Just nu skickar studentkårer och studentsammanslutningar runtom i landet in ansökningar om kårstatus till sina lärosäten. Det är hög tid att införa en nationell instans som fattar beslut om kårstatus, i stället för att lärosätena själva väljer vilka som ska företräda studenterna.
Studentkårers huvudsakliga uppdrag är att bedriva studentinflytande och påverkansarbete gentemot lärosätet. Det är studentkårerna som tillsätter studentrepresentanter på alla nivåer inom lärosätena, i råd, kommittéer, styrelser, nämnder, arbetsgrupper och andra beredande och beslutande organ. Att studenterna själva väljer sina representanter är en ovillkorlig förutsättning för att garantera demokrati.
Utifrån denna grundprincip är det en märklig ordning att lärosätena själva beslutar om vilken studentsammanslutning som ska ges kårstatus. Inte minst då riktlinjerna för att få kårstatus är otydligt formulerade, vilket leder till att varje lärosäte utformar sin egen process. I dessa processer är det inte ovanligt att lärosätena sätter upp egna villkor och värderingar och väljer den studentsammanslutning som bäst uppfyller dessa. Det finns därmed en påtaglig risk att lärosätena väljer de studentsammanslutningar som de upplever sig ha bäst relation till, med de värderingar och det arbetssätt som passar lärosätet bäst, i stället för den sammanslutning som bäst representerar studenterna.
Ytterligare ett problem med frånvaron av tydliga riktlinjer är att studentsammanslutningar ibland alltför lätt får kårstatus. Framför allt sker detta vid lärosäten som traditionellt har flera studentkårer som ansvarar för olika fakulteter eller områden. Att ett lärosäte har flera studentkårer kan vara en styrka utifrån ett studentdemokratiskt perspektiv. När studentkårerna däremot saknar långsiktiga och hållbara organisationer, som gör att de ibland läggs ner och senare återuppstår, blir dock konsekvensen det motsatta. Den bristande stabiliteten och de glapp som uppstår urholkar i stället studentinflytandet.
I stället för att lärosätena fattar beslut om kårstatus, föreslår vi att en oberoende nationell instans inrättas för ändamålet. Med en oberoende instans i kombination med tydligare riktlinjer skulle processen bli mer rättssäker och studentdemokratin säkras. Det skulle gå att ställa högre krav på studentkårernas förmåga och stabilitet, vilket skulle gynna ett stabilt, rättssäkert och långsiktigt arbete med studentinflytande. Det skulle garantera en oberoende bedömning med större förutsägbarhet, utan inblandning av förutfattade meningar. Det skulle även garantera att studentkårerna inte utsätts för otillbörlig press, där deras kårstatus villkoras med motkrav som inskränker deras oberoende ställning gentemot lärosätet.
Starka studentorganisationer är en förutsättning för att driva utveckling framåt och för att få bästa möjliga utbildningskvalitet. Att studentkårer försätts i beroendeställning till de lärosäten som de ska företräda studenterna inför, på det sätt som nu sker, är oacceptabelt. Lärosätena ska inte välja studenternas företrädare.
Sofia Holmdahl
Ordförande för SSCO,
Stockholms studentkårer
