När universitet och högskolor i hela världen stänger campus och går online är villkoren synnerligen ojämlika. Rapporterna från lärosäten i fattiga länder, framför allt i Afrika, är oroande. Och många universitet beroende av terminsavgifter går en hård tid till mötes.
Indikationerna är tydliga, den globalt sett redan ojämlika högre utbildningen riskerar att bli ännu mer ojämlik. När campus stängs och utbildningen ska skötas på distans blir förlorarna lärosäten med små resurser i fattiga länder med haltande internet. Särskilt hårt tror bedömare att länder i Afrika söder om Sahara kan drabbas under lågkonjunkturen efter coronapandemin. I de länderna domineras högre utbildning av lågkvalitativa privata lärosäten beroende av terminsavgifter och som riskerar att slås ut, skriver Philip Altbach och Hans de Wit i University World News.
Farhågorna är också stora att ojämlikheten mellan studenter accentueras.
Så uppmanar en studentfackförening i Tunisien till bojkott av onlineundervisningen. Organisation ifrågasätter om onlineutbildning är möjlig i många afrikanska länder och menar att den är ”våld mot jämlikheten” eftersom många studenter inte har tillgång till dator, smartphone eller pålitligt internet.
Och studenter vid två universitet i Chile går i onlinestrejk mot landets beslut att all högre utbildning ska ske på distans. Den nationella studentföreningen menar att beslutet utesluter de 15 procent av studenterna som saknar egen dator.
De långsiktiga effekterna på högre utbildning i fattiga länder återstår att se. Däremot går det redan nu att slå fast att internationell studentmobilitet står inför en kraftig minskning på grund av coronakrisen. Det kommer att ta minst fem år innan den globala studentmobiliteten återhämtar sig, sade professor Simon Marginson, chef för Center for Global Higher Education, när han i slutet av mars talade vid ett Internet International Higher Education Forum som hölls online.
Det är ett hårt slag för lärosäten som i stor utsträckning förlitat sig på avgifter från internationella studenter. Framför allt gäller det lärosäten i en rad anglosaxiska länder, som Australien där exempelvis University of Tasmania tvingas lägga ned tre av fyra kurser, vilket oundvikligen kommer att gå ut över antalet lärare på lärosätet.
Och från Irland rapporterar The Irish Times att landets universitet står inför ett finansiellt svart hål med förluster på tiotals miljoner euro på grund av uteblivna terminsavgifter eftersom internationella studenter stannar hemma.
Höga nödrop kommer också från Storbritannien där många lärosäten har förlitat sig på inkomster från internationella studenter. The Guardian rapporterar att brittiska universitet står inför att förlora hundratals miljoner pund i studieavgifter eftersom internationella studenter från Kina och andra länder tvingas avbryta eller skjuta upp sina ansökningar.
Universitetens förlorade inkomster kommer att slå hårt mot universitetslärare och forskare eftersom mer än 50 procent av dem har osäkra anställningar, enligt brittiska fackföreningen University and College Union. Och The Guardian rapporterar att redan har universiteten i Bristol, Newcastle och Sussex avskedat flera hundra universitetsanställda med otrygga anställningar, detta för att sänka kostnaderna på grund av coronaviruspandemin. Det är personal på tidsbegränsade kontrakt, inklusive gästföreläsare och forskare, som har blivit uppsagda eller fått besked att deras anställningar kommer att avslutas i förtid eller inte förnyas.
Också i USA är många universitet och college beroende av inkomster från internationella studenter. Enligt tankesmedjan The Brookings Institution är lärosätenas intäkter från internationella studenter 2,5 miljarder dollar per år, och i vissa stater utgör de över 25 procent av lärosätenas totala terminsavgifter. Avgifterna för internationella studenter ofta högre, exempelvis vid University of California 2,5 gånger så höga.
Dessutom hotar covid-19-krisen existensen av många mindre college som redan har ansträngd ekonomi. Efter att inhemska studenter tvingats lämna sina bostäder på campus kommer krav på återbetalning av en del av terminsavgiften samtidigt som det är dyrt för lärosätena att gå över till undervisning online. Det är även osäkert hur många som kommer att betala terminsavgifterna nästa läsår.
När coronaepidemin spred sig internationellt och lärosäten började stänga ner campus hördes röster som såg en oavsiktlig positiv inverkan på högre utbildning, särskilt då ökningen av onlineundervisning. Andra ansåg det mer troligt att högre utbildning snabbt skulle återgå till normala rutiner.
Båda inställningarna förefaller vara synnerligen fromma förhoppningar, sett utifrån dagens perspektiv.
Per-Olof Eliasson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se
