Majoriteten av de som svarat på Universitetslärarens enkät uppger att lärosätenas information om sexuella trakasserier är bristfällig. Flera drabbade har försökt få hjälp av universiteten att hantera händelsen, men inte fått tillräckligt stöd.
Fredrik Bondestam, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet, berättar att utsatthet för sexuella trakasserier kan få allvarliga konsekvenser.
– På ett forskningsplan kan man se att ångest, posttraumatisk stress, självmordsförsök och faktiskt självmord är kopplade till sexuella trakasserier på svensk arbetsmarknad, som universiteten ingår i.
Han understryker att konsekvenserna ser olika ut för olika personer beroende på var den utsatta personen befinner sig i livet, vilka resurser hen har och om hen har tidigare erfarenheter av våldsutsatthet.
– Man kan inte på förhand säga till någon som blivit utsatt att ”det där var en sådan liten grej att du bara kan gå vidare”.
Hoppar av studier
Förutom konsekvenser för en individs mentala hälsa, kan utsatthet för sexuella trakasserier även påverka den akademiska karriären.
– En person som blivit utsatt tänker på att hoppa av studierna, eller hoppar faktiskt av, i större utsträckning än icke utsatta. Motivationen blir lägre och tilliten till arbetskamrater kan försämras, säger Fredrik Bondestam.
Det är inte bara de sexuella trakasserierna i sig, utan även hur de hanteras av universitetet som kan påverka en utsatt person.
– Om många som är utsatta inte får stöd och hjälp blir det en normalisering av beteenden som är helt oacceptabel. Det gör att vi får en repressiv situation, där man inte talar om det eller känner att man kan få stöd, säger Fredrik Bondestam.
Ett samhällsproblem
Elin Kvist är docent i sociologi vid Umeå universitet. Hon forskar om genus och arbete, och menar att bristfällig hantering av sexuella trakasserier även påverkar samhället i stort.
– Det betyder att vi har vissa personer som vi som samhälle har investerat en massa pengar i för att utbilda, som på grund av sexuella trakasserier inte kan göra klart sin utbildning och arbeta med det som de borde.
Hon fortsätter:
– Det är kanske lätt att se den individuella kostnaden, men det är också ett samhällsproblem och ett organisationsproblem.
Att sexuella trakasserier får allvarliga konsekvenser är ingenting nytt, enligt Fredrik Bondestam.
– Det har vi vetat i 50 år. Men det verkar inte spela någon roll hur många gånger vi säger att det har förödande effekter på både enskilda människors hälsa och akademin i sig. Det verkar inte riktigt ta skruv.
Tre åsikter
Få studenter och doktorander som utsätts för sexuella trakasserier anmäler händelsen till universitetet. Hur ser du på det?
Per Lundgren, ordförande för SULF vid Umeå universitet:
– Många tvekar att anmäla eftersom utredningsprocesserna är krävande och utlämnande och risken att det inte leder till någonting är stor. Detta gäller även för de som är utsatta för andra former av trakasserier eller kränkande särbehandling.
Ummis Jonsson, ordförande för Saco-S och SULF vid Mittuniversitetet:
– Det finns säkert flera systemförklaringar kring detta: okunskap, rädsla för repressalier, rädslan av att inte bli trodd, eget skuldbeläggande. Många hanterar det på annat sätt inom olika nätverk och det finns en föråldrad syn utifrån under- och överordnade positioner vid lärosätena. Detta får stöd i det så kallade akademiuppropet som gjordes 2017 då man menade att den hierarkiska strukturen som råder inom akademin leder till att trakasserier tystas ned och inte hanteras. Det finns också en samhällelig syn på att denna typ av trakasserier är något privat, trots att vi vet att mäns våld mot kvinnor är det största hotet mot jämställdhet.
Jan Andersson, ordförande för Saco-S vid Linnéuniversitetet:
– För fem år sedan skrevs en rapport på Linnéuniversitet om de här frågorna, vid namn Berättelser om sexuella trakasserier och övergrepp på Linnéuniversitetet. Både kompetent personal och forskare inom området var involverade i arbetet med den. En av slutsatserna var att det finns en tystnadskultur kring de här sakerna. Att vi har sådana maktstrukturer på något sätt. Det är asymmetriska maktsituationer, exempelvis mellan doktorand och handledare, som syftas till. Rapporten tog upp att man behöver tydligare processer för hur man ska anmäla, samt att det givetvis är viktigt att dessa processer är kända av studenter och doktorander.
