Vad är humaniora värt? Om en tittar på olika framtidsprognoser för framtidens yrken – inte mycket. Där beskrivs ofta en tillvaro efter humaniorastudier som underbetald och full av konkurrens. Prognoserna är en grogrund till tvivel och oro inför framtiden för studenter. Kommer jag få ett jobb? Kommer jag kunna betala tillbaka mina studieskulder?
Vi i DIK:s studentgrupp menar att nedvärderingen av humaniora påbörjas redan på universitetet. Humanistiska ämnen, tillsammans med samhällsvetenskap, juridik och teologi, får lägst anslag från staten. Naturvetenskap får dubbelt så hög ersättning per student och medicin nästan tre gånger så mycket.
Bristande resurser påverkar förstås utbildningarnas kvalitet och arbetsmarknadsanknytning. Utbildningarna är dåligt anpassade för arbetslivet och praktik är långt ifrån självklart. Det leder också till mindre lärarledd tid. En rapport från Humtank visar att humaniorastudenter har så lite som två till nio undervisningstimmar i veckan och att studenterna förväntas utföra 75–95 procent av sin utbildning genom självstudier.
Nedvärderingen av humaniora fortsätter sedan ut i arbetslivet. De yrken och sektorer studenterna går vidare till har ofta låga löner, osäkra anställningar och dåliga arbetsvillkor. För att ändra på det krävs att arbetsgivare tar sitt ansvar och säkrar bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö. Men det krävs också att regeringen sätter av mer medel till både utbildningarna och till kultursektorn där många inom humaniora arbetar.
Dessutom ger utbildning inom humaniora kompetenser och kunskaper som behövs på hela arbetsmarknaden – inte bara inom de yrken som traditionellt förknippas med humaniora. DIK:s studentgrupp delar den bild som målas upp i Humtanks rapport På jakt efter framtidens kompetenser. De hänvisar bland annat till forskning som visar att västvärldens arbetsmarknad kommer att halveras under de kommande 20 åren till följd av automatisering och digitalisering.
Men humanistiska kunskaper och kompetenser som analytisk förmåga, källkritik, undervisning och kulturell förståelse är desto svårare att automatisera. Det är kompetenser som är och kommer att fortsätta vara ovärderliga. Kunskap inom humaniora kan hjälpa till att möta samhällsutmaningar och säkra den framtida kompetensförsörjningen. Men för att så ska ske måste humanioras status och villkor höjas i Sverige – både på utbildningarna och i arbetslivet.
Den 22 maj bjuder DIK student in till ett seminarium på Stockholms universitet för att tillsammans med politiker, arbetsgivare och forskare diskutera humanioras villkor och betydelse för framtidens arbetsmarknad. Vi välkomnar alla att komma och diskutera med oss.
Jennie Bank och Niva Ekgren
