Arne Jarrick: Svenska Akademien är inte så viktig för forskarna

Det finns andra forskningsfinansiärer som är viktigare än Svenska Akademien – och dessa borde också granskas. Det menar professor Arne Jarrick, en av många som undertecknat upprop mot Svenska Akademien.
Arne Jarrick var en av de första att underteckna det senaste forskaruppropet mot Svenska Akademien, som undertecknats av cirka 700 forskare.

Svenska Akademien kan jämföras med Karolinska institutet.
Bägge har länge utifrån betraktats som juveler i den svenska kronan vilket kan påverka och deformera självbilden.
Det säger Arne Jarrick, professor i historia vid Stockholms universitet och en av nära 1 000 forskare som undertecknat upprop mot Svenska Akademien.

Hans jämförelse mellan Svenska Akademien och KI handlar om hur nämnda självbild kan bädda för oegentligheter, i KI:s fall Macchiarini-skandalen och för Svenska Akademiens del det som sammanfattas som ”krisen”.
– Det är inget tvivel om att det rör sig om en storm i ett vattenglas, jämfört med klimatfrågan, kärnvapenhot och krig.

– Men det är ett allmänmänskligt vattenglas, de starka reaktionerna kan bero på att det sårar den nationella självkänslan, när Svenska Akademien förlorar sin strålglans och visst finns det inslag av anti-elitism och trumpism i kritiken.

 ”Rätt av forskare att reagera”
Forskarvärlden tillhör alltså de som reagerat, först ut var 200 forskare inom litteratur-, teater- och språkvetenskap.
Därefter följde det upprop som Arne Jarrick var en av de första att underteckna, där cirka 700 forskare bland annat menade att ”Svenska Akademien riskerar att göra sig irrelevant i den samtida offentligheten” och att den advokatutredning som gjorts måste offentliggöras.

Arne Jarrick menar att det är rätt av forskare att reagera mot en sluten institution och krets, med ledamöter som sitter på livstid. Han jämför med Kungliga Vetenskapsakademien, med begränsade mandatperioder och där stolen blir ledig när ledamoten fyller 65.

Andra finansiärer mer väsentliga
Uppropen är en till omfattningen unik kollektiv aktion, detta trots att Svenska Akademien egentligen inte har så stor betydelse för forskarvärlden.
– Nej, Svenska Akademien är inte så viktig för forskarna, säger Arne Jarrick.

Som forskningsfinansiärer är exempelvis Wallenbergstiftelserna och ett antal kapitalstarka familjestiftelser mer väsentliga, också där är insynen i verksamheten begränsad eller obefintlig.
– Stiftelser står dock under tillsyn av länsstyrelserna, men jag skulle gärna se en genomlysning och undersökande journalistik också kring dessa.

– Det är bra att stå fri och vara oberoende som Svenska Akademien är, men det är en balansgång och det har kommit fram såpass mycket information om en osund ordning i Svenska Akademien och att man gynnat personer man har relationer till. Men vi vet ju inte exakt vad som har hänt och vilka som ”är skyldiga”, det är det vi vill veta (genom offentliggörande av advokatutredningen) innan vi dömer.

Finns det anledning att misstänka att Svenska Akademien hittills har misskött det som framhålls som de viktiga verksamheterna, som SAOL, Ordboksarbetet och Litteraturbanken?
Nej, det tror inte Arne Jarrick, inte heller att de akademiledamöter som också är verksamma vid universiteten skulle vara olämpliga som forskare och lärare.
– Jag tror helt enkelt att de har anpassat sig till den tvivelaktiga kulturen i Svenska Akademien, men som kolleger har jag respekt för dem.

#Metoo öppnade fönster
Arne Jarrick betonar att han inte kan tala för alla som undertecknat uppropen, för egen del ångrar han att han inte har reagerat tidigare, men inser att den exempellösa mediala uppmärksamheten och #Metoo-rörelsen öppnade det fönster som gjorde det möjligt att på allvar ifrågasätta Svenska Akademien.


Kategorier: Artiklar, Etik, Finansiering, Samverkan