Forskningsfusk väcker stor uppmärksamhet men det finns väldigt lite forskning om fusk.
Samtidigt har forskare vid Linköpings universitet som försökt undersöka omfattningen av oredlighet fått erfara hur svårt det är att få finansiering från till exempel Vetenskapsrådet, VR, eller Riksbankens Jubileumsfond, RJ.
– Vi räknade självfallet inte med att få pengar utan vidare, men skulle vilja veta om det var fel på vår idé eller på projektets kvalitet och få diskutera möjliga förbättringar, säger universitetslektor Solmaz Filiz Karabag som tillsammans med professor Christian Berggren står bakom projektet.
I gruppen som ansökte ingick också professor Bengt Gerdin vid Uppsala universitet, känd som den som på Karolinska institutets uppdrag granskade Paolo Macchiarinis forskning, en granskning som först avfärdades av lärosätets dåvarande ledning. I ansökan till RJ ingick även professor Ben Martin, senior editor på Research Policy, som avslöjat en rad manipulationer i publicerade artiklar.
Indikationer på att fusket ökat
Efter att två gånger ha fått avslag från VR anslog till sist Forte fyra miljoner för projektet ”Konkurrens, kollegialitet och vetenskapliga värden: En studie av normer, arbetssätt och infrastruktur på svenska universitet” som ska pågå i tre år.
Projektet bygger på forskarnas tidigare genomgång av 1 000 tidskrifter som visade att antalet artiklar som dragits tillbaka från publicering har ökat kraftigt, vilket tyder på att fusket ökat.
Nu kommer Karabag, Berggren och Gerdin bland annat att genom en stor enkät undersöka vilka normer och attityder till vetenskaplig etik som råder bland forskare inom medicin och samhällsvetenskap. En hypotes som ska prövas är i vilken utsträckning det ökande trycket att publicera artiklar också innebär ökad benägenhet att fuska.
– När en forskares lön påverkas av antalet citeringar kan det kanske vara frestande att tänja på reglerna. En annan risk är om forskare missbrukar informella nätverk för att skydda varandra, säger Solmaz Filiz Karabag, som hoppas på mer forskning om oredlighet.
– Om ledande forskningsfinansiärer anser att frågan om oredlighet är viktig behöver man också ge ordentliga anslag till flera olika forskare.
