Sverige stöttar forskning i många fattiga länder

I år har Sida påbörjat en ny fas i ett sam­arbete som syftar till att långsiktigt bygga upp forskningskapacitet i Etiopien. Totalt stöttar Sverige forskning i fattiga länder och forskning om fattigdoms­bekämpning med över en miljard kronor per år.

Sida har åtagit sig att bekosta utbildningen av 100 fullfinansierade doktorander och stödja ytterligare 60 doktorander vid Addis Ababa University, AAU, i Etiopien. Kostnaden är planerad till 196 miljoner kronor fördelat på fem år.
Större delen av summan läggs på ett partnerskap mellan AAU och fem svenska lärosäten.

AnnaMaria Oltorp

Men det här bilaterala samarbetet med Etiopien är bara en liten del av det svenska forsknings­biståndet.
– Förutom att Sida i år har 920 miljoner som går till stöd för forsknings­samarbete har Vetenskapsrådet 165 miljoner kronor från UD för utvecklings­forskning, säger AnnaMaria Oltorp, chef för Sidas enhet för forskningssamarbete.

Fattig­doms­bekämpning och utveckling
Vetenskapsrådets utlysningar går till svenska lärosäten och rör forskning för fattig­doms­bekämpning och utveckling i de fattigaste länderna inom alla discipliner, både medicin, natur­vetenskap, teknik, samhälls­vetenskap och humaniora.
– En stor del av VR:s projekt har internationella forskare involverade och största delen av forskningen bedrivs också i låg- och medelinkomstländer, säger AnnaMaria Oltorp.

Sidas del av forskningsbiståndet har tre olika mål:
1. Det första är att stödja byggande av forskningskapacitet med fokus på låginkomstländer.
2. Det andra målet är att stödja forskning och ny kunskap med relevans för fattigdomsbekämpning och låginkomstländer.
3. Det tredje målet är att stödja forskningsbaserad innovation. Det innefattar att stödja universitet och plattformar för interaktion mellan universitet, privata näringslivet, stat och civilsamhälle.

Internationella forskningsnätverk
Två tredjedelar av de 920 miljonerna som Sida disponerar för forskningsändamål kanaliseras genom regionala och globala organ och till olika internationella utlysningar och ger inte så mycket pengar till svenska forskare.
– Vi jobbar oftast med internationella organisationer och forskningsnätverk som har relevans för forskning i låg­inkomstländer, det kan vara jordbruksforskning eller forskning knuten till WHO om bland annat sjukdomar som främst drabbar de fattigaste länderna.

Det kan också vara pengar till samhällsvetenskapliga regionala forskningsråd i till exempel Afrika och Mellanöstern, vilka i sin tur lyser ut forskningsmedel.

En tredjedel av Sidas forskningsbistånd går till bilateralt samarbete där svenska lärosäten är viktiga samarbetspartner.
– Vi jobbar förutom med Etiopien också med Tanzania, Rwanda, Uganda och Mocambique i Afrika, och Bolivia i Latinamerika. Och så är vi på väg in i Kambodja, där vi ska skriva avtal i början på nästa år, säger AnnaMaria Oltorp.

Det samarbete som nu fortsätter i Etiopien är ett typiskt bilateralt samarbete, liknande finns i lite större skala i de andra länderna.
– Formaten är desamma i alla länderna. Det fungerar på så vis att mottagaruniversiteten skickar in en ansökan till Sida om stöttning inom prioriterade områden. I vårt fall var det bioteknik, elektroteknik, utbildning och ekonomi, säger Alexander Sellerholm, ansvarig för forskningssamarbete och humanitära frågor vid svenska ambassaden i Etiopien.

Lärosäten tävlar om samarbete
Därefter gör Sida en utlysning där svenska lärosäten kan tävla om att få samarbeta med universitetet i biståndsländerna. I fallet Addis Abeba universitet vann Göteborgs universitet, Högskolan i Jönköping, SLU, Chalmers och KTH.

Tillsammans med sina svenska partner arbetar sedan universitetet i mottagarländerna fram förslag på upplägg.
– Varje lärosäte har sitt eget upplägg. Gemensamt är att det ska finns en svensk bi-handledare genom hela utbildningen. Andra delar av samarbetena kan vara mentorskapsprogram och postdokprogram, säger Alexander Sellerholm.

Sverige arbetar mycket långsiktigt med att stärka forskningssystemen i fattiga länder.
– När vi går in i ett nytt land har vi en planeringshorisont på åtminstone 20 år. Tanken är att när vi lämnar ska det finnas en stärkt forskningsinfrastruktur och en aktiv forskningskultur, samt doktorandutbildningar av hög internationell kvalitet på många områden inom vilka man är självförsörjande på forskare, säger AnnaMaria Oltorp.


Kategorier: Artiklar, Finansiering, Forskning, Utland