Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Så fungerar finansieringen av forskningsinfrastruktur

Forskare inom fysik och astronomi är vana vid att tänka på infrastruktur. Men digitaliseringen gör att nationell forskningsinfrastruktur blir mer och mer intressant även inom humaniora och samhällsvetenskap.

4 juni, 2021
Lisa Beste
Illustration Ebba Berggren
Björn Halleröd

Bland Vetenskapsrådets utlysningar 2021 återfanns utlysningen av bidrag till investering i redan befintlig forskningsinfrastruktur av nationellt intresse.
– Betoning ligger här på investering, syftet var inte att bygga upp nya nationella infrastrukturer utan att just investera i dem som redan fanns. Det nya bidraget grundar sig på att vi fick ett ordentligt tillskott till infrastrukturbudgeten i forskningspropositionen, säger Björn Halleröd som är huvudsekreterare för forskningens infrastrukturer på Vetenskapsrådet.

I flera år har Veteskapsrådet haft begränsade ekonomiska möjligheter att säkerställa nödvändiga investeringar i befintliga anläggningar.
– Vi har känt till att det finns ett stort behov, och nu när vi fick tillskottet måste vi använda pengarna på ett klokt sätt och egentligen snabbare än vad våra processer är riggade för, därför gjorde vi den här extra utlysningen redan i år. Pengarna ska till exempel gå till att uppdatera teknisk utrustning som krävs för att man ska kunna hålla sig långt fram i forskningsfronten, säger Björn Halleröd.

Stort och långsiktigt
Den vanliga processen för finansiering av nationell infrastruktur tar cirka två år, från inventering av vilka behov som finns i det svenska forskarsamhället och rangordning av vad som är mest angeläget, till utlysning, bedömning och beslut om bidrag.

Det finns globala samarbeten kring forskningsinfrastruktur, till exempel anläggningar för astronomi och partikelfysik, som är för stora för ett enskilt land att bygga. Dessa har ofta en planeringsperiod på många år. En liknande process finns på europeisk nivå. När det gäller helt ny infrastruktur kan det gå årtionden från det att man börjar planera infrastrukturen till att den går att använda.
– Vetenskapsrådet finansierar infrastruktur av nationellt intresse för det svenska forskarsamhället, och planeringshorisonterna när vi ska investera i något helt nytt är också mycket långsiktiga. Jämfört med vanlig projektfinansiering eller lokal infrastruktur som lärosätena själva investerar i, handlar nationell forskningsinfrastruktur om något som är större och ofta långsiktigt, säger Björn Halleröd.

Hur gör man om man har en idé om en forskningsinfrastruktur?
– Om man vill sälja in en idé om en nationell investering så måste man ha sin idé ordentligt förankrad i sitt forskarsamhälle. Det är svårt för enskilda forskare att komma till oss med förslag på nya anläggningar utan en bred förankring i forskarsamhället. Man behöver också i något skede förankra idén hos sina universitet, så de är beredda på att härbärgera den aktuella anläggningen eller utrustningen om man skulle få finansiering, säger Björn Halleröd.

Nationell forskningsinfrastruktur handlar om att skapa förutsättningar för kvalitativ forskning. Det kan vara anläggningar eller instrument av olika slag men också databaser och faciliteter för att hantera det som ibland kallas big data.

Vetenskapsrådet ansvarar för alla forskningsområden, och även om forskningsinfrastruktur varit mest aktuellt inom naturvetenskap, teknik och medicin så gör den enorma digitala utvecklingen att infrastruktur blir mer och mer aktuellt inom humaniora och samhällsvetenskap, exempelvis medför digitalisering stora möjligheter men också utmaningar för forskningen om litteratur och vårt kulturarv.
I rådet för forskningsinfrastruktur, RFI, sitter vid sidan av forskare från olika vetenskapsområden också ledamöter nominerade av forskningsrådet Formas, Vinnova och Forte. Vetenskapsrådet utser ordförande och ledamöter efter förslag från Vetenskapsrådets tre ämnesråd.

Vetenskaplig kvalitet ska styra
Den nationella forskningsinfrastrukturen ska vara öppet tillgänglig för forskare. Det betyder inte att alla som vill kan kräva att få komma till en anläggning och använda den.
– Om det är kö till att få utnyttja infrastruktur finansierad av Vetenskapsrådet så krävs det att forskningsinfrastrukturen har procedurer för en vetenskaplig bedömning så att de bästa projekten får företräde. Det blir som en projektprövning och det är alltså inte ”först till kvarn” som gäller. Man kan även ta ut användaravgifter, men det är inte meningen att forskare ska kunna köpa sig förbi kön, det är fortfarande vetenskaplig kvalitet som ska styra.

Vetenskapsrådet vill att den nationella forskningsinfrastrukturen ska vara öppen för aktörer inom industrin som bedriver avancerad forskning och utveckling på det aktuella området.
– Att släppa in industrin gör att man kan utnyttja anläggningarna ännu bättre. I och med att vi investerar mycket pengar så vill vi ha ut mycket nytta. Det är dessutom ett viktigt led i att stärka samarbetet mellan akademi och industri. Det betyder att förvaltarna av infrastrukturen måste se till att det finns en mottagningskapacitet på anläggningarna vilket i sin tur kräver resurser säger Björn Halleröd.

Han ser att betydelsen av forskningsinfrastruktur har blivit extra tydlig nu under coronapandemin.
– Omfattande infrastrukturer som byggs upp både i Sverige och runt om i världen har ställts om för att passa de akuta forskningsbehoven kring viruset som plötsligt dök upp. Hade man inte gjort långsiktiga investeringar i infrastruktur, som från början egentligen inte hade syftet att bekämpa en pandemi, hade framställningen av vaccin och behandlingsmetoder för patienter tagit mycket längre tid. Samtidigt har många forskningsinfrastrukturer och de forskare som behöver utnyttja dem drabbats av pandemin. Restriktioner har försvårat för forskare att besöka anläggningar och i de fall det pågått konstruktionsarbeten har de i flera fall drabbats av förseningar och därmed också fördyringar.

Lisa Beste

FAKTA. Tre tips om forsknings­infrastruktur

1. Våga tänka stort. Vad krävs för att ta ett verkligt kvalitativt steg framåt inom ditt forskningsområde?
2. Var beredd på att jobba systematiskt med att mobilisera din research community.
3. Tänk långsiktigt. Radioteleskopet SKA började man planera på 1990-talet, det beräknas stå klart tidigast 2026.

Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023