Utbildningen är ett samarbete med Svensk nationell datatjänst, SND. SND har funnits i cirka 40 år men drivs sedan drygt ett år tillbaka som ett konsortium bestående av Göteborgs universitet, Lunds universitet, Karolinska Institutet, Stockholms universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå universitet och Uppsala universitet. SND:s uppgift är att ”stödja tillgänglighet, bevarande och återanvändning av forskningsdata och relaterat material” och för att ”möta kommande krav om öppen tillgång till forskningsdata” har verksamheten ”utvecklats till en distribuerad, storskalig modell”.
De lärosäten som ingår i konsortiet, liksom andra lärosäten, har eller kommer att inrätta varsin Data Access Unit, DAU, för att stödja arbetet med att tillgängliggöra forskningsdata.
Spindeln i nätet
Formuleringen om ”kommande krav” visar att forskningsdata och hur dessa hanteras kan sägas ha seglat upp både som prioriterad fråga och hett ämne under det vittomfattande digitaliseringsparaplyet och diskussionerna om öppen tillgång.
Forskningsbiblioteken har vid flera lärosäten huvudansvar och roll som spindeln i nätet, därmed ännu ett uppdrag som kan läggas till listan som under senare år har givit biblioteken ett antal nya kostymer, som bibliometri och nu alltså tillgänglighetsparadigmets senaste trend, forskningsdata.
– Fokus på att tillgängliggöra handlar nu inte bara om publikationer, utan också om forskningsdata och för att dessa ska vara kunna återanvändas måste man dels kunna hitta dem, dels måste de vara hanterade så att andra kan använda det, säger Helena Francke.
Den som, exempelvis, söker medel från EU måste beskriva hur man hanterar materialet, som forskningsdata.
Samtidigt är det inte möjligt att tillgängliggöra alla forskningsdata, eftersom det kan finnas juridiska hinder, GDPR-lagstiftning och etiklagstiftning, det finns helt enkelt lagstiftning som inte är kompatibel med tillgängliggörande av forskningsdata.
Tillgången kan vara reglerad
När det kommer till forskningssamarbeten mellan företag och lärosäten kan tillgången till forskningsdata vara reglerad av ingångna avtal som innebär att företag bestämmer när eller om data ska tillgängliggöras.
– Det här är ju därför något som går in i många andra frågor, därför bygger lärosätena upp stödfunktioner med kompetens från både biblioteken och jurister, arkiv och grants office, säger Helena Francke.
Och på den politiska nivån (som EU) och från näringslivshåll kombineras tillgänglighetsretoriken med stora och sannolikt aningen överdrivna förhoppningar om att den generösa tankemodellen att alla ska ha fri tillgång till allt, från forskningsdata till vetenskapliga artiklar, också ska alstra arbetstillfällen och en gynnsam effekt på ekonomin.
Från vad man kan kalla det andra hållet, forskarvärlden, finns som invändningar och ifrågasättanden, av vad den digitaliseringsdrivna tillgängligheten innebär för den enskilde forskaren. Ett exempel är debatten om Plan S, som refererats i Universitetsläraren den 21 februari.
Hur man lagrar forskningsdata
Vad gäller forskningsdata kan man nu höra korridorprat om att DAU-enheterna borde döpas om till daulor, som hjälper forskningsdata ut i världen, en lekfull association till doulor, som stödjer och underlättar vid förlossningar.
– Det vi lär ut på utbildningen vänder sig till dem som redan vet relativt mycket om hantering av forskningsdata. Utbildningen fokuserar på mötet med forskare och de utmaningar som forskare kan uppleva, säger Helena Francke.
Det är skillnad mellan å ena sidan artiklar/publikationer och å andra sidan forskningsdata genom att publikationer skapas med avsikt att dessa på något vis ska offentliggöras medan forskningsdata traditionellt har betraktats som något som bara tillgängliggörs i analyserad form, som i publikationer.
– Därför känner många forskare att data är något som jag har samlat in, att det här är mitt.
– Samtidigt finns många forskare som brinner för tillgängliggörande och tycker att det är viktigt och intressant.
Helena Franckes slutsats är att tillgängliggörande av forskningsdata kommer att ta tid, vilket också är nödvändigt.
– Det viktigaste för forskarvärlden och lärosätena är att börja tänka på frågorna.
Fotnot: Detta är en uppdaterad version, då texten i den tryckta tidningen visat sig innehålla missvisande uppgifter.
