Forskningsinfrastruktur är dyrt, inte bara att bygga utan också att driva med allt vad det innebär i form av personal och kringmaterial. Ekonomistyrningsverket, ESV, har därför lämnat ett förslag till regeringen om att ändra reglerna så att lärosäten i högre utsträckning ska kunna ta ut avgifter av de som använder infrastrukturerna.
Utöver de mer kända, som SciLifeLab och Max IV, finns ett 50-tal så kallade forskningsinfrastrukturer av nationellt intresse, liksom lärosätens egna.
ESV:s förslag lär glädja lärosätena i alla fall i det att det ger dem stor frihet att välja vilken avgift de ska ta ut, från noll kronor upp till full kostnadstäckning.
Detta är viktigt eftersom det kan krocka med infrastrukturens syfte att ta betalt av lärosätenas forskare, medan det kan vara lämpligt att göra det av till exempel näringslivet.
Ska uppfylla tre kriterier
I frågan om vad som ska klassas som forskningsinfrastruktur vill ESV utgå från den breda EU-rättsdefinitionen som innefattar allt från vetenskaplig utrustning till samlingar, arkiv och infrastrukturer för databehandling och kommunikationer.
Däremot ska infrastrukturen också uppfylla tre kriterier: att den helt eller delvis står under lärosätets kontroll, att den har dokumenterade tillgänglighetsprinciper och att tillhandahållandet sker inom ramen för lärosätets uppgifter.
– Sektorn är bred och behoven ser väldigt olika ut, men vi har försökt anpassa vårt förslag så att det ska kunna täcka in alla möjliga situationer och så att lärosätena i stor utsträckning ska kunna besluta själva, säger Victoria Nüth som är utredare vid ESV.
Det finns ingen översikt över hur mycket extra pengar som lärosätena skulle få in med detta förslag, men ESV:s förslag innebär att regeringen får möjlighet att följa upp avgiftsintäkterna.
Ordföranden för Sveriges universitets- och högskoleförbund, Astrid Söderbergh Widding, skriver i en kommentar att ESV:s förslag kan bidra till ett mer rationellt användande av forskningsinfrastrukturer i och med att de blir lättare tillgängliga för fler, och hon ser inga stora nackdelar, såvida redovisningskraven inte blir för tunga.
