Suyash Jolly har reagerat starkt på att han inte kan stanna kvar i Sverige för att söka nytt arbete efter postdok-perioden, detta eftersom han kommer från ett land utanför EU och EES-området.
Han kommer från Indien och disputerade i februari 2016 vid universitetet i Eindhoven i Nederländerna. Sedan har han arbetat som postdoktor vid KTH i Stockholm, från 15 mars 2016 till 14 mars 2017, då hans arbetskontrakt gick ut.
I januari började han ansöka om förlängning av uppehållstillståndet i sex månader. Han ville få tid söka nytt jobb och invänta besked om de jobb han redan sökt.
Men han kunde inte få förlängning utan tvingades återvända till Indien senast 10 april. Via e-post berättar han om sin nuvarande situation.
– Jag är nu i min hemstad för att träffa mina föräldrar och familj och bo här. Jag jobbar också på mina forskningspapper under tiden tills jag hittar en ny anställning.
Han söker en lång rad anställningar.
– Jag bara väntar på slutresultat. De flesta tjänsterna är som postdoktor och som biträdande professor i EU, Indien och andra länder, och i Sverige som postdok vid Lunds universitet och Chalmers i Göteborg.
”Skadligt för alla”
Han har just gjort en ny ansökan om uppehållstillstånd i sex månader i Sverige för att kunna söka jobb på plats och är beredd att återvända till Sverige om möjlighet ges.
– Det är mycket lätt för mig att komma tillbaka och jobba i Sverige, eftersom jag nu väl känner till systemet där.
Han argumenterar för bättre bestämmelser.
– Jag önskar bättre lagar och förordningar för internationella forskare. De nuvarande reglerna är skadliga för alla och kan göra att internationella forskare i framtiden inte väljer Sverige som destination för forskning.
Problematiska och diskriminerande lagar
Han anför en rad skäl till varför lagarna och förordningarna är problematiska och diskriminerande i jämförelse med forskare som är EU-medborgare:
1. De tar inte hänsyn till hur det fungerar i praktiken för internationella forskare att söka arbete.
Suyash Jolly påpekar att det oftast är en långdragen och komplicerad process att söka jobb inom den akademiska sektorn.
– I ett fall tog det den berörda avdelningen där jag ansökte om en postdoktjänst cirka fem månader för att meddela ett beslut (från 15 oktober 2016 till 15 mars 2017).
Och ibland är det svårt att få nytt jobb innan den föregående anställningen är avslutad.
– Exempelvis hade jag jobbintervjuer i november 2016 och universitetet förväntade att jag skulle börja nästa månad, men jag kunde inte lämna mitt dåvarande jobb eftersom jag måste avsluta mitt arbete.
2. Bestämmelserna tar inte hänsyn till de praktiska svårigheter det innebär att åka tillbaka till sitt hemland och sedan ansöka om uppehållstillstånd för att därefter återkomma till Sverige.
– Jag kan resa tillbaka utan stora svårigheter eftersom jag är singel, men hur är det för dem som har familj? Men också för mig innebär det stora extra kostnader och att jag är tvungen att slänga mycket som jag inte kunde ta med mig.
3. Internationella postdoktorer betalar skatterna och arbetar hårt, men de kan inte få ersättning vid tillfällig arbetslöshet eftersom de måste lämna landet.
– Ingen postdok är intresserad av att få arbetslöshetsförmåner, eftersom alla älskar att jobba, men sådana förmåner är till hjälp när människor byter jobb. Om jag inte kan stanna i Sverige för att söka nytt jobb kan jag inte få några förmåner från inbetalade skatter och avgifter till fackförbund och Alfa-kassa.
Har skett succesiva förbättringar
Suyash Jolly har vänt sig till SULF:s doktorandförening, SDF, för att de ska påverka Migrationsverket att titta på hur det fungerar för internationella postdoks och försöka ändra på reglerna.
Behbood Borghei, styrelseledamot i SDF, påpekar att det genom åren blivit successiva förbättringar för internationella studenter och doktorander genom påverkan från SDF och andra aktörer.
Bland annat kan studenter numera få uppehållstillstånd i sex månader efter studierna för att söka jobb, och internationella doktorander kan få permanent uppehållstillstånd efter fyra års forskarstudier.
– Men gruppen postdoktorer hamnar alltid i skuggan. De hör inte till studenter eller doktorander eller till de vanliga anställda. Inte ens i SULF har postdok någon särskild representation, säger Behbood Borghei.
Ett växande problem
Postdoktorer är en utsatt grupp, tjänsterna är korta, ett eller två år, de jobbar intensivt och så plötsligt är deras postdokperiod över. För internationella postdoks, från länder utanför EU och EES, är detta extra problematiskt. Som Suyash Jolly visar anser Migrationsverket för närvarande att de inte kan få förlängning av uppehållstillståndet efter att de är klara med postdoken.
– Det här är ett växande problem i takt med den ökande internationaliseringen av högre utbildning och forskning i Sverige. Det är ju en målsättning att öka antalet internationella postdoks och därmed kommer fler postdoks från tredje land att få de här problemen, säger Behbood Borghei och argumenterar för att man kan jämföra med studenter.
– Mastersstudenter har möjlighet att förlänga sitt uppehållstillstånd i sex månader för att söka jobb. Varför har inte postdok, som har bidragit till forskning i Sverige, den möjligheten?
”Lagarna inte från Mars”
Behbood Borghei anser att svårigheterna går att lösa.
– Lagar och praxis kommer inte från Mars utan är skapade av människor så jag tror att vi kan ändra på dem. Om vi fortsätter att ha kontakt med Migrationsverket och informerar dem och de lyssnar på oss kan vi lösa problemet.
Migrationsverket kommenterar kort via mejl att verkets uppgifter är reglerade i lag samt i praxis från Migrationsöverdomstolen.
