Den 1 mars 2021 öppnar Eva Siljehag ett mejl från Överklagandenämnden för etikprövning, Önep. Det står att hon har blivit anmäld för brott mot etikprövningslagen.
– Jag skakade i hela kroppen och kunde inte läsa texten. Det var en chock att öppna ett mejl från en annan myndighet och läsa att man har blivit åtalsanmäld och att straffet kan bli böter eller fängelse i upp till två år, berättar Eva Siljehag som är lektor i specialpedagogik vid Stockholms universitet.
Anmäld efter stickprov
Månaderna före Öneps beslut har hon i två omgångar svarat skriftligen på frågor från tillsynsmyndigheten gällande hennes studie om socialt samspel i lekstunder och språkaktiviteter på förskolor. Studien är nämligen en av 15 som genom stickprov har hamnat i fokus för Öneps första egeninitierade tillsyn mot forskning med etiktillstånd där barn är forskningspersoner.
Bakgrunden är skärpningen av tillsynen och straffskalan i etikprövningslagen som trädde i kraft den 1 januari 2020 (se faktaruta).
Tillsynen hade tidigare legat uppdelad mellan olika expertmyndigheter, med resultatet att bara ett fall hade åtalsanmälts sedan etikprövningslagen trädde i kraft 2004. När tillsynsansvaret i stället flyttades över till Önep 2020 blev myndigheten också skyldig att åtalsanmäla samtliga misstänkta brott.
17 åtalsanmälningar på två år
De första två åren har det lett till 17 åtalsanmälningar. Majoriteten av fallen rör medicinforskning. Andra rör till exempel psykologi, socialt arbete, kriminologi och pedagogik.
De brott som Önep anser har begåtts är bland annat att informationskrav enligt GPDR inte har följts, att forskning har påbörjats utan etiktillstånd genom att forskningspersoner rekryterats eller data har börjat behandlas, och att befintligt tillstånd inte har täckt vad som faktiskt har beforskats.
Eva Siljehag svarar ja på Öneps fråga om hennes projekt har avvikit från informationen i etikansökan – studien har utökats. Önep undrar då hur många ytterligare forskningspersoner som har rekryterats, varför och om en riskbedömning gjorts.
Hennes svar är en halvsida långt. Antalet forskningspersoner utökades från 97 barn till 214 och från omkring 15 pedagoger till 35. Någon risk för barnen bedömdes inte förekomma. För pedagogerna bedömdes risken som låg eftersom initiativet att utöka deltagarantalet kom från dem och det skulle minska belastningen på arbetslagen.
Ingen förundersökning
Nästa gång Eva Siljehag hör från Önep är det genom åtalsanmälan i inkorgen. Två veckor senare beslutar åklagaren att inte inleda en förundersökning. Motiveringen krånglar dock till rättstillämpningen för Önep mer än vad den klargör.
Åklagaren menar att utifrån den ansvariga forskarens riskbedömning kan det inte uteslutas att en ansökan hade godkänts om hon hade lämnat in en. Gärningen bedöms därför som ringa och är därmed inte brottslig.
Önep överklagar beslutet till högsta instans, men utan framgång. ”Det är enligt nämndens mening ovidkommande att spekulera i huruvida en eventuell ändringsansökan hade godkänts eftersom det inte är möjligt att erhålla tillstånd för ändringen i efterhand”, skriver Önep.
Till Riksåklagaren gör Önep närmast en vädjan om rättslig vägledning, vilken också kommer att återkomma i ett annat av Öneps hittills tre överklaganden: ”Om forskning utan erforderlig etikprövning anses vara en ringa överträdelse av lagen kommer Överklagandenämnden att överväga om det någonsin finns anledning till skälig misstanke om brott och därmed att göra åtalsanmälan”.
Miss av Önep
För Önep tycks fallet solklart – en dryg fördubbling av antalet forskningspersoner borde kräva förnyat tillstånd, så om inte en avsaknad av det tillståndet bryter mot lagen, vad skulle då göra det?
En stor miss från Öneps sida, ska det visa sig, är att forskningspersonerna i Eva Siljehags utökade studie inte lämnade ifrån sig några känsliga personuppgifter. Men det vet varken Önep eller åklagaren när de fattar sina beslut, och Eva Siljehag har inte insett att den informationen är avgörande.
När rättsprocessen når vägs ände förstår hon fortfarande inte vad hon gjort för fel. Tillsammans med sin prefekt försöker hon få Önep att ompröva sitt beslut eftersom de anser det vara felaktigt, men får ett nej med vändande post.
”Svårt att begripa”
Eva Siljehag får också stöd av Jonas Åkerman, samordnare för forskningsetik på Stockholms universitets avdelning för forsknings- och samverkansstöd.
– Jag har satt mig in i ärendet och landat i att det helt enkelt är svårt att begripa varför Önep fattat detta beslut. I grunden är vi positiva till att det finns en tillsyn, men vi är beroende av att få välmotiverade beslut för vägledning, säger han.
Eva Siljehag går efteråt igenom allt sitt material och konstaterar att den utökade studien inte innehåller några känsliga personuppgifter eftersom frågorna om vårdnadshavarnas etniska och språkliga bakgrund togs bort innan studien utökades. Därmed borde inte ett etiskt tillstånd ha behövts.
Vill få klarhet
Jonas Åkerman försöker genom mejlkorrespondens få klargörande från Öneps kanslichef Jörgen Svidén i oktober 2021: Har Önep undersökt om forskningen ens lyder under etikprövningslagen?
Men Jonas Åkerman får inget direkt svar, bara ett upprepande av att nämnden ansett att brott begåtts, och till slut beskedet att nämnden inte har ytterligare ”möjlighet till förklaringar”.
För att ta reda på om hon får använda sin data eller inte, har Eva Siljehag också vänt sig till Etikprövningsmyndigheten, EPM, med en ny etikansökan. Den avvisas av både EPM och Önep med hänvisning till att påbörjad forskning inte kan prövas.
Utan möjlighet till överprövning eller klargöranden måste hon försöka agera utifrån åtalsanmälan, och konsekvenserna är stora.
– Det kan betyda att jag inte kan använda min data från 2020 och 2021. Det har också varit knepigt att hantera tillsynsbeslutet kopplat till alla relationer. I praktiknära forskning som denna bygger man upp förtroende och relationer under flera år för att komma in i skolans och förskolans värld, säger hon.
Önep: ”Inte vår uppgift”
När Universitetsläraren ställer frågor till Öneps kanslichef Jörgen Svidén strax före jul bekräftar han det som Eva Siljehag och Jonas Åkerman utan framgång har försökt få svar på.
– Med rätta kan man komma fram till att den forskningen inte innehåller känsliga personuppgifter. Men i sin tillsyn är Önep bunden att gå på tillståndsansökan till Etikprövningsmyndigheten och det forskaren har uppgivit, säger Jörgen Svidén.
Hade ni inte gjort den här bedömningen innan tillsynsbeslutet?
– Nej. Det är inte vår uppgift att ta reda på inom ramen för vår tillsyn utan vi har att utgå ifrån vad de som söker tillstånd själva har sagt.
”Plötsligt drogs mattan undan”
En enkel kontrollfråga om den utökade studiens insamlade data innehöll känsliga personuppgifter hade kunnat bespara Eva Siljehag ett år av obehag, extrajobb, koncentrationssvårigheter och svåra samtal.
Hon beskriver det som att hon noggrant svarade på Öneps alla frågor och plötsligt föll bilan.
– Dialog har inte funnits på kartan. Det är ett allvarligt systemfel. Man hade kunnat tänka sig att Önep och EPM var ett stöd för forskare men här drogs mattan undan helt och förtroendet mellan forskare och myndigheter måste nu repareras.
Jonas Åkerman menar att etikprövningslagen kan omfatta delar av projekt och att Önep inte bara kan utgå från att allt som rör ett godkänt projekt är tillståndspliktigt – särskilt inte när följden kan bli att forskaren anklagas för brott.
– Min institution, rektor och Jonas Åkerman har ställt upp för mig och projektet till 100 procent. Det har gjort mig trygg och varit en förutsättning för att jag har kunnat ta mig igenom den här processen, säger Eva Siljehag.