När Anna Ekström tillträdde som ny högskoleminister förra veckan nämnde hon samhällets kompetensförsörjning som ett av hennes prioriterade områden för utbildningssektorn. I det ändamålet lägger regeringen stor kraft bakom att ro omställningsstudiestödet i land. Ett förslag på ett nytt bidrag för personer mitt i karriären, som vill kompetensutveckla genom studier inom högre utbildning.
Sveriges förenade studentkårer, SFS, har länge förespråkat att det borde vara enklare att studera mitt i livet. Det är inte minst viktigt för att ställa om samhället i takt med den tekniska utvecklingen och den gröna omställningen.
Däremot har vi och ett flertal andra aktörer kritiserat hur förslaget är utformat, bland annat att det delvis finansieras genom att höja räntan på studielån. Det finns ett till problem som hittills inte uppmärksammats. Utredningen föreslår ett avsteg från principen om att studenterna ska få välja utbildning fritt, genom att ge omställningsorganisationer veto.
Omställningsorganisationer tillhör arbetsmarknadens parter och har i uppgift att vägleda personer som blivit av med sitt arbete. De är i första hand experter inom arbetsmarknadsfrågor, inte i utbildningsfrågor. Enligt utredningens förslag skulle de få yttranderätt över vilken utbildning en väljer. Yttrandet ska ge särskild vikt i prövningen, vilket i praktiken bör tolkas som ett veto. Om en omställningsorganisation inte bedömer att den sökande skulle ha nytta av en viss utbildning, så kommer ansökan om studiestödet att avslås.
Att ge omställningsorganisationerna ett sådant veto har tre problem:
Det första problemet är att processen blir administrativt tung. CSN har redan flaggat för att det kan bli svårt att implementera en fungerande process inom de givna tidsramarna. Även när systemet är på plats kommer det gå åt mycket tid att gå igenom varje ansökan för att bedöma om den är relevant för den sökande.
”Det första problemet är att processen blir administrativt tung.”
Det andra problemet är att systemet öppnar upp för rättsosäkerhet och godtycke. Det finns ingen färdig formel för att avgöra vilken utbildning som stärker en viss individ på arbetsmarknaden. En karriärbana går sällan fågelvägen från punkt A till punkt B. En programmerare som drömmer om att jobba med musikstreaming-tjänster kan ha stor nytta av en kurs i musikvetenskap på cv:t. En språkvetare som vill jobba med översättning av tekniska manualer kan ha nytta av en kurs i fysik. Det är omöjligt för en utomstående att göra en bättre bedömning än individen själv.
”Det andra problemet är att systemet öppnar upp för rättsosäkerhet och godtycke. ”
Det tredje problemet är att förslaget fråntar oss studenter friheten att själva välja utbildning. Sedan 1990-talet har det varit en vägledande princip: att varje student själv ska kunna välja utbildning som passar en. Även om alla individer resonerar olika och gör olika val, så ligger det aggregerade resultatet av alla individuella studenters studieval ofta relativt nära det framtida behovet på arbetsmarknaden. Att detta fungerar är utrett och belagt. Det går inte att ersätta denna komplexa men effektiva mekanism med omdömet från expertorganisationer. Dessutom låser det in oss studenter i ett stelbent system istället för att fritt låta oss söka kunskap.
”Det tredje problemet är att förslaget fråntar oss studenter friheten att själva välja utbildning.”
Den nya ministern för högre utbildning har ett stort ansvar att lyssna på alla intressenter och göra nödvändiga förändringar utifrån utredningens förslag. Därför uppmanar vi: Stryk formuleringen om att omställningsorganisationerna ska kunna lägga veto på studenternas fria val.
Linn Svärd, ordförande Sveriges förenade studentkårer, SFS.
