Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Verklighets­frånvänd mål­styrningsmodell

Den nya målstyrningsmodell som filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet har valt är svårbegriplig. Modellen svarar inte heller mot verksamhetens verklighet, skriver prefekt Per Gyberg samt proprefekterna Anna Sparrman och Anna Storm.

8 september, 2022
Per Gyberg, Anna Sparrman och Anna Storm

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens/skribenternas egna.

Linköpings universitet har fattat beslut om en ny resursfördelningsmodell. Det är en klok förändring med syfte att göra fördelningen av anslag mer transparent och likartad inom lärosätet samt att möjliggöra omfördelning utifrån olika behov eller för strategiska ändamål.

Anna Storm.

För forskningsanslagen ska en del om minst 20 procent vara prestationsbaserade. Rektor har gett respektive fakultet i uppdrag att ta fram en modell som beaktar prestation för denna del. Det visar sig nu att samtliga fakulteter har valt modeller baserade på målstyrning, dvs att ett antal prestationsmått preciseras och viktas och därefter fördelas anslagen utifrån hur olika miljöer inom universitet lever upp till prestationsmåtten. Det är på många sätt ett rimligt val eftersom målstyrning är mycket effektiv – förutsatt att målen för verksamheten och prestationerna är någorlunda enkla att precisera och mäta.

Per Gyberg.

Denna typ av målstyrning av kunskapsintensiv verksamhet är dock ofta problematisk, som till exempel tidningen Curie har skrivit om. Den mest centrala invändningen är att kunskapande är en kreativ process som inte låter sig inordnas enligt mer industriella produktionsprinciper om kostnadseffektivitet och genom kvantifiering av relationen mellan medel och mål.

Anna Sparrman.

Därtill kommer svårigheterna att skapa prestationsmått som svarar mot verksamhetens verklighet, vilket får till följd att mätningarna blir alltför förenklade och därför missar avgörande delar av vad som faktiskt presteras. Det är också väl känt att ett vanligt prestationsmått som bibliometri gynnar vissa publiceringstraditioner och inte andra, och inte heller nödvändigtvis leder till ökad kvalitet i forskningen.

Givet dessa brister är det förstås allvarligt att målstyrning – genom sin effektivitet – samtidigt får stora effekter på hur olika miljöer och enskilda medarbetare agerar för att svara mot den utformade incitamentsstrukturen.

Om målstyrning ändå väljs för en kunskapsintensiv verksamhet som den vid våra universitet är det därför viktigt att modellen:

1) är intuitiv, och alltså lätt att förstå.

2) är så adekvat som möjligt, alltså rimligt svarar mot verksamhetens verklighet och faktiska prestation.

3) skapar incitamentsstrukturer som gör att medarbetarna agerar i den riktning som lärosätet vill att verksamheten utvecklas.

4) kan relateras till en övergripande vision med verksamheten.

Filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet har valt en målstyrningsmodell som inte uppfyller något av dessa kriterier. Modellen är svårbegriplig och tyvärr raka motsatsen till den transparens fakulteten säger sig vilja uppnå.

”Filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet har valt en målstyrningsmodell som inte uppfyller något av dessa kriterier. Modellen är svårbegriplig och tyvärr raka motsatsen till den transparens fakulteten säger sig vilja uppnå.”

Modellen svarar inte mot verksamhetens verklighet vilken till exempel bygger på en stor andel externt finansierade forskningsprojekt, erhållna i hård konkurrens, på kritisk humanistisk och tvärvetenskaplig publicering, ofta i bokform, på mycket hög andel forskande lärare aktiva i grundutbildningen, på omfattande samverkan mellan institutioner och fakulteter, och med aktörer utanför akademin. Modellen skapar vidare incitamentsstrukturer som direkt strider mot universitetets nyligen antagna strategiska vision – vilket ytterligare bidrar till förvirringen.

I modellen är andelen externa medel erhållna i konkurrens mycket lågt viktade, den bibliometri som används gynnar tydligt mer positivistisk och kvantitativ forskning, vilket är särskilt förvånande eftersom modellen tagits fram just för en filosofisk fakultet.

För prestationsmåttet forskningsanknytning i grundutbildningen räknas enbart professorers och biträdande professorers undervisning, inte till exempel lektorer eller docenter med hög andel forskning i sin tjänst.

Internationalisering och samverkan är områden som lyser med sin frånvaro. Våra invändningar har mötts av instrumentella förslag som till exempel att i högre grad redovisa samverkan i rapporter, vilka då skulle ge utslag i bibliometrin. Eller fyrkantiga förklaringar om att forskningsanknytningen i undervisningen enbart räknar professorer och biträdande professorer eftersom docenter inte finns som en tjänstekategori och därför är svår att extrahera ur existerande administrativa system.

Den incitamentsstruktur som den här nya målstyrande resursfördelningsmodellen etablerar kommer att medföra stora förändringar i verksamheterna inom filosofiska fakulteten. För den institution vi representerar, Institutionen för Tema, kommer vi till exempel att behöva styra professorers och biträdande professorers arbete bort från mentorskap för juniora forskare, bort från att ta tidskrävande förtroendeuppdrag inom det egna universitetet och vid andra universitet, bort från att söka samverkan inom och utanför universitetet – för att istället kraftigt öka deras undervisning inom grundutbildningen.

Professorernas och de biträdande professorernas med nödvändighet ökade andel undervisning på grundnivå kommer också att tränga ut juniora forskare som är i behov av undervisning för sin meritering. I förlängningen kommer institutionen att bli en mindre attraktiv arbetsplats för såväl juniora som seniora forskare.

Allt detta strider mot hur vi vid Institutionen för Tema under de senaste åren byggt en verksamhet som styrs utifrån delvis andra premisser. Istället för målstyrning strävar vi efter en kollegial och tillitsbaserad styrning, där förändringar ges tid till att slå igenom, och där vi värnar en hållbar arbetsmiljö som en förutsättning för kreativt arbete.

Vi arbetar med omfördelningar som skapar driv och mångfald, och med aktiv och strategisk användning av medel. Vi har uppmuntrat och skapat förutsättningar för ökad internationalisering och för samverkan internt på universitetet liksom externt med det omgivande samhället. Samtliga tjänstekategorier är involverade i undervisningen, inklusive professorer och biträdande professorer (även om deras medverkan enligt modellen nu bedömts vara allt för låg).

Institutionen för Temas styrka är friheten och förmågan att formulera kritiska och samhällsrelevanta forskningsproblem ur ett genuint tvärvetenskapligt perspektiv. Vi har genom långsiktigt strategiskt arbete stärkt förutsättningarna för det kreativa kunskapandet. För institutionens del innebär filosofiska fakultetens nya resursfördelningsmodell ett tydligt avfärdande av dessa ansträngningar.

”Vi kan inte tolka detta på annat sätt än att tiden för den typ av progressiv tvärvetenskaplig forskning som Institutionen för Tema stått för vid Linköpings universitet nu tyvärr är över.”

Vi kan inte tolka detta på annat sätt än att tiden för den typ av progressiv tvärvetenskaplig forskning som Institutionen för Tema stått för vid Linköpings universitet nu tyvärr är över. Det är mycket oroväckande, inte bara för vår institutions del, utan för all den kritiska humanistiska och samhällsvetenskapliga forskning som bedrivs vid filosofiska fakulteten, och i förlängningen för Linköpings universitet som ett av Sveriges stora och breda lärosäten.

Per Gyberg, prefekt och docent vid Tema Miljöförändring vid Institutionen för Tema

Anna Sparrman, proprefekt och professor vid Tema Barn vid Institutionen för Tema

Anna Storm, proprefekt och professor vid Tema Teknik och social förändring vid Institutionen för Tema

Per Gyberg, Anna Sparrman och Anna Storm

Vad tycker du? Skicka in din replik eller debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023