Högskolan Väst välvillig till kompetensutveckling

På Högskolan Väst spelar adjunkterna en stor roll och de har också goda möjligheter att utveckla sin kompetens. Det menar två adjunkter vid högskolan som Universitetsläraren har talat med.
Berit Forsman
Berit Forsman

Högskolan Väst tillhör de lärosäten som har en stor andel adjunkter, 36 procent. Via Zoom från Trollhättan berättar Berit Forsman och Christina Karlsson om villkoren vid lärosätet. De är båda universitetsadjunkter i omvårdnad.
De menar att vid Högskolan Väst har adjunkterna goda villkor.
– Högskolan anställer fortfarande adjunkter och här satsar man på oss. Vi har kvar titeln universitetsadjunkt och alla vi adjunkter har tio procent kompetensutveckling, säger Berit Forsman.

Christina Karlsson
Christina Karlsson

Christina Karlsson lägger till:
– Vi får fler och fler kurser och program och då krävs det fler lärare så Högskolan Väst anställer både lektorer och adjunkter. Och det satsas mycket på forskning, det ökar för varje år, så att en adjunkt har stora möjligheter att utveckla sig. Många adjunkter är med i olika forskningsprojekt som forskningsassistenter, säger Christina Karlsson.
– Det kommer också regelbundet tillfällen för adjunkter att söka doktorandtjänster men naturligtvis sker det i konkurrens med andra sökande utifrån, säger Berit Forsman.

Och de som disputerar får anställning som lektor.
– Men det har hänt att de fått vänta ett halvår på ett lektorat, detta för att säkerställa den pedagogiska kompetensen som krävs. Det är ingen automatisk befordran utan de får söka tjänsten i konkurrens, säger Berit Forsman.

Skillnad mot stora universitet
Hon jämför förhållandena för adjunkter vid olika lärosäten.
– Jag var aktiv i SULF:s adjunktsförening SUAF när den fanns. Där har jag sett hur stora skillnader det är mellan högskolorna och de stora drakarna. Där  man i vissa fall inte ens har kvar anställningsformen universitetsadjunkt längre, säger Berit Forsman.

Hon betonar skillnaden mot stora universitet. Exempelvis kan det vara problem för adjunkter som disputerat.
– Jag märkte när vi åkte runt med SUAF att det vid vissa lärosäten var problem för de adjunkter som disputerat, särskilt på medicinska fakulteter. De blev inte befordrade, utan fortsatte på sin adjunktstjänst ganska många år, säger Berit Forsman.

Men det är olika även bland de mindre högskolorna, även där kan villkoren skilja sig.
– Jag tror att i jämförelse med andra högskolor sticker vi på Högskolan Väst ut lite just i den välvilliga synen på adjunkters kompetensutveckling.

Kliniska adjunkter i vården
Högskolan Väst har profilen arbetsintegrerat lärande, AIL, och där spelar adjunkterna stor roll.
– Vi har som adjunkter närhet till verksamheterna och kan samarbeta, säger Berit Forsman.

En del i AIL är att det blivit fler tjänster för kliniska adjunkter de senaste åren.
– Samverkan har utvecklats genom att vi har fler adjunkter ute på klinikerna i vården. De har sin huvudtjänst på högskolan och tar hand om studenterna som är ute på verksamhetsförlagd utbildning, VFU. Utbytet med vårdverksamheten möjliggör även att de kliniska adjunkterna arbetar med kompetenshöjning av personalen, säger Christina Karlsson.

Men både hon och Berit Forsman betonar att adjunkterna inte bara har rollen av kontakt med den verksamhet man utbildar till.
– Vi är också högskolelärare, framför allt på grundnivå. De flesta adjunkter har en master eller magister inom sina specialområden som de undervisar i, föreläser och har seminarier kring, säger Berit Forsman.

”Tappar foten i verkligheten”
Generellt menar de att utan adjunkter tappar ett lärosäte mycket förbindelse med samhället utanför.
– Min känsla är att de universitet och högskolor som minskat eller helt tagit bort anställningsformen universitetsadjunkt kommer att förlora i längden, säger Berit Forsman.
– Precis, man tappar foten i verkligheten, det är viktigt att ha fötterna i båda verkligheterna, att det inte blir för stort glapp mellan ute och akademin, säger Christina Karlsson.
– Speciellt gäller det för utbildningar till lärare, sjuksköterskor, ingenjörer och ekonomer, där man behöver närheten till arbetslivet. Den tror jag att man kan förlora om man bara har lektorer och disputerad personal, lägger Berit Forsman till.

De anser även att det finns en risk om man bara bygger lärosätenas lärarkår på de som ingår i den akademiska karriärstegen.
– Utan att förringa forskarutbildning så är en doktors­examen väldigt smal. Det är en fara om disputerade blir alltför specialiserade, det blir svårt att fungera i samverkan och få trovärdighet inför studenterna. Vi adjunkter är lite bredare, vi är mer generalister, säger Berit Forsman.

Pandemin ökar stor arbetsbörda
Tidigare undersökningar av adjunkters arbetsmiljö har visat att arbetsbördan ofta är för stor.
– Det stämmer nog att adjunktsrollen kan upplevas som belastande. Fortfarande är det mycket undervisning och mycket kontakter med studenterna med många mejl. Det är ju lite svårt att begränsa sin arbetsdag, särskilt för nya kollegor.

Kursansvaret ligger också ofta på en adjunkt, säger Berit Forsman.
– Arbetsmiljöundersökningar har visat att det stora problemet är att få tiden att räcka till, att få en balans i arbetet, säger Christina Karlsson.

Pressen förstärks nu under pandemin av att man arbetar hemma och undervisar digitalt. Enbart för vissa moment finns det dispens att göra dem på högskolan.
– Med hemarbete blir det en uttalad ensamhet. Och nu när distansläget har pågått länge börjar en viss frustration sippra ut hos både studenter och lärare, säger Christina Karlsson.

Precis innan hon lämnar Zoom-intervjun lägger hon till:
– Det är ett väldigt roligt arbete, men det kan vara stres­sigt och tungt ibland.


Kategorier: Artiklar, Arbetsmiljö, Karriär, Samverkan, Undervisning, Utbildning, Villkor
Lärosäten: Högskolan Väst