I undersökningen på KI har man studerat den psykosociala arbetsmiljöns betydelse för forskares prestation. Man har jämfört arbetsmiljön på institutionsnivå baserat på medarbetarundersökningar med forskarnas prestation på institutionsnivå baserat på bibliometri och erhållna externa bidrag.
– Vi använder de parametrar som har blivit de dominerande bedömningsfaktorerna av oss forskare i dag, säger professor Irene Jensen, en av forskarna bakom studien.
Studien har gett ett tydligt resultat.
– Vi har funnit att arbetsmiljön är viktig för den vetenskapliga prestationen. En bra arbetsmiljö borgar för bättre prestationer när det gäller att få in externa bidrag och publicera i högkvalitativa tidskrifter. I förlängningen får du större avtryck i samhället och bidrar till evidensläget, säger Irene Jensen.
Det andra man kunnat visa är att om arbetsmiljön förändras så förändras också prestationen.
– Den här studien är longitudinell, vi kan mäta över tid. Vi mäter arbetsmiljö ett år och så tittar vi på prestationen de närmaste tre åren. Det är tydligt att om arbetsmiljön försämras blir prestationerna sämre och vice versa, säger Irene Jensen.
Chefen viktig
Den kanske viktigaste faktorn för den psykosociala arbetsmiljön är chefen.
– Vi har detaljerat mätt hur en bra vetenskaplig ledare som främjar sina medarbetares prestationer ska vara. Då har vi framför allt sett att ledaren ska vara rättvis, och stötta och se sin personal. Helt enkelt att man bryr sig om och stöttar medlemmarna i sin forskargrupp, det man kallar för omtänksamt ledarskap. Förutom förstås att man har ett målinriktat akademiskt ledarskap.
En viktig slutsats i rapporten är att det är möjligt att påverka den vetenskapliga prestationen genom att förändra arbetsmiljön.
– Finns grundförutsättningen att du kan anställa forskare så är arbetsmiljön en dimension som du kan jobba med för att förbättra det vetenskapliga utfallet, säger Irene Jensen.
