I en registerstudie med data från 18 000 chefer från olika delar av samhället uppgav 3,2 procent att de var utsatta för mobbning. Bland cheferna inom akademin var det betydligt högre, 6,9 procent. Dessutom är mörkertalet stort.
Mobbning är ett systematiskt och upprepat kränkande beteende från en eller flera mot en enskild person, som ökar i frekvens och styrka. I verkligheten är det ofta diffust, svårt att sätta fingret på vad det är som händer.
Det kan handla om att man inte får kallelser till möten, eller blir avbruten på möten. Kanske tystnar övriga när man kommer, kanske lyssnar ingen när man pratar, kanske börjar de småviska med varandra, titta i telefonen, visa uppenbart ointresse, himla med ögonen, skratta. Eller så är det uttryckligare; uppgifter man delat ut utförs inte, beslut negligeras, din personal rundar dig och går till din chef.
Svår grupp att vara chef över
Christina Björklund är docent och forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet och har tidigare varit chef över ledarskapsutvecklingen vid KI. Enligt henne finns det flera samverkande orsaker till att mobbning lättare uppstår i akademin än på andra arbetsplatser.
– Att arbeta inom akademin skiljer sig ganska mycket från andra sektorer, säger hon.
Inom akademin är du som regel chef för experter, det är också den svåraste gruppen anställda att vara chef över, enligt Christina Björklund.
Till de flesta andra chefsposter blir du rekryterad, inom akademin meriterar du dig till ledarskap. Ofta kommer det på köpet av andra seniora utnämningar.
– Det är inte alltid man vill vara chef, de flesta forskare vill bara forska. Ovilligt låt-gå-ledarskap är en grogrund för mobbning.
En annan vanlig situation är att du blir arbetsledare för dina kollegor i en forskargrupp. Dessutom kan du vara chef över personer som är högre akademiskt meriterade än du själv.
– Då kan du vara chef för den personen i en situation, men den personen kan vara din chef i en annan situation, säger Christina Björklund och nämner forskande prefekter som exempel.
Mycket av det sätt akademin är organiserad på göder mobbning, menar hon. Oklara roller och ansvar som skiftar. Titlar som ger akademiska meriter och makt men inte ledaransvar. Informellt ledarskap kan få stort utrymme.
– Det finns mycket intern konkurrens som kan påverka hur människor beter sig.
Två sorters mobbning
Förutom att det är subtilt, är det svårt att upptäcka på grund av att den som upplever det känner skam och inte vill berätta.
Mobbning har ett högt pris för alla inblandade. Risken för stress och psykisk ohälsa ökar med upp till tre gånger. Ofta följt av sjukskrivning och arbetslöshet. Arbetsplatsen präglas av vantrivsel, vilket ger lägre produktivitet, dåligt rykte och rekryteringsproblem.
Man brukar tala om två sorters mobbning: rovjaktsmobbning och mobbning som kommer ur olösta konflikter. Med rovjaktsmobbning menas att den som sticker ut ur gruppen lätt blir mobbad. En chef är per definition en avvikare, liksom fackligt engagerade personer. Christina Björklund känner till fall där det varit just själva positionen folk vänt sig emot.
– Du blir utsatt för att du är chef, inte för den du är. Det kan lätta när du kan se att det är positionen det handlar om och inte dig. Vi forskare är extremt dåliga på att följa, det ligger rätt djupt i traditionen, säger Christina Björklund.
Krävs mod för att hejda
Det absolut bästa sättet att motarbeta mobbning är att se till att den aldrig uppkommer. Ett förebyggande arbete kräver ett aktivt ledarskap, som ständigt har känselspröten ute och känner av stämningarna i arbetsgruppen. Att man regelbundet tar upp frågan om relationer och kränkningar på möten så att det inte blir konstigt att göra det, utan en rutin att stämma av konflikter.
Det kräver också ordning och reda och stor tydlighet, också det ofta en bristvara inom akademin, som snarare präglas av självständighet och frihet under ansvar.
Osäkra och konkurrensinriktade anställningsförhållanden i kampen om forskningsmedel spär på risken för konflikter. Men här ser Christina Björklund en positiv trend:
– Det är vanligare i dag än tidigare att ledarskap är meriterande för att få forskningsanslag. Jag tycker att det är bra.
Utöver detta krävs mod för att hejda mobbning. Civilkurage att säga ifrån, helt enkelt. Både om du själv känner dig utsatt och om du ser någon annan behandlas på ett sätt som skaver.
– Det är ingen skam att bli utsatt. Det kan hända vem som helst som arbetar i en miljö som präglas av inre konkurrens och otydliga roller.
Om det utvecklas regelrätt mobbning behöver man göra en utredning. Då är det viktigt att ingen är anonym. Alla måste stå för vad de säger och alla måste också bli hörda.
Ofta är det bra att ta in en utredare utifrån som är opartisk och kan se situationen neutralt och undersöka vad som faktiskt hänt och ta fram möjliga lösningar. Som chef får man inte vara rädd för att kliva in:
– Det måste stoppas, det löser sig inte av sig själv, säger Christina Björklund.
”Ledare kan inte abdikera”
I själva verket kan det vara krävande att leda akademiker. I stället för ovilliga chefer krävs ytterst kompetenta ledare.
– Akademiker är som regel extremt kreativa människor. De kan mycket och de vill mycket. Får man med dem på tåget finns det en extrem kapacitet.
Men på samma sätt kan det gå fort utför, menar hon. Därför gäller det att vara aktiv och observant som ledare:
– Man kan inte abdikera. I grupper med så mycket vilja är det lätt att någon går in och tar det informella ledarskapet.
Christina Björklund pekar på ytterligare en sårbarhet för akademin. Det är inte alltid så lätt att byta jobb.
– Du kanske har ett väldigt smalt forskningsfält på ett område som bara finns på ett universitet. Vad gör du då om du får en ohållbar situation på jobbet? Därför är detta extremt viktigt att förebygga.
