtjänst vid Umeå universitet.
– Det kunde handla om dialekter eller ortnamn, det fick man välja själv. Men det måste handla om Jämtland. Jag ville gärna doktorera och tänkte att det inte kunde finnas så många som var både intresserade och kvalificerade.
Hon fick tjänsten i Umeå men arbetade hela tiden på distans från Uppsala eftersom det är där Institutet för språk och folkminnen har sitt arkiv. Ämnet blev ortnamn i två jämtländska socknar, och hon disputerade i mars 2021 med avhandlingen Bygden, byarna och buan – Studier av bebyggelsenamnen i Hackås och Ovikens socknar, med ett särskilt avsnitt om fäbodnamnen.
Josefin Devine ...
Hon berättar att hennes ämnesområde väcker intresse hos många hon pratar med.
– Även om inte alla är intresserade av namn i allmänhet så är många intresserade av namn på ställen man kommer ifrån, eller sitt eget efternamn, säger hon.
Själv har hon gift sig till namnet Devine, maken är från Skottland och hon har inte studerat efternamnets betydelse. Bakgrunden till namnet på hemorten Skulla är mer fastslaget, det tros komma av ordet skulle och syftar troligen på en höjd, berättar hon.
– Då får man kika på vad det är för höjdformation som menas. Vår familjegård i Skulla ligger på en liten höjd, den är inte supertydlig, men det skulle kunna vara den.
Just den här typen av fältarbete var centralt i Josefin Devines arbete med avhandlingen, att intervjua lokalbefolkning och studera landskap för att försöka lista ut vad som givit namn till en viss plats.
– Jag har kört runt mycket med bil i Jämtland, det är ganska stora avstånd och jag var där nästan varje år på någon resa. Det var olika bynamn, sjöar och berg som jag skulle kolla.
Att det skulle bli mycket fältarbete hade hon klart för sig innan hon tackade ja till doktorandtjänsten.
– Det fick jag inpräntat i mig tidigt, att det måste man göra. Det är viktigt och roligt, säger hon.
Men först måste hon leta i arkiv, där många ortnamn finns dokumenterade sedan lång tid tillbaka.
– Någon har gått igenom alla de medeltida diplombreven från Riksarkivet. Varje gång det nämns ett ortnamn har man skrivit ett kort och stoppat det i arkivet.
Det gäller också att vara uppmärksam på stavning och uttal som ofta förändrats under årens lopp.
– Namnet Fäste, till exempel, är från järnåldern och har förändrats både ljudmässigt och stavningsmässigt ganska många gånger. Då försökte jag hitta källor så långt tillbaka som möjligt.
Hon har också studerat insamlat dialektmaterial och tagit reda på hur namn låter när de uttalas på den lokala dialekten. Det kan avslöja ytterligare detaljer om vad det kan vara för ord som ingår i namnet.
Josefin Devine berättar om hur hon lyckats fastslå hypoteser med hjälp av fältstudier, till exempel när hon studerade ortnamnet Dödre i sin avhandling.
– Jag tog upp att Dödre skulle kunna komma från en beskrivning på närliggande Dösjön och att den i så fall borde vara sank och dyig, lite kärrliknande. Så åkte vi dit och såg att det var så. Det är ett litet halleluja-moment. Då blev det mer troligt att jag har rätt.
”Alla hade koll på vem jag var när jag snokade runt där på markerna och folk ville komma fram och prata och ställa frågor.”
I lokalbefolkningen har det funnits en tro att namnet Dödre i stället kommer sig av att många dog där under digerdöden men ingen har protesterat mot Josefin Devines slutsatser. Tvärtom har hon upplevt en stor entusiasm i den jämtländska bygden, över att platserna blir omskrivna. Hon använde sig bland annat av sociala medier och skickade vykort för att få hjälp av invånare att bli visad runt.
– Alla hade koll på vem jag var när jag snokade runt där på markerna och folk ville komma fram och prata och ställa frågor.
Avsnittet om fäbodnamn innebar många intervjuer med lokalbefolkning och kontakt med hembygdsföreningar. Det blev en djupdykning i bygdens historia.
– Fäbodväsendet är ju på utdöende. Det är inte så många kvar som har varit med när fäbodarna levde och som själva har använt de här namnen. Den generationen kommer snart inte att finnas kvar och då kommer ingen att känna till namnen.
När Josefin Devine ställde frågor visade det sig att en del äldre namn redan fallit i glömska, även hos de mest engagerade. Att vissa ortnamn slutar användas är oundvikligt, menar hon, men det är viktigt att kunskapen om dem bevaras.
– Det är kulturhistoria och det är svårt att förklara saker i nutiden utan att känna till den historiska bakgrunden. En del tycker kanske att det bara är intressant på ett personligt plan men det är viktigt även på ett samhälleligt plan.
Redan innan disputationen sökte Josefin Devine sin nuvarande nuvarande tjänst som forskningsarkivarie vid Institutet för språk och folkminnen, Isof.
Praktiskt nog kunde hon ha kvar samma arbetsrum i Uppsala som under doktorandperioden och just nu jobbar hon med att redigera sin avhandling så att den kan ges ut som en del i Isofs serie Sveriges ortnamn som riktar sig både till allmänhet och forskare.
– Meningen är att serien ska täcka hela Sverige. Det är ett mega-mega-projekt som har pågått de senaste hundra åren. Det är inte färdigt på långa vägar men varje liten del som kommer ut är en seger. Det är ett grundforskningsprojekt som har hållit i sig och fortfarande rullar.
Någon lärarexamen blev det inte för Josefin Devine och hon tycker att det var rätt beslut. Den pedagogiska sidan får hon utlopp för ändå, bland annat som gästföreläsare vid Umeå universitet och SLU, och genom projektet ”låna en forskare” där hon pratar ortnamnsforskning i skolklasser.
Isof har också ett samarbete med webbplatsen Sveriges historia som drivs av Statens historiska museer och tillhandahåller undervisningsmaterial för skolor. Där har Josefin Devine skapat en lektionsplanering om gatunamn som kan användas av lärare på högstadienivå.
Hon skriver också populärvetenskapligt för allmänheten på Isofs blogg. Där har hon bland annat skrivit om Skarpan, Kilen och Farfarshagen, men också om namn kopplade till rugby som är ett stort fritidsintresse.
Spåren av en blåtira som är på väg att blekna bort skymtar i Josefin Devines högra ögonvrå. En rugbyskada, förklarar hon med ett leende.
– Det var match förra helgen, mot Enköping. Det blev storförlust. Jag pensionerade mig egentligen från rugbyn för ett par år sedan men blev tvungen att göra comeback. Jag blev så avundsjuk, de hade så roligt.
Att hon väljer att arbeta vetenskapligt med ämnen som finns nära till hands är ingen slump.
– När man är ganska fri att välja vad man ska rikta in sig på, då tar man ju något som ligger varmt om hjärtat.
Ortnamn beskrivna av Josefin Devine
Dragedet: Jämtländsk ort i Josefins avhandling. Ett ställe där man behöver dra båtarna. ”Man förstår att här har man egentligen inte velat åka runt en halvö, utan släpat båtarna över den smalaste biten.”
Fyrisfjädern: Hemmaplan för Josefins rugbylag. Kommer från en namntävling för en badmintonhall.
Långharpan: Lokalt namn i Josefins hembygd som numera återfinns på en busshållplats. Harp kan betyda skrovlig, torr, så namnet kan syfta på torr mark.
Strumpan och Stöveln: Namn på två åkrar i Uppland som Josefin lyfte fram när hon satt i juryn då Språktidningen utsåg Sveriges vackraste ortnamn. ”Jag gillar att namnen hör ihop. Mycket roligare än Morgongåva som ofta vinner sådana där tävlingar.”
