Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Studieavgifter utgör stor andel av lärosätens intäkter

Antalet betalande studenter ökar medan antalet anslagsfinansierade studenter minskar svagt. Flera lärosäten får närmare tio procent av utbildningsintäkterna från betalande. Det framgår i en statistisk analys från UKÄ.

29 maj, 2018
Per-Olof Eliasson

Under 2017 studerade totalt nästan 300 000 helårsstudenter vid Sveriges lärosäten. Antalet har ökat något jämfört med föregående år och det beror helt på att betalande helårsstudenter har blivit fler.
Flera saker är intressanta att notera i Universitets­kanslers­ämbetets statistiska analys.

För det första fortsätter de betalande studenterna i stadig takt att bli fler. Antalet har ökat varje år sedan studie­avgifter för tredjelandsstudenter infördes 2011. Från 2016 till 2017 ökade antalet med 820 till totalt 5 460. Räknat i volym ökade de betalande studenterna med 18 procent, räknat i intäkter med 19 procent. 2017 uppgick lärosätenas samlade intäkter från anmälnings- och studieavgifter till 676 miljoner kronor.
– Det är inte längre några få studenter här och där utan vid flera högskolor och universitet kommer närmare tio procent av utbildningsintäkterna från betalande. Det är en betydande andel, säger Johan Gribbe, utredare vid UKÄ.

KTH har störst andel betalande
Eftersom studieavgifterna är högre än beloppen för anslagsfinansierade studenter blir betalstudenternas andel av budgeten högre än deras numerära andel.
Kungliga Tekniska högskolan, Lunds universitet, Chalmers tekniska högskola och Blekinge tekniska högskola är de lärosäten som har flest betalande studenter.
De lärosäten som har högst andel av intäkterna från anmälnings- och studieavgifter är KTH, Högskolan i Jönköping, Chalmers och BTH.

Vid KTH uppgick andelen intäkter från avgifter för betalande studenter till drygt tio procent av de totala intäkterna för utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Motsvarande andel vid Chalmers och Högskolan i Jönköping var nästan nio procent och vid BTH 8,5 procent.

Aktivt värvande eller inte
För det andra kan lärosätena delas in i två kategorier: de som satsar på att värva betalande studenter och de som inte gör det.
– Ökningarna sker framför allt vid några lärosäten som redan har många betalande studenter, säger Johan Gribbe.

Samtliga högskolor i statistiken, med undantag av de redan nämnda BTH och Jönköping samt Högskolan i Halmstad, vilken har 6,2 procent av intäkterna från betalande studenter, ligger under eller i närheten av en procents andel av utbildningsintäkterna från avgifts­belagda studenter.

Även bland universiteten finns en grupp som får under eller runt en procent av intäkterna från betalstudenter. Noteras kan att till skillnad från andra tekniska universitet har Luleå tekniska universitet bara 0,2 procent av intäkterna från avgifter. Bland de stora universiteten har de i Lund och Uppsala betydligt högre andel betalande studenter än de i Göteborg och Stockholm. En tänkbar anledning kan vara att Göteborg och Stockholm saknar teknisk fakultet.

Genomsnittet för samtliga lärosäten är 2,9 procent av intäkterna från betalande studenter.

Anslagsfinansierade blir färre
För det tredje minskar antalet anslagsfinansierade studenter, det vill säga studenter som inte behöver betala, men minskningen är marginell. Antalet sjönk med 680 helårsstudenter till 286 610 från 2016 till 2017. Det är en del i en långvarig trend, 2017 minskade de anslagsfinansierade studenterna för sjunde året i rad.

Detta trots att söktrycket är stort och regeringen bygger ut högskolan med ett antal permanenta utbildningsplatser. Det kan låta som en paradox men har sin förklaring flera år tillbaka i tiden och i hur läro­sätenas finansiering är konstruerad.

Förklaringen ligger i hur lärosätena kan utnyttja de samlade anslagen för utbildning, de så kallade takbeloppen. Lärosätena kan antingen spara en del av takbeloppet för framtida bruk, eller så kan de överskrida takbeloppet, så kallad överproduktion, för att senare kunna ta ut summan när man utbildar färre studenter. Lärosätena kan spara högst motsvarande tio procent av takbeloppen som anslagssparande eller överproduktion.
– Lärosätena har överproducerat under lång tid. Många ligger nära eller har slagit i taket för maximal sparad överproduktion och nu har det skett en anpassning, säger Johan Gribbe.

Lärosätena har sammantaget överproducerat sedan 2009, men under de senaste åren har trenden varit att lärosätenas samlade överproduktion har minskat. 2016 var den samlade överproduktionen 250 miljoner kronor och 2017 hade den minskat till 16 miljoner. Det har alltså skett en anpassning till takbeloppen.
– Det är en bidragande orsak till att regeringens permanenta utbyggnad av högskolan ännu inte har lett till fler helårsstudenter vid universitet och högskolor, säger Johan Gribbe.

Per-Olof Eliasson
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Oskar MacGregor

kronikapuff-oskar

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023