Vid seminariet presenterade Anders Kärnä, forskare i nationalekonomi, sin nyskrivna rapport. Den visar att antalet och andelen högutbildade administratörer vid universiteten har ökat, medan de lågutbildade administratörerna minskat, vilket Universitetsläraren har skrivit om tidigare. De högutbildade administratörernas andel av universitetens lönekostnader har också ökat.
Oklart varför
Orsakerna till ökningen var mer oklar. Både Anders Kärnä, panelen på seminariet och publiken, hade en rad förslag:
Ett utökat uppdrag från regeringen, internationalisering, tredje uppgiften, IT-miljön, NPM och interndebitering, etikkrav, GDPR, ökad integration med övriga samhället samt överdrivet mätande och en stor rapporteringsbörda.
Anders Kärnä sammanfattade:
– Problemet är bara att det är så svårt att nåla fast exakt vilken förklaring som driver det här.
Dessutom verkar de allt fler och mer högutbildade administratörerna vara en tendens i alla statliga myndigheter och även på lärosäten internationellt, som i exempelvis Danmark, Storbritannien och USA.
Bra men inte optimalt
På frågan om universiteten har för mycket eller för lite administration svarade i panelen Mats Alvesson, professor i organisationsteori vid Lunds universitet:
– För mycket, men det är värre i andra länder. I Sverige är vi nog inte sämre, snarare lite bättre än på andra ställen. Fortfarande är det ett problem. Det är för mycket policys, regler, strukturer, mötesaktiviteter, mätningar, enkäter. Men att säga vad som bra och optimalt är oerhört svårt.
Lars Strannegård, rektor vid Handelshögskolan i Stockholm. ifrågasatte uppdelningen i kärnverksamhet och administration.
– Det är som man talar om Volvo och att det bara är de som är på bandet som är kärnverksamhet och producerar bilar. Och allt annat runtomkring, som marknadsföring, räknas som något annat.
Paneldeltagaren Ulrika Wallén, policyexpert på högskolepolitik vid Svenskt Näringsliv, påpekade:
– Att Sverige lägger en relativt stor andel av BNP på högre utbildning men att studenterna bara får 11 timmar i veckan i undervisning indikerar att det är en hög andel administration på bekostnad av studenterna.
För lite undervisning
Att bara få 11 timmar i veckan i lärarledd undervisning är absurt, replikerade Lars Strannegård:
– Men jag är inte säker på att sättet att lösa det är att ta bort resurser från administrativa funktioner, typ breddad rekrytering, och lägga det på fler forskare och lärare.
En digital deltagare på seminariet ställde frågan: Finns det några risker med att skära ner på HR-personal och kommunikatörer? Är det något som riskerar att bli sämre på lärosätena?
– Ja , på många ställen har man en välfungerande struktur som man förväntar sig ska fungera, sade Lars Strannegård.
Effekten kan bli stor, varnade han för:
– I grunden tror jag det handlar om att universiteten förväntas vara mer delaktiga och mer integrerade i samhället och inte som en separat del som ligger utanpå det andra. Samverkan och integration i samhället kräver fler som arbetar som någon slags buffert mellan intern och extern verksamhet.
Problematiskt med högavlönade
Rapportförfattaren Anders Kärnä ansåg att den allt mer högutbildade och högavlönade administrationen är problematisk.
– På lång sikt tror jag det är ett problem, om vi inte redan är där. Vi har idag ganska ont om resurser, särskilt till samhällsvetenskap och humaniora, och vi har kvalitetsproblem i undervisningen. Det finns väldigt lite marginaler vilket gör att man måste vara väldigt försiktig med varje krona, sade han.
Men seminariet gav egentligen inte något svar på om de högutbildade administratörerna kostar lärosätena för mycket. Två av tre i panelen och rapportförfattaren ansåg att lärosätena har för hög andel administration. Detta samtidigt som seminariet betonade att lärosätena har allt fler uppgifter, allt fler pålagor från staten och allt fler förväntningar från andra delar av samhället.
