– Jag tror att det är dags att sluta nöja sig, överge tanken på kostnadsneutrala förändringar och i stället kräva mer resurser.
– Med tanke på allt universitet och högskolor åstadkommer nu – fantastisk forskning och studenter vars utbildning leder till anställningar – vad skulle vi inte kunna göra med bättre förutsättningar?
Det säger SULF:s chefsutredare Karin Åmossa när hon summerar seminariet.
Pågående urholkning
Probleminventeringen inför vad som borde stå i utredningsdirektiven blev en påminnelse om kända svårigheter, som den i decennier pågående urholkningen av utbildningsresurser som påtalades av SULF:s dåvarande utredningschef Ann Fritzell redan 2002.
Frågan är vidare väl genomlyst i statliga utredningar, flera deltagare manade till omläsning av Resurser för kvalitet, SOU 2007:81.
Men fortfarande gäller att produktivitetsavdraget tär på resurser till högre utbildning.
Karin Åmossa talade vidare om att det sannolikt skulle behövas 13 miljarder för att skapa en 60/40-balans mellan basanslag och externa medel.
Man får det man betalar för
Lars Haikola, tidigare universitetskansler, efterlyste ett samlat anslag för forskning och utbildning samt större basanslag.
– Medelsfördelning bygger på traditionens makt, billiga utbildningar ger dålig genomströmning, man får det man betalar för.
Jonathan Eng, ordförande för SSR:s studentråd, beskrev sina erfarenheter som samhällsvetare och bristen på lärarledda lektioner.
Sveriges förenade studentkårers ordförande, Caroline Sundberg, ville se ett avskaffande av produktivitetsavdraget och att pedagogiken meriteras upp.
Hissar varningsflagg
Eva Åkesson, rektor vid Uppsala universitet, hoppades att ett nytt system värnar lärosätenas rådighet.
– Jag vill hissa varningsflagg för att lärosätena annars kan bli ännu mer lättstyrda, mot politiska mål.
Kjell Blückert, vd för Söderbergska forskningsstiftelsen, menade att det i förhållande till resurserna finns för många studenter och för många forskare.
– Om inte resurserna ökar måste man våga prioritera och våga krympa.
Inspelen på seminariet pekar alltså på att utredningen har både pessimism och förväntningar att hantera.
