Ni är båda två docenter och universitetslektorer på Försvarshögskolan i Stockholm. Berätta om er aktuella forskning.
– Vi såg tidigt att det fanns ett utbrett motstånd mot kriget från flera olika icke-statliga aktörer. Det rörde sig om företag, skådespelare, olika sorters insamlingar och privatpersoner. Vi är motståndsforskare och hade inte sett något liknande tidigare.
Hur genomför man forskning under pågående krig?
– Det är speciellt och begränsar möjligheterna att samla in data. Men vi har på vedertaget forskningsmanér lyckats göra en konceptuell analys och ge empiriska exempel.
Ni har skrivit en artikel som ännu inte är granskad i peer review. Det var klar redan tolv dagar efter att invasionen inleddes 24 februari. Vad är det viktigaste ni kom fram till?
– Att det går att skapa en stark opinion och att icke-statliga aktörer kan ta ställning och visa världen vad de står för. Vi såg en enorm kreativitet där exempelvis folk utnyttjade möjligheten att informera ryssar om vad som pågår via digitala platser egentligen avsedda för recensioner av ryska restauranger och museer.
Hur kommer ni att fortsätta?
– Vi har flera spår. Statligt motstånd mot kriget är ett spår och ett annat är hur kriget ställer nya krav på det svenska totalförsvaret.
