Från läskunniga drängar till akademiskt utbildade

På 1800-talet rekryterades soldater och drängar till polisen, det räckte att vara läskunnig samt ha lugnt sinnelag. I början av 1900-talet tog professionaliseringen fart och därmed ökade kraven på polisutbildningen som sedan dess genomgått oräkneliga utredningar och ständiga reformer.

En polisiär utbildning med teori och praktik och krav på examen, etablerades i Sverige för första gången 1876.
Fram till dess hade 1800-talets poliser utbildats genom månatliga föreläsningar om regler och lagstiftning, i så kallade läslag på de lokala polisstationerna där polisbefäl stod för undervisningen.

För att antas som ”extra poliskonstapel” krävdes, enligt Polismuséet, att man var ”af fullkomligt god frejd”, hade ”lugnt sinnelag” samt kunde läsa och skriva. De som sökte sig till polisyrket hade ofta en bakgrund som soldater, drängar och kuskar.

I Polisutbildningar, tänkta och genomförda 1903–1998, en rapport som gavs ut av Rikspolisstyrelsen 2004, skriver Kristina Ambrosiani att kurser för nyanställda poliser gavs i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg, medan landets övriga poliser inte kunde räkna med utbildning.

  • 1903 påtalade det nybildade Svenska Polisförbundet den otillräckliga utbildningen och efterlyste särskilda polisskolor som skulle vara öppna för poliser från hela landet.
  • 1904 föreslogs i flera medlemsmotioner till Svenska Polisförbundet att inrätta polisskolor i Stockholm,  Göteborg, Malmö och Gävle alternativt två skolor, en i Göteborg och en i Stockholm. Utbildningstiden skulle vara sex månader.
  • 1909 drev polismästaren i Stockholm, Wilhelm Tamm, frågan om behovet av att anordna ”en skolkurs med åtföljande examen avsedd att varda genomgången af varje ordinarie konstapel”. Samma år fick Stockholms poliskonstapelförening företräde hos kung Gustav V för att presentera en skrivelse där poliskonstaplarna pläderade för inrättandet av ”en verklig yrkesutbildning”.
  • 1910 startades en polisskola i Uppsala, i stadens regi men med statsbidrag, 1915 fick också Stockholm polisskola och 1928 öppnades en i Göteborg.
  • 1938 omorganiserades Polisskolan i Stockholm och blev då ett statligt verk under socialdepartementet och därmed var en statens polisskola etablerad.
  • 1952 ledde en utredning till att polisskolan omorganiserades vilket resulterade i att man utöver grundutbildning erbjöd vidareutbildning och specialkurser. Vidare gavs grundutbildning vid så kallade avdelningsskolor i Göteborg, Gävle, Luleå, Malmö, Norrköping och Örebro.
  • 1962 kom Statens polisskola att inordnas under den nyinrättade Rikspolisstyrelsen. Detta efter ytterligare en utredning och i samband med att polisväsendet förstatligades.
  • 1972 var det dags för nästa förändring, den tidigare 43 veckor långa grundutbildningen som kompletterats med sju veckors praktik, ersattes med en 40 veckors teoretisk utbildning och en så kallad alterneringstjänstgöring som var betygsgrundande, enligt en tregradig betygsskala.
  • 1975 tillsattes en arbetsgrupp bestående av universitets- och högskoleämbetet och Rikspolisstyrelsen som 1982 presenterade en rapport som föreslog förändringar i polisutbildningen, bland annat förlängdes grundutbildningen.
  • 1997 föreslog en arbetsgrupp vid Rikspolisstyrelsen att hela polisutbildningen skulle bli en högskoleutbildning. Så blev som bekant inte fallet.
  • 1998 kunde polisens utbildning börja genomföras i samarbete med högskolan, i form av uppdragsutbildning som generellt innebär att företag eller statliga myndigheter köper en speciell utbildning för att tillgodose behov av kompetens.Statliga myndigheter dominerar som beställare och bidrar också till att lärosätenas intäkter har ökat under senare år, enligt Universitetskanslersämbetets rapport från 2019 handlade det 2018 om en ökning med 170 miljoner. Till största delen beror intäktsökningen på att polisutbildningarna byggts ut, efter 2018 tillkommer också ytterligare två utbildningar, vid Malmö universitet och Högskolan i Borås.

Tre åsikter

Är polisutbildningen redo för akademisering fullt ut?

Ann-Charlotte Dalheim Englund

Ann-Charlotte Dalheim Englund, biträdande professor och tf akademichef inom Akademin för polisiärt arbete, Högskolan i Borås.
– Vi bygger nu upp ett kandidatprogram i polisiärt arbete, för att ha en viss beredskap om det blir högskoleutbildning fullt ut. Polisarbetet är så avancerat att det borde vara en högskoleutbildning. I uppdraget ligger redan att utbildningen ska bygga på beprövad erfarenhet och vetenskaplighet, utbildningen ger 120 poäng och det är möjligt att ta ut högskoleexamen. Själv har jag en bakgrund som IVA-sjuksköterska och mitt intresse för polisutbildningen väcktes bland annat genom att jag såg likheter med sjuksköterskeutbildningen.

Katja Lundquist

Katja Lundquist, studierektor, polisutbildningen vid Malmö universitet.
– Samarbetet med Polismyndigheten fungerar bra och även om utbildningen inte längre skulle vara en uppdragsutbildning så skulle ju Polismyndigheten fortfarande ha en stor roll i vår utbildning. När Polismyndigheten ger oss nya uppdrag måste vi ibland fråga oss vad som ska plockas bort, det skulle självklart underlätta om vi hade tre år på oss. En treårig utbildning skulle också göra det lättare att skola in studenterna i en yrkesidentitet.

Martin Bergqvist

Martin Bergqvist, proprefekt vid institutionen för polisärt arbete vid Södertörns högskola.
– Vi ligger definitivt i startgroparna om det blir en högskoleutbildning. Kvalitets- och innehållsmässigt är förutsättningarna på plats, en högskoleutbildning skulle inte innebära så stor omställning, med tanke på de övergripande mål som redan finns i våra utbildningar. Vi har redan nu examensrätt för högskoleexamen och kandidatexamen och från i år är polisutbildningen en egen institution. Det är positivt att forskningspropositionen innehöll en satsning på forskning om brottslighet, som också öppnar för praktiknära forskning, vilket är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta utveckla utbildningar i polisärt arbete.


Kategorier: Artiklar, Utbildning