Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

”Det behövs fler stipendier till de fattigaste länderna”

– Det är ju rent krasst de fattigaste länderna som fallit bort.
Det säger Lina Solander, internationell handläggare vid Uppsala universitet, om förändringen i tillströmningen av internationella studenter efter studieavgifterna 2011. Erfarenheterna vid Lunds universitet är likartade och båda efterlyser fler stipendier.

26 mars, 2018
Stina Rosén

Precis som väntat minskade antalet freemover-studenter från tredjeländer dramatiskt när studieavgifter för internationella studenter utanför EU och EES infördes 2011.
– Det blev inte den katastrof som många trodde att det skulle bli. I dagsläget har vi återhämtat oss helt och hållet och har kanske till och med lite fler internationella studenter än vi hade innan. Sedan har ju demografin förändrats, säger Richard Stenelo, avdelningschef på Externa relationer vid Lunds universitet.

Det stämmer att Lunds universitet nu har fler inresande studenter totalt än före 2011 men andelen freemover-studenter, alltså de som inte ingår i något utbytesprogram utan själva har arrangerat sina studier, är lägre än före reformen.
2010/2011 var 55 procent av de internationella studenterna freemover-studenter, 2016/2017 var andelen 44 procent. Av 1 450 nya freemover-studenter läsåret 2016/2017 kom 420 stycken från länder utanför EU/EES och Schweiz och det är alltså dessa som betalar studieavgift.

Samma läsår hade Uppsala universitet 984 freemover-studenter varav 257 var betalande. Vilka länder freemover-studenterna vid respektive universitet kom från före 2011 går inte att utläsa från statistiken. Att det skett en förändring och att gruppen internationella studenter blivit mindre heterogen är dock klart.

– För vissa program har det skett en så stor förändring att det är märkbart, för andra program ser det ungefär likadant ut som tidigare. Men för flertalet är det ju en förändrad bild, möjligtvis inte färre studenter från utom Europa men en annan sammansättning än tidigare och det är därför vi envist, hela tiden trycker på regeringen att det behövs fler stipendier till de fattigaste länderna. Det tycker vi är en avgörande fråga. Och det har egentligen ingenting med studieavgifterna att göra, utan det handlar om att det borde finnas ändå, säger Richard Stenelo.

”Vissa röster försvinner”
Lina Solander, internationell handläggare vid Uppsala universitet ser samma utveckling i Uppsala.
– Det är ju rent krasst de fattigaste länderna som fallit bort, vi har väldigt låga siffror på inresande studenter från länder i Afrika till exempel. Vissa röster försvinner ur klassrummet, så har det blivit.

Även Lina Solander anser att stipendieprogrammen måste utökas, både de statliga och universitetens egna.
– Det är stipendier vi får frågor om från de här studenterna, det är ju inte något annat som sätter käppar i hjulet för deras studier, det är helt enkelt finansieringen, att de inte har råd att komma hit.

Avtal med enskilda länder
Lunds universitet har fått en del pengar till egna stipendier från företag och framför allt från stiftelser, förutom de stipendier som kommer universitetet till godo genom de statliga stipendieprogrammen men de har också andra strategier.
– Vi har skrivit avtal med ett antal stipendieorganisationer runt om i världen. Vi har till exempel ett avtal med indonesiska regeringens stipendiefond så att studenter från Indonesien kan få stipendier för att läsa vid Lunds universitet. Vi har skrivit liknande avtal med Chile, Colombia, Mexiko, Uruguay med flera för att få tillgång till stipendier från deras hemländer och det har varit en väldigt lyckad strategi.

Den största enskilda gruppen tredjelandsstudenter vid Lunds universitet kommer från Kina, tätt följt av USA.
– Just USA kan vi rekrytera ganska mycket från på grund av att Lunds universitet är godkänt och kan hantera de amerikanska studielånen, det är bara Lund och Uppsala som har den möjligheten.

Att marknadsföra Lunds universitet och stärka varumärket internationellt är viktigt. Enligt Richard Stenelo är hemsidor ett effektivt verktyg men också deltagande i mässor.
– De 15 största länderna är också de som vi gör insatser i. Sedan hade säkert en del av dem, som Kina, varit bland de största även om vi inte hade gjort några speciella insatser, men för vissa andra länder ser vi att våra insatser ger väldigt stor effekt, som Indonesien och Sydkorea.

Garanterad bostad
På hemmaplan försöker universiteten höja upplevelsen för de studenter som redan finns på plats. Betalande studenter är till exempel garanterade bostad både i Lund och Uppsala och generellt är omhändertagandet av internationella studenter betydligt bättre än före reformen.
– För en liten grupp blir upplevelsen bättre men en större grupp blir exkluderad, sammanfattar Lina Solander.

Att vissa penningstarka studenter väljer Sverige framför andra, mer välkända studiedestinationer har olika orsaker för olika nationaliteter, enligt Richard Stenelo.
– Mycket beror på saker som hållbarhet och välfärd, att folk är nyfikna på Sverige. På amerikanska studenter till exempel märker vi att det är Bernie Sanders-generationen, de som är intresserade av mänskliga rättigheter, hållbarhet, miljöproblem, bistånd och hela den här biten. Från Kina är det många av de kvinnliga studenterna som är intresserade av Sverige som ett jämställt land. I Sydkorea rekryterar vi många som vill bryta trender. Sydkorea är det land där flest medborgare per capita åker utomlands för att studera men alla vill åka till USA, de som åker hit är de som vill sticka ut.

Förhållandevis låga avgifter
Men det finns också faktorer som är allmängiltiga. Som till exempel att Sverige har högt rankade universitet och att det anses vara ett tryggt land, en viktig faktor för föräldrarna som ju oftast är de som får stå för fiolerna. Studieavgifterna är också lägre än i många andra länder.
– Vi själva upplever studieavgifterna som dyra eftersom vi i Sverige är vana vid att studier är gratis, men de internationella studenterna jag pratat med tycker att vi är billiga i jämförelse med universiteten i USA och Storbritannien, säger Lina Solander.

Hon tror dock att vi förlorat en del välmeriterade studenter till länder där det finns ett större och mer inarbetat stipendiesystem.
– Jag tror definitivt att många starka studenter från fattiga länder inte ens överväger Sverige för de ser att det inte finns jättemycket stipendiemöjligheter här. De söker sig till USA eller andra länder där det finns en större kultur av att erbjuda stipendier och finansiellt stöd.

Politiskt död fråga
När avgifterna infördes var konsensus ute på institutionerna att avgifterna var en dålig idé och Lina Solander tror att den uppfattningen fortfarande är utbredd bland den akademiska personalen.
– Om de fick frågan om de tycker att man ska ta bort studieavgifterna tror jag nog att väldigt många skulle säga ja.

– Men avgifterna är en politiskt död fråga, i princip alla riksdagspartier är överens om avgifterna, säger Richard Stenelo.

Stina Rosén
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023