Belastningen har varit stor på delar av personalen, och vissa verkar ha upplevt sig vara utlämnade åt sig själva.
– Det som kan bekymra mig mest är medarbetarnas mående i detta. Dels att det blir en arbetsbelastning som ser helt annorlunda ut, man ska lära sig nya arbetsmetoder samtidigt som man ska upprätthålla kvaliteten i sina kurser. Och hur mår man när man suttit och arbetat väldigt mycket själv? Det finns de som blivit ganska isolerade, hur klarar man det? Egentligen är det samma betänkligheter jag kan ha kring studenterna som har fått en helt förändrad tillvaro, säger Anna-Karin Andershed, prorektor för Örebro universitet.
Från lärosätena kommer ganska samstämmiga rapporter om hur studenterna har reagerat, bland annat via studentkårernas enkäter.
– Många studenter har tyckt att det har gått väldigt bra, medan andra har tyckt det har varit jobbigt med ensamheten och svårt att koncentrera sig på studierna, säger Karin Holmgren, prorektor vid SLU.
– En del studenter, till exempel de som har fått beviljat pedagogiskt stöd, har tyckt att det här varit jättejobbigt. För andra har det funkat bättre på distans och att inte behöva vara i ett klassrum, säger Malin Sigvardson, chef för studentavdelningen vid Södertörns högskola.
Birgitta Bergvall-Kåreborn är rektor vid Luleå tekniska universitet. Hon är bekymrad över en del av studenterna.
– Det blir så extremt när man uppmanas att sitta hemma och studera under en längre tid, alla klarar inte den isoleringen. De signaler vi får är att det är fler studenter som mår dåligt i dag och att vi har svårare att se dem. Psykisk ohälsa är en otroligt viktig fråga att fånga upp, säger Birgitta Bergvall-Kåreborn.
Problem med praktiska moment och examination
Genomgående rapporteras om svårigheter med praktiska moment.
– Det svåra har varit den kliniskt praktiska undervisningen inom veterinär- och djurskötarutbildningarna. Men vi har hittat lösningar som att dra ner på gruppstorlekar och filmade fältstudier. En del saker lär vi oss – vi kan säkert använda mera digitala undervisningsformer i framtiden där vi ser att det fungerar bra eller ännu bättre än campusbaserade, säger Karin Holmgren, prorektor vid SLU.
Men den långsiktiga hållbarheten i arbetssätten som har uppstått under den snabba övergången till distansläge bekymrar henne.
– Ja, hur vi ska få hela lärarkåren att orka hålla i, för det här har inte varit problemfritt.
Genomgående rapporteras också problem med examinationen.
– Prio ett är att få ha tentamen i sal i stället för på distans. Det är svårt att göra omställning från sal till hemtenta, vi ser att det har ökat antalet anmälningar kring fusk, säger Karin Holmgren vid SLU.
Också Birgitta Bergvall-Kåreborn vid Luleå tekniska universitet anser att tentamina inte har fungerat lika bra som i normalläget.
– Jag håller med de andra lärosätena att tentor är det absolut svåraste momentet, även om jag tror vi klarat oss bättre än de lärosäten som inte har en tradition av distans. Men vi ser att examinationen på distans är något vi behöver ta ett samlat grepp om i sektorn.
Pedagogiken hamnar efter
Det finns också farhågor att pedagogiken fått stå tillbaka.
– En annan sak med distansundervisningen är om man som lärare har kraft att utveckla sin pedagogik samtidigt som man i det här brinnande läget genomfört omställningen och hållit alla kurser. Om man har energi kvar att orka förbättra distansundervisningen också. För det finns förstås mycket att lära, säger Malin Sigvardson.
Stefan Stenbom, operativ ledare för omställningen vid Kungliga Tekniska högskolan, KTH, befarar att det finns ett mörkertal där omställningen inte fungerat bra.
– Att vara universitetslärare är ett väldigt fritt arbete och man klarar sig väldigt mycket själv. Det är en akilleshäl i det här läget, det gör att det är svårt att som rektor peka med hela handen och säga att åt det här hållet går vi, säger Stefan Stenbom.
– Jag är orolig över att det finns, på KTH och på andra lärosäten, lärare som inte har lyckats med sin digitala omställning och därmed har studenter i någon mån blivit drabbade.
