Markus Göransson är biträdande lektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan och forskar om rysk markkrigföring.
– Jag har haft kontakt med media tidigare men det var inget jämfört med nu. Intresset från media har varit extremt. Det är bra att kunna bidra till diskussionen om det avskyvärda kriget, samtidigt som man önskar att ens expertis inte behövde vara efterfrågad.
Kriget berör honom både professionellt och personligt.
– Det är ett krig som är närmare mig än många andra konflikter. Jag bodde i Ukraina 2009–2010, har varit där flera gånger sedan dess och har goda vänner i Kiev som nu sitter i skyddsrum. Jag upplever att jag växlar mellan ett personligt engagemang och ett forskarengagemang där jag försöker förstå vad som pågår utifrån de kunskaper jag har byggt upp genom min forskning. Det är inte två typer av förhållningssätt som utesluter varandra, utan jag växlar mellan dem.
Träder in i roll som analytiker
Han påpekar att kriget i Ukraina är snabbt föränderligt med många osäkerheter och att det är svårt att skaffa sig en tydlig bild av läget.
– När jag blir tillfrågad av media träder jag in i en roll som analytiker utrustad med den kunskap jag har om rysk krigföring, rysk militär och relationen mellan Ukraina och Ryssland. Man får försöka vara tydlig och öppen med när saker är för osäkra för att kunna uttala sig.
Markus Göransson anser att forskare inte bör skydda allmänheten från att oroas.
– Jag tycker att det nu finns starka skäl att vara orolig. Befogad oro är inte något problem, utan kan leda till att man gör de förberedelser som behövs. Att Ukraina hade så god beredskap för att möta ett ryskt angrepp berodde just på att man var orolig för angrepp. Jag tycker att också vi i Sverige borde ta den eventualiteten på allvar.
”Inte sticka ut huvudet”
Håkan Gunneriusson, docent i krigsvetenskap på Risk and Crisis Centre vid Mittuniversitetet, är en annan av de forskare som blivit efterfrågade i media.
– Det här kriget är något som utvecklas nu och som forskare som framträder i media bör man avhålla sig från att sticka ut huvudet för mycket, säger han.
Han påpekar att media är intresserade av nuet. ”Hur går kriget, vad händer i kriget, när faller Kiev?”
– Men det vet jag egentligen väldigt lite om, det händer ju nu för mig också. Jag har samma källor som alla andra. Det man kan göra som forskare är att reda ut kontexten bakom. Och då kommer man in på tidigare forskning, men det är inte säkert att det är det media vill höra.
– Som exempelvis att jag hävdar att invasionen har pågått en lång tid och vill påminna om det. Invasionen skedde inte nu, utan den skedde redan 2014 när Ryssland annekterade Krim och upprättade utbrytarrepublikerna. Jag har skrivit ett tiotal peer reviewade artiklar om det här, men de har inte haft något genomslag. Vi visste att Ryssland invaderat Ukraina men av olika skäl valde vi att titta bort och att inte reagera. Nu när det är ett fullskaligt krig kan vi inte ignorera det längre, säger Håkan Gunneriusson.
En demokratiaspekt
En forskare kan också försöka förutse, eller tolka, skeenden.
– En del frågor är lättare att extrapolera, till exempel när det gäller Moldavien och Transnistrien. Förra helgen meddelade Transnistrien att de vill skilja sig helt från Moldavien. Det menar jag är koordinerat med Ryssland. Och det vet jag ju inte men allt tyder på det.
Håkan Gunneriusson menar att det finns en demokratiaspekt på den fria forskningen, särskilt om man jämför med Ryssland där människor får veta väldigt lite om kriget.
– Vi har ju en strävan efter objektivitet i universitetsvärlden och det får genomslag i vårt samhälle. Men objektivitet betyder ju inte att båda sidor är likvärdiga, att båda ska ha lika rätt. Utan att objektivitet kan landa i att man ser att en sida inte har rätten på sin sida. Tveklöst är Ryssland en förövare som med det här anfallet utmanar det internationella samfundet. Och det är ett konstaterande som vilar i objektivitet. Så är det bara, säger Håkan Gunneriusson.
Låter bli att spekulera
Peter Haldén, docent och universitetslektor på strategiavdelningen på institutionen för krigsvetenskap och militärhistoria vid Försvarshögskolan, är ännu en forskare vars expertis plötsligt blivit efterfrågad.
Men rollen som expert i media är inte ny för honom.
– Det är inte så märkligt, jag har varit i media förut, jag jobbade tidigare på FOI och då var det ganska vanligt att hålla pressbriefings och prata med pressen.
Peter Haldén menar att det finns ett enkelt sätt att undvika att dras med i medielogiken.
– Ja, man låter helt enkelt bli att spekulera. Vissa frågor får man säga nej till och påpeka att det är ingen bra fråga. Särskilt med tanke på det spända läget kan man inte spekulera hur som helst. För det man säger som försvarsexpert i media plockas ju upp.
”Speciellt vara försvarsforskare”
Det är skillnad på forskare inom olika discipliner.
– Det är lite speciellt att vara försvarsforskare. Där är det en dimension som skiljer sig gentemot andra forskare som uttalar sig i media. Jag tror att det viktigaste är att man håller sig till det man kan och att man står fast i den rollen, och inte försöker dras med i någon medielogik, säger Peter Haldén.
Han tror också att det bland forskare finns överdrivna farhågor för att vara med i media.
– Det beror ju på, men de flesta media är jättebra och vill ha forskare som ger korrekt information. Men forskare har ibland överdriven rädsla för medier. Speciellt gäller det för samhällsvetare inom områden som många har åsikter om. Om du är kemist är det inte många som kommer att ifrågasätta det du säger som är forskningsbaserat: ”nämen jag känner att molekylstrukturen nog inte är så där”.
Känner du ett ansvar gentemot allmänheten att tona ner eventuella hot och att inte oroa dem?
– Det är en bra fråga. Man måste hålla sig till sanningen, den sanning man känner till som forskare. Men man måste tänka sig för när man uttalar sig i media om sådana här saker. Både vad man säger, som sagt är ju vissa frågor omöjliga att svara på, och hur man säger det. Som forskare ska man både informera och lugna. Men det är väldigt viktigt att man tänker på att det är skillnad på att vara forskare i försvarsfrågor och att vara i Försvarsmakten, för Försvarsmakten skyddar landet och ska ingjuta mod, säger Peter Haldén.
”Många kunniga röster”
Markus Göransson betonar att det bra om många röster hörs.
– Vi så kallade experter sitter ju inte på sanningen utan vi försöker förstå det som händer så gott vi kan utifrån vår tidigare forskning. Olika forskare har ju olika perspektiv och drar olika slutsatser. Det är bara bra om det kommer fram olika välgrundade perspektiv och om många kunniga röster hörs i diskussionen, säger han.
