I boken Universitet under uppsikt (Dialogos 2016) diskuterar Lars Engwall olika aspekter på granskning av verksamheten vid universitet och högskolor. Han beskriver hur olika externa granskningar och marknadsmekanismer har växt fram, både som resultat av yttre tryck och av utbildningspolitisk logik.
I början av 1990-talet genomfördes förenklingar i högskolelagen och högskoleförordningen för att ge lärosätena större frihet. Detta ledde i sin tur till önskemål om utvärderingar.
– Staten har ju släppt på detaljreglering och delegerat till marknader, både när det gäller studenttillströmning och när det gäller forskningsanslag, säger Lars Engwall, som är professor emeritus i företagsekonomi vid Uppsala universitet.
Marknadsmekanismer och granskningsstystem
Man styr dels med marknadsmekanismer där forskare konkurrerar om anslag från forskningsråd och andra finansiärer, dels med olika former av granskningssystem.
En orsak till att marknadsmekanismerna fått större utrymme är akademins expansion. Lars Engwall påpekar att det i början av förra seklet bara fanns två universitet och ett antal högskolor, nu en hel sektor.
– Min tolkning av vad som hänt är att politikerna över partigränserna kunde komma överens om att starta nya högskolor, men att det sedan var svårare att fördela forskningsresurserna. I stället har de förlitat sig på marknadsmekanismer för fördelningen. Det hänger ihop med att vi fått en allmänt större tro på marknadslösningar.
I boken argumenterar Lars Engwall för att det är svårt att tolka resultaten av externa granskningar.
– Det positiva är att det blir någon form av reflektion av vad man håller på med och att man på det sättet kan inspireras till att tänka i nya banor. Men det är svårt att dra klara slutsatser av utvärderingar. Om en institution inte kommer så väl ut kan man hävda att den inte ska få mera pengar, men man kan också dra slutsatsen att den behöver mera pengar för att göra verksamheten bättre.
Granskningar tar tid
Han lägger till att granskningar inte är gratis utan tar mycket tid, både för dem som blir granskade och för dem som granskar.
– Dessutom finns en motsättning mellan kreativitet och granskning. Det är ett grundläggande problem att det finns en spänning mellan att å ena sidan garantera kvalitet och å andra sidan svara för förnyelse.
– I det första fallet ska man följa etablerade regler och göra som man alltid har gjort, medan man i det andra fallet kan behöva bryta mot reglerna.
Han påpekar att akademins traditionella granskningssystem är unikt med dess examination av studenter, betygskommittéer vid disputationer och ständiga sakkunniggranskningar av vetenskapliga arbeten.
– Det är synd att det inte finns större extern tilltro till det akademiska granskningssystemet. Jag menar att det inte finns någon annan organisation som så kontinuerligt granskar enskilda medarbetare som akademin.
Den granskningen skulle i större utsträckning kunna ligga till grund för kvalitetsbedömningar hävdar han.
– Att de externa granskningarna ändå fått ett så stort genomslag har att göra med universitetens och högskolornas behov av legitimitet i samhället.
Växande granskningssamhälle
Lars Engwall anser att den här formen av extern kontroll hänger samman med det växande så kallade granskningssamhället. Eftersom all annan verksamhet som uppbär skattepengar granskas, är det svårt att argumentera för att universiteten inte ska vara utsatta för extern granskning.
– Men man ska komma ihåg att de externa granskningarna framför allt är ett europeiskt fenomen. I USA är det universiteten själva som hanterar kvalitetskontrollen med starka interna granskningssystem.
Lars Engwall bedömer att externa granskningar är här för att stanna. Finns det exempelvis bibliometriska data kommer de att användas, men detta kräver stor eftertanke argumenterar han. Själv förordar han en mer dynamisk extern granskning.
– Jag tror på det system som förre universitetskansler Stig Hagström förespråkade. Han hade idén om Toyotamodellen där man ska arbeta med ständiga förbättringar och där själva processerna och förändringarna är det viktiga.
