Språkrådets rapport, Språkval och internationalisering, är en uppföljning av en motsvarande undersökning från 2010 och fokuserar på den senaste tioårsperioden.
– Det tydligaste övergripande resultatet är att engelska ökar överallt, inom alla domäner, inom alla ämnesområden, med väldigt få undantag. Ju högre akademisk nivå desto mer engelska, säger Hans Malmström, biträdande professor vid Chalmers, som genomfört undersökningen tillsammans med professor Diane Pecorari vid City University of Hong Kong.
Dominerande publiceringsspråk
I genomsnitt skedde 64 procent av programundervisningen på avancerad nivå på engelska 2020, och 53 procent av undervisningen på kursutbudet. Det är en genomsnittlig ökning på 7 respektive 13 procentenheter de senaste tio åren. Som publiceringsspråk dominerar engelska totalt på bekostnad av svenskan: 93 procent av alla doktorsavhandlingar och alla tidskriftsartiklar skrevs 2019 på engelska.
När det gäller enskilda ämnesområden finns det skillnader, både när det gäller undervisningsspråk och publiceringsspråk. Inom till exempel naturvetenskap och teknik har engelskan ökat som undervisningsspråk, men ökningen är ännu större inom humaniora och samhällsvetenskap.
Engelska som publiceringsspråk inom naturvetenskap och teknik har ökat från en mycket hög nivå. Men inom humaniora och samhällsvetenskap har engelskan ökat mycket mer.
– Engelskan gör sig påmind överallt. Det som bekräftar den bilden är att i svenskspråkiga kurser på grundnivå, där engelska alltså inte är det officiella undervisningsspråket, finns engelskspråkig kurslitteratur i väldigt hög utsträckning. Ungefär hälften av den obligatoriska kurslitteraturen är på engelska. Och i så mycket som 25 procent av alla svenskspråkiga kurser förekommer ingen svensk litteratur över huvud taget, säger Hans Malmström.
Det enda undantaget från engelskans frammarsch är att program på grundutbildningen till 95 procent ges på svenska.
Varför ser det ut så här?
– I den här rapporten tillskriver vi utvecklingen internationaliseringen av högre utbildning och forskning under den senaste 20-årsperioden. Den tog fart på allvar i samband med Bolognaprocessen, i takt med att fler internationella studenter, lärare och forskare kom till Sverige. De största förändringarna med avseende på undervisningsspråk kom runt den perioden. Sedan har det fortsatt, i humaniora och teologi har vi haft en ökningstakt av nästan två procentenheter per år från 2015.
Är engelskans frammarsch problematisk?
– Det är inte oproblematiskt, och vi vet alldeles för lite om konsekvenserna av användningen av engelska som undervisningsspråk. Vi kan inte med säkerhet säga att det inte har en negativ inverkan på ämnesförståelsen att studera ett ämne som mekanik eller antropologi på engelska. Inte heller är forskningsresultaten entydiga att man blir bättre på engelska av att studera på engelska. Här behövs det mycket mer forskning.
Det finns inte heller någon entydig forskning om vad det innebär att mindre forskning publiceras på svenska, säger han.
– Vi kan egentligen inte uttala oss om de faktiska konsekvenserna av en potentiell utarmning av svenskan som vetenskapsspråk. Vi kan anta att om svenskan används i mindre omfattning i publikationer så leder det till domänförluster.
Vilka är rapportens slutsatser om den framtida utvecklingen?
– Det finns mycket som talar för att utvecklingen gentemot mer engelska kommer att fortsätta. Kanske inte lika snabbt som hittills, och inte i alla domäner. Men inom vissa ämnesområden kommer vi att se en ökning av engelska både som undervisningsspråk och som publiceringsspråk.
Rapporten pekar på tre vägar att gå. Den ena är att staten, lärosätena, lärare och studenter bestämmer sig för att anglifieringen måste stoppas.
– Om det ska lyckas måste det till mycket kraftfulla, systematiska, medvetna åtgärder, säger Hans Malmström.
Motsatsen är att kapitulera inför engelskans utbredning.
– Det är lite hårdraget ungefär där vi befinner oss i dag. Anglifieringen får fortgå utan att vi gör så mycket.
Det tredje är en slags mellanväg om att skapa en parallellspråkighet, där engelskan och svenskan på ett bra sätt kan samexistera och befrukta varandra i lärandemiljöer och inom ramen för forskning.
– Det är lättare sagt än gjort, det är inte lätt att få en produktiv samexistens av svenska och engelska. Visa mig något land där parallellspråkighet har lyckats fullt ut, där det inte blir ett nollsummespel! Jag har inte sett något exempel på att det fungerar, säger Hans Malmström.
Vad tror du själv kommer att hända?
– Sannolikt kommer engelskans utbredning att tuffa på en tid utan att det sker några större ingrepp från staten eller lärosätena. Men jag tror att vi kommer att se mer och mer ambitioner att sträva efter parallellspråkighet – och flerspråkighet över huvud taget, där vi erkänner att det finns andra språk än svenska och engelska som har en viktig roll att spela inom akademin. Alla de iranska, indiska eller kinesiska studenterna och forskarna som finns i miljöerna använder ju sina förstaspråk i samtal sinsemellan.
