En sammanställning från Kungliga biblioteket, KB, redovisar för första gången den totala kostnaden för lärosätenas vetenskapliga publicering.
Den största delen av de 434 miljoner som utgifterna uppskattas till för år 2017 är prenumerationskostnader. De centralt förhandlade prenumerationerna genom Bibsamkonsortiet utgör 254 miljoner och lokala avtal 123 miljoner. Så kallade transformativa avtal (se faktaruta) är på 35 miljoner och 22 miljoner är kostnaden för publicering med öppen tillgång.
– Det här är minimisiffror, vi vet att den faktiska kostnaden är högre. Vi uppskattar att publiceringskostnaderna för öppen tillgång landar på cirka 100 miljoner, så runt 80 miljoner kan tillkomma. Totalt rör det sig alltså om runt en halv miljard i kostnader, säger Camilla Hertil Lindelöw, handläggare och dataanalytiker på Kungliga biblioteket.
En procent av forskningsbudgeten
Den totala kostnaden för vetenskaplig publicering är cirka en procent av forskningsbudgeten, som för svenska lärosäten är ungefär 40 miljarder. En annan jämförelse är att summan motsvarar statens utgifter för utbildning på grundnivå och avancerad nivå för Högskolan Dalarna: 432 miljoner kronor. Eller statens utgifter för utbildning och forskning på Högskolan väst: 428 miljoner kronor.
En anledning till KB:s undersökning är att få kunskap om totalkostnaderna för publicering.
– Själva den nuvarande affärsmodellen är att forskarna i princip ger bort sina verk och vi köper tillbaka dem. Den affärsmodellen är lukrativ för dem som har kommit på den, säger Camilla Hertil Lindelöw.
Varför är siffrorna från 2017?
– Vi ligger ett år efter för att vi vill ha med publiceringsavgifterna, de betalas in i efterhand.
Vad har hänt sedan 2017?
– Vi vet att kostnader för de transformativa avtalen ökar, exempelvis tecknades 2018 ett avtal med Taylor & Francis, vilket är ett stort förlag. Avtalet med Elsevier har ju också sagts upp under 2018, vilket kommer att göra att prenumerationskostnaderna för det året sänks. Vi är precis i början på en omställning och tanken är att det ska välta över till öppen tillgång.
Men det är långt kvar till fullständig öppen tillgång.
I sammanställningen redovisas att det internationellt finns cirka 35 000 vetenskapliga tidskrifter varav cirka 11 000 är helt öppet tillgängliga tidskrifter. Majoriteten av dem har en relativt sett begränsad utgivning.
– Det är inte främst i tidskrifterna med öppen tillgång som forskarna publicerar sig, utan det finns ett driv att publicera sig i de prestigefulla tidskrifterna som vanligtvis publiceras av de stora förlagen.
Tar betalt två gånger
Camilla Hertil Lindelöw påpekar att ett problem är att de stora kommersiella förlagen tar betalt två gånger, en gång för prenumeration och en till för att enskilda artiklar ska bli öppet tillgängliga.
– Förlagen försvarar sig med att det är separata saker. De flesta som prenumererar påverkas inte av att någon betalar för att publicera med öppen tillgång.
Prenumerationskostnaderna ökar också hela tiden, vilket förlagen förklarar med att innehållet i prenumerationerna hela tiden ökar.
– Det är också ett problem, det finns ingen gräns för utgivningen. Forskare har krav på sig att publicera, att prestera, så i teorin kan antalet publikationer öka obegränsat.
Om man vänder på perspektivet så är det många fler som prenumererar än som publicerar.
– Många myndigheter och företag prenumererar utan att publicera alls. Så det finns större intäkter på prenumerationssidan än på publiceringssidan.
Förlagen vill hålla uppe sina vinster så om man går över till att betala för publicering, ser de en möjlighet att höja kostnaderna ordentligt för publicering i högstatustidskrifterna.
– Forskarsamhället drivs ju av att man ska publicera i tidskrifter med stort genomslag. Att publiceringssystemet behöver ändras har sagts i 20 år, men systemet är konservativt.
Det handlar om vilken forskning som ska få uppmärksamhet.
– Med alltmer material att läsa, blir det också allt viktigare var man publicerar sig. Forskarsamhället litar på att exempelvis Nature väljer ut det viktigaste. Frågan är hur det kommer att hanteras i framtiden. Hur ska urvalsprocessen se ut för det som räknas? Om du ska läsa ett visst antal artiklar, hur ska du välja vilka?
Camilla Hertil Lindelöw menar att KB:s sammanställning är ett första försök att få koll på kostnaderna och penningströmmarna.
Som det står i sammanställningen: ”Avsaknaden av en överblick leder till att forskare och deras organisationer får svårare att argumentera för sina intressen och samhällets intresse i åtkomst till publikationer.”
– Just nu befinner vi oss i ett läge, där vi över huvud taget förhandlar om öppen tillgång med de stora förlagen, vilket är relativt nytt.
Rapporten resonerar också om andra framtida finansieringssätt för vetenskaplig publicering.
– Det finns till exempel initiativet Knowledge Unlatched där ett antal bibliotek går samman och köper loss böcker och tidskrifter. Men det blir ganska häftiga summor, 100 000 till 200 000 kronor per boktitel för att få öppen tillgång. Då är frågan, ska några betala för att andra ska få öppen tillgång?
Det är många olösta frågor?
– Ja, det är det.
Vad händer härnäst?
– Sammanställningen är nu överlämnad till regeringen. Resultaten av kommande sammanställningar ska läggas på KB:s webb, så att lärosätena kan ladda ned data och bearbeta dem själva.”
