Till och med den mest motvillige lärare blev abrupt inkastad i den digitala världen när påbuden kom: ”Samtliga salstentor och all undervisning ska från och med nästa vecka ske i digital form och på distans.” På mitt universitet kom beskedet en onsdag och skulle gälla från följande måndag. Just den måndagen hade en av mina kurser en inplanerad salstenta för cirka 140 studenter. Studenterna var redan utom sig av oro. Detta var deras första riktiga tenta och den handlade om teori. Nytt för de flesta, och svårt. I mejl efter mejl vädjade de: Kan vi inte få en hemtenta?
Nu, bara några dagar innan tentadags kom så beskedet att alla salstentor var inställda och skulle ersättas med digitala. Vad som menades med ”digitala” framgick inte.
Jag bad till högre makter: gör ett undantag för den här kursen! Boka en större lokal! Tänk på att det är helt nya studenter! Men nej – budskapet var solklart: Gör en hemtentamen!
Så det gjorde jag. Studenterna fick en hemtenta i essäform där de i stort sett skulle berätta vad de tagit till sig av det vi läst under kursen. Lärandemålen var omformulerade till frågor. De hade tillgång till kurslitteraturen och de fick två veckor på sig. Dessutom ställde jag upp som support via mejl och chatt. Det visade sig sedan att det inte var riktigt detta de högre makterna hade menat med ”digitalt”, men då var skadan redan skedd.
Samtidigt som detta pågick var det dags att starta en annan kurs som också fick anpassas till distansundervisning. Det dröjde inte så länge förrän Zoom blev ett naturligt inslag i vardagen. Studenterna flyttade in i mitt arbetsrum och medan de ägnade sig åt grupparbete kunde jag bedöma hemtentor från den andra kursen. Jag hade två datorer i gång och studenterna kunde kalla på mig från sina ”breakout groups” på den ena datorn medan jag höll på med något annat på den andra. Effektiviteten var på topp de här veckorna. Det här är ett exempel på hur bra tekniken fungerar när vi håller jämna steg med den.
Vid andra tillfällen springer tekniken förbi oss och vi står maktlösa. Ett exempel på det är hämtat från ett tentamenstillfälle en tid innan vi drabbats av corona.
Det hade varit salstenta och en av tentorna hade skrivits på dator av en student med särskilt stöd. Den utskrift jag fick i min hand såg märklig ut. Texten var identisk med text från en rad olika källor. Lite detektivarbete ledde fram till åtminstone fem olika dokument, alltifrån kurslitteratur till handlingar från Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU. Studenten hade skrivit på en dator utan internetuppkoppling och haft en egen tentavakt.
Hur hade detta gått till? Det undrade disciplinnämnden också. De rynkade pannorna och rev sig i håret och kunde inte begripa vad som hänt. Slutna rummets gåta? Alla var överens om att det var uppenbart plagiat men eftersom ingen kunde lista ut hur det gått till friades studenten!
Hur gick det då med hemtentan? Jo – 120 studenter lämnade in – många gav prov på att de både förstått vad kursen gick ut på och kunde formulera det. För andra var det lite mer bekymmersamt. För mig var det sanningens ögonblick: det var alltså så här de hade förstått vad jag velat förmedla!
Hur som helst, med hjälp av många timmars feedback både skriftligt och via Zoom blev samtliga godkända innan sommaren var slut. Utan tekniken hade resultatet inte blivit så bra.
Ann-Mari Campbell
Universitetsadjunkt
vid Malmö universitet
