Ofta är problemet för studenter från familjer med låg inkomst och andra marginaliserade grupper brist på tillgång till internet.
I en artikel i University World News refererar Graeme Atherton, chef för National Education Opportunities Network i Storbritannien, en undersökning om pandemins effekter på tillgången till högre utbildning i 45 länder i alla världsdelar. Rapporten understryker att online-lärande minskar tillgången till högre utbildning för vissa grupper av studenter, i stället för att öka den.
Även i rikare länder kan studenter från familjer med låga inkomster sakna egen dator och ha svårt att få studiero i hemmet. Graeme Atherton påpekar att de undersökta länderna inte verkar göra något åt den digitala fattigdom som ligger i begränsad tillgång till internet och/eller it-utrustning.
Hur pandemin förvärrar gamla orättvisor i högre utbildning belyser University World News i en serie artiklar från online-konferensen World Access to Higher Education Day, WAHED, den 17 november.
En representant för Världsbanken, Roberta Malee Basset, poängterar att coronakrisen har varit en katastrof för studenter i hela världen.
”I vissa områden har bara 30 procent av befolkningen tillgång till internet och studenter som måste återvända hem till sådana områden när campus stänger tvingas sluta studera”, säger hon i en artikel i University World News.
Joanna Newman, generalsekreterare för Association of Commonwealth Universities, påpekar i samma tidning att covid-19-pandemin har visat på stora skillnader i digital tillgänglighet och infrastruktur globalt.
”Covid har exponerat den enorma skillnaden i kvalitet som finns i tillgången till högre utbildning, inte minst den digitala klyftan”, säger hon.
Joanna Newman ger också exempel på bra lösningar. Till exempel samarbetar rektor vid University of the South Pacific, som ligger på ett dussin öar i Oceanien, med köpcentra för att få tillgång till internet när campus på öarna stängts. Och i Ghana ger en privat internetleverantör alla studenter internettillgång.
I Afrika söder om Sahara är det stora olikheter mellan länderna och pandemin har ökat ojämlikheten.
University of Nairobi i Kenya är ett lärosäte som framgångsrikt flyttat möten, undervisning och tentor online och samarbetat med nätverksleverantörer.
Helt annorlunda är det i Kamerun.
”När landet stängde sina gränser, lärosäten och skolor i mitten av vårterminen fanns det ingen tid för lärare, universitet och andra utbildningsinstitutioner att förbereda sig för en övergång till onlineutbildning”, säger Akaba James, chef för organisationen Open Dreams i Kamerun, till University World News.
I april undersökte Open Dreams tillgängligheten online för gymnasielärare och universitetslektorer i landet. Nästan en fjärdedel hade instabil elektricitet, exempelvis kunde elen ransoneras till sex timmar om dagen. Cirka 90 procent klagade över de höga datakostnaderna. 84 procent av lärarna hade ingen erfarenhet av online-undervisning före covidkrisen.
I Uganda drabbades mer än 15 miljoner studenter när covid-19 stängde landet. Tre fjärdedelar av de privata högre lärosätena, som finansieras med terminsavgifter, kunde inte betala sina anställdas löner.
University World News rapporterar också från WAHED-konferensen om den digitala klyftan i ett antal asiatiska länder.
Redan före pandemin hade barn i Thailand från familjer med mycket låg inkomst sex gånger lägre chans än det nationella genomsnittet att börja en högre utbildning. När skolor och universitet stängdes på grund av pandemin och gick över till fjärrundervisning blev ojämlikheterna ännu större.
När online-undervisning infördes vid Asian University for Women i Bangladesh, som har 900 studenter från 19 länder inklusive Jemen, Afghanistan och Myanmar, återvände studenterna hem. Nu har de problem med internetåtkomst på grund av opålitlig elförsörjning i Bangladesh och i synnerhet Afghanistan.
På landsbygden i de två länderna kan studenterna bara nå universitetet via mobiltelefoner. Men universitetet försöker ge dem tillgång till wi-fi och internet via andra lärosäten i länder som Afghanistan.
Från Pakistan rapporterar University World News att strömavbrott är ett stort problem. Ibland finns det elektricitet bara två till tre timmar om dagen.
Många förväntar sig att det nya normala efter pandemin kommer att bli olika former av hybridundervisning. I så fall blir den digitala klyftan ett ännu större hot mot jämlik tillgång till högre utbildning.
Per-Olof Eliasson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se
