Tobias Hübinette är docent i interkulturell pedagogik vid Karlstads universitet.
Han har skrivit boken Vit melankoli: en analys av en nation i kris (Makadam förlag, 2020), tillsammans med Catrin Lundström, biträdande professor i etnicitet och migration vid Linköpings universitet.
– Det mest pedagogiska sättet brukar vara att jämföra vithet med maskulinitet. Det finns en könsnorm och en rasnorm, säger Tobias Hübinette.
Vithet förespråkas inte längre officiellt som ideal från det svenska samhället, förklarar han, men vi lever med det historiska arvet. Vithetsnormerna genomsyrar språk, arkitektur, konst, mode, mat och ideal för hur människor ska se ut och vara.
– Idén om den vita västerlänningen har genom århundraden mejslats fram till idealtyp som är driven, lyckad, kapabel, kompetent, disciplinerad och laglydig.
”Sverige var besatt av rastänkande”
Han menar att det är mer laddat att prata om ras i Sverige än i andra länder eftersom vi är ovana att göra det.
– Det beror på att Sverige var besatt av rastänkande och rasbiologi under första hälften av 1900-talet. På 1960- och 70-talen ville vi lämna det bakom oss så fort som möjligt, till priset att vi i dag nästan har glömt bort vår historia och gått in i en slags färgblindhet.
Tobias Hübinette berättar att det gick att doktorera på den nordiska rasens överlägsenhet fram till omkring 1940-talet. I dag propagerar inte den svenska högskolevärlden vithetsnormer medvetet, men de upprätthålls av sig själva.
– Det finns till exempel en tydlig underrepresentation av forskare med utomeuropeisk bakgrund som är uppväxta eller bor permanent i Sverige. Andra generationens invandrare lyser med sin frånvaro bland nyantagna doktorander. Däremot finns det många gästforskare från till exempel Afrika och Kina, men de stannar ofta bara i några år.
Samhällets maktförhållanden
Jeff Werner är professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet och har arbetat med kritiska vithetsstudier i 20 år. Han kommer under våren ut med boken Kritvit? Kritiska vithetsperspektiv i teori och praktik (Studentlitteratur, 2021) och startar i höst kursen Kritiska vithetsperspektiv på nordisk kultur.
– Kritiska vithetsstudier har varit ett stort område inom anglosaxisk forskning sedan slutet av 1980-talet. Men i Sverige har vi varit extremt obekväma med att använda vithet och ras som analytiska begrepp och det har inte gått att få forskningsmedel för sådana projekt, säger Jeff Werner.
Han förklarar att kritiska vithetsperspektiv undersöker hur föreställningar om vithet spelar in i olika delar av samhället. Fältet riktar blicken mot normerna i västerländska samhällens centrum. Intresserar sig för hur människor identifierar sig själva, andra och samhällsföreteelser som vita.
– Det har med samhällets maktförhållanden att göra. Nästan alla områden som har studerats ur ett socioekonomiskt perspektiv visar att människor behandlas olika beroende av om de uppfattas tillhöra det vita majoritetssamhället eller inte.
Vad som tolkas som vitt skiftar mellan olika sammanhang och tidsperioder. Jeff Werner växte till exempel upp i ett miljonprogramsområde som då kodades som ett vitt arbetarklassområde, men som under 1980-talet i stället rasifierades som mångfärgat. Rasifiering är den process där människor och företeelser tillskrivs egenskaper utifrån föreställningar om ras.
