Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

”Universitet är inte vilka myndigheter som helst”

Den största svårigheten med forskningen som handlar om universitetens och högskolornas organisation är att det finns så lite kunskap men samtidigt väldigt starka idéer om vad som fungerar och inte. Det säger Shirin Ahlbäck Öberg som studerar lärosätena ur ett förvaltningsperspektiv.

24 oktober, 2019
Lisa Beste
Illustration: Robert Hilmersson

Vad är det som gynnar akademisk frihet? Hur kan vi bedriva universitet och högskolor med kvalitet i verksamheten? Det är kärnfrågor i Shirin Ahlbäck Öbergs forskning om universitetens organisation.
Som docent och universitetslektor i statskunskap vid Uppsala universitet studerar hon förvaltningspolitik. Hon tycker att det finns oproportionerligt lite forskning om universitetens organisation i relation till hur stor den akademiska världen är. Och den forskning som ändå bedrivs är inte precis överdrivet åberopad i policydokument och liknande.

Shirin Ahlbäck Öberg citerar sociologiprofessor Stefan Svallfors, som i boken Det hotade universitetet skriver ”intet tycks så föga forskningsstyrt som forskningspolitik”.
– Det är ett jätteproblem, säger hon.

Samtidigt förstår hon hur problemet uppstår.
– Politiker vill ha ut någonting från högskolan, det är legitimt eftersom väldigt mycket pengar pytsas in här. Ända sedan 1940-talet har det eskalerat. Sektorn växer och växer, det är inte bara en liten elit som går på högskolan och då är det rimligt att politiker har förväntningar. Problemet är att förhoppningarna ofta inte är förankrade i den verklighet som högskolan befinner sig i. Det finns en låg förståelse, rent allmänt, för vad det är vi brottas med här, och när man då försöker tänka ut bra idéer för hur man ska be­driva verksam­heten så kan det slå helt fel.

”New public management söker sig in”
Shirin Ahlbäck Öberg är i första hand förvaltningsforskare och studerar styrningen av den offentliga sektorn. Relativt nyligen i sin akademiska karriär kom hon på hur intressant det var att studera styrningen av universitet och högskolor, med samma glasögon som hon tidigare studerat andra myndigheter.
– Jag är driven av att få veta hur det faktiskt är. Universitet och högskolor är inte vilka myndigheter som helst, och som tur är har även lagstiftaren insett det en gång i tiden. De är undantagna från myndighetsförordningen när det gäller hur de ska styras och ledas. Samtidigt ser jag hur new public management och liknande styrningsidéer söker sig in i högskolevärlden, och då blir det här ett relevant och viktigt studieobjekt, förklarar hon.

Ibland uppfattas akademiker i första hand som männi­skor med särintressen snarare än nödvändiga för att verksamheten vid universiteten ska kunna bedrivas. Denna uppfattning utgör ytterligare ett problem relaterat till forskningen om högskolans organisation.
– Det drabbar inte mig eftersom den typ av forskning jag bedriver handlar om hur organisationer ser ut. Vem leder? Hur ser styrkedjorna ut? Jag utgår från arbetsordningar och regleringsbrev och på så vis blir det inte så personligt. Däremot kan de resultat jag kommer fram till bli polariserande. Om jag exempelvis kommer fram till att en viss typ av granskningsrutiner verkar avprofessionaliserande på lärare, vårdpersonal, universitetslärare eller forskare, så är det klart att den typen av resultat landar bättre hos vissa och sämre hos andra. Det gäller både när jag studerar min egen organisation och andras organisationer.

”Har nog inget emot att vara studieobjekt”
Olika personer, vare sig de är forskare, politiker eller något annat, förespråkar olika filosofier för hur man bäst styr en organisation och har olika idéer om vad som ligger bakom hur yrkesverksamma människor jobbar och vad de drivs av. En universitetsledning som tycker att det fun­gerar bra med mycket mätningar, granskningar, dokumentation och stark styrning av kärnverksamheten kan känna sig träffad eller missförstådd när en forskare presenterar resultat som visar att det fungerar bättre med en organisation som ger mer frihet för att det gynnar en mer nyfikenhetsdriven forskning.

Shirin Ahlbäck Öberg får ibland höra invändningar kring sina resultat, från människor i fältet hon själv studerar, men hon välkomnar den typen av mothugg. Oftast handlar det om att diskutera resultaten på sedvanligt forskarvis.
– Det finns en risk att jag är naiv, att jag bara ångar på. Men jag tror inte att ledare inom högskolan, forskare och universitetslärare egentligen har något emot att vara studieobjekt i forskningen om universitetetens organisation, verksamhet eller högre utbildning, säger hon.

Kunskap saknas
Shirin Ahlbäck Öberg tror att idéer om hur man bäst organiserar universitet och högskolor kan bygga på goda intentioner. Problemet, som hon ser det, är när det inte finns någon faktakunskap som ligger till grund för idéerna. Hon ser som sin uppgift att vara med och forska fram de här kunskaperna.
– Det bidrag jag har gjort på området hittills räcker emellertid inte. Vi behöver fler studier för att förstå vad som bäst gynnar universitetets förmåga att generera forskning och undervisning av hög kvalitet.

En omorganisation är ofta komplex, det finns vinster med olika organisationsformer men också kostnader som kan vara ödesdigra. Att det finns så lite forskning om universitetens organisation, så lite data att luta sig emot, gör det svårt att tala om konsensus bland forskarna på området. Brist på konsensus ger i sin tur utrymme för människor som fattar beslut, eller har politiskt inflytande, att ta till sig sådan kunskap som bekräftar det som de redan tycker och tänker.
– Som förvaltningsforskare jobbar jag nära praktiken och det är sällan jag ser idealtillståndet att man omprövar sin ståndpunkt, säger Shirin Ahlbäck Öberg.

Hon tycker att politiker och andra ibland betraktar universitet och högskolor som en organisation, vilken som helst, och det normala inom organisationer är att styrningen är mer eller mindre hierarkisk. Men det är inte det normala för universitet och högskolor historiskt sett.
Shirin Ahlbäck Öberg menar att vi behöver vara på det klara med hur det traditionellt fungerat i högskolan, med en arbetsfördelning som gått ut på att en ledning tar ansvar för ekonomi och andra organisatoriska mål medan kärnverksamheten ligger i lärarkollektivets händer. Vi behöver känna till det när vi kommer med nya idéer om hur högskolan ska styras nu och i framtiden.

Hon har betydligt fler forskarkollegor att diskutera sitt forskningsfält med utanför Sveriges gränser.
– Här hemma finns det många forskare och lärare som är intresserade av universitetets organisation ur någon slags facklig synvinkel, men vi är få som bedriver egen forskning på området.

Tre åsikter

Skulle du ställa upp som forskningsobjekt i en annan forskares forskning?

Lisa Salmonsson
Foto: Maria Elisson

Lisa Salmonsson, lektor i sociologi, Örebro universitet.
– Ja, det behövs mer forskning om forskarnas egen hemmaplan, därför skulle jag ställa upp så länge projektet inte känns oetiskt eller konstigt på annat sätt. Att vara studieobjekt som lärare eller forskare skulle troligen vara lättast. I min roll som viceprefekt skulle det vara känsligare, på grund av sekretess med mera. Jag har själv intervjuat forskare och lärare inom akademin i min forskning. Akademin i Sverige är ju ganska liten, och det kan vara svårt att förutse vilka konsekvenser det kan medföra. Kanske vissa väljer att inte ställa upp som forskningsobjekt på grund av det.

Linda Widar
Foto: Carina Gerdin

Linda Widar, doktorand inom arbetsmiljö och hälsa, Högskolan i Gävle.
– Ja, det skulle jag göra, om forskningsstudien är väl motiverad och jag kan se att det finns ett rimligt syfte med den, och så brukar det ju i regel vara. Skulle det handla om min egen arbetsmiljö så hade jag ju ställt upp, framför allt med tanke på att min egen forskning handlar om forskande och undervisande personals arbetsmiljö och hälsa. Det hade känts konstigt om inte jag hade ställt upp på det eftersom jag är beroende av att andra ställer upp för mig. Jag tror forskare som studerar just forskningsmiljöer har fördelen att de relativt lätt kan formulera relevanta frågor och komma åt det som är intressant, tack vare god insyn.

Bo Rothstein

Bo Rothstein, professor i stats­vetenskap, Göteborgs universitet.
– Ja, det skulle jag, men med en reservation. Med forskare så tänker man sig en person som på ett opartiskt sätt vill redogöra för vad jag faktiskt har sagt. Men det finns också forskare som har en stark ideologisk agenda. Beroende på vederbörandes ideologiska agenda skulle jag tänka ett varv till. Om man kan lita på att forskaren upprätthåller den etik som gäller för forskning så skulle jag ställa upp som forskningsobjekt, men jag har tyvärr varit med om motsatsen.

Lisa Beste
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 4, 2024
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023