Nyligen avslogs en projektansökan till Vetenskapsrådet där jag var medsökande. Detta är inget att uppröras över. Vi delar ju besvikelsen med nio av tio sökande. Dock fick vi ingen motivering för avslaget. Detta är däremot upprörande! Vi tyckte förstås själva att vår ansökan var bra och vi förstår inte hur den kunde avslås.
När jag deltog i beredningsarbetet inom Rådet för humaniora och samhällsvetenskap vid Vetenskapsrådet under 2000-talets första decennium var vi mycket noga med att formulera motiveringar för de vetenskapliga bedömningarna. Det var enligt rådets dåvarande uppfattning viktigt att varje sökande fick reda på skälen för rådets bedömning och inte minst motiveringen för ett avslag. Därigenom kunde den sökande både förstå varför man fått avslag och bearbeta sin ansökan till nästa ansökningsomgång. Motiveringar för avslag innebär också en ökad transparens och kan undanröja eventuella misstankar att bedömarna inte förstått ansökan eller av annat skäl gjort en felaktig bedömning.
Forskare lägger ner mycket tid och kraft på forskningsansökningar. Denna tid är givetvis inte bortkastad även om man får avslag. Att skriva en ansökan är ju ett sätt att formulera en vetenskaplig frågeställning, att tänka igenom lämpliga metoder och att bekanta sig med litteraturen inom forskningsfältet. Ansökningarnas kvalitet skulle dock kunna förbättras på sikt genom att de sökande får ta del av den bedömning som de erfarna forskarna gör inom beredningsgrupperna.
Man kan tänka sig två invändningar mot att beredningsgrupper skriftligt motiverar sina beslut.
De forskare som sitter i beredningsgrupper är mycket upptagna personer och antalet ansökningar ökar år från år. De har därför inte tid att formulera skriftliga motiveringar.
Denna invändning håller dock inte eftersom arbetet ändå måste utföras. Bedömarna måste ju formlera skälen för sina bedömningar inom beredningsgrupperna och det är därför ett litet merarbete att sätta dessa bedömningar på pränt. Kanske bedömningarna till och med kan förbättras genom att bedömarna tvingas skriva ner dem.
Men – kan man invända – kommer det inte att medföra ett ökat missnöje om en forskare försöker åtgärda de brister som beredningsgruppen påpekar och sedan ändå får avslag kommande år? Jo kanske det, men dels kan ju konkurrenssituationen vara hårdare det andra året, dels kan den nya beredningsgruppen finna andra brister som de i så fall påtalar i sitt yttrande.
Forskare som lägger ner mycket tid på ansökningar har enligt min mening rätt att få motivering för beredningsgruppens beslut. Sådana motiveringar skulle också leda till förbättrade ansökningar och därmed i förlängningen till en ökad kvalitet på svensk forskning.
Göran Collste
Professor emeritus i tillämpad etik vid Linköpings universitet
