Ja: Peter Bohman, fastighetsekonom och marknadsområdesdirektör vid Akademiska Hus
Nej: Marie Wiberg, professor i statistik vid Umeå universitet och forskningspolitisk talesperson för Sveriges unga akademi
1. Varför/varför inte?
Peter Bohman:
– Eftersom de allra flesta lärosäten är myndigheter och därmed inte får äga sina fastigheter utan ska vända sig till den öppna fastighetsmarknaden så är det bra att vårt överskott går tillbaka till det offentliga systemet. På så vis kan en eventuell vinst återinvesteras i vår gemensamma välfärd, jämfört med att vinst går till privata fastighetsägare. Vi investerar också cirka tre miljarder kronor årligen i satsningar på nya kunskapsmiljöer. Värt att nämna, och som sällan kommer fram i diskussionen, är att oavsett vem som är lärosätenas hyresvärd så tar staten höjd för lokalkostnaderna i anslagen till högskolor och universitet.
Marie Wiberg:
– Det är problematiskt eftersom vinsterna från Akademiska Hus inte nödvändigtvis går tillbaka till kärnverksamheten på lärosätena: utbildning och forskning. Dagens system möjliggör att regeringen kan öka tilldelningen av medel till utbildning och forskning, samtidigt som hyran höjs för lärosätena, vilket medför att det i praktiken blir en mindre höjning av anslaget än vad som skulle behövas för att kunna bedriva utbildning och forskning av hög kvalitet. De stora vinster som regeringen plockar ut från Akademiska hus hämtas från anslaget till utbildning och forskning men används för att finansiera helt andra verksamheter.
2. Ligger hyrorna hos Akademiska Hus på en bra nivå?
Peter Bohman:
– Ja, våra hyror ligger, och ska ligga, på en marknadsmässig nivå. Det vill säga, det ska inte vara någon skillnad om man hyr av oss eller av någon annan hyresvärd. Att högskolor och universitet med oss dessutom får en fastighetsägare med en unik samlad kompetens inom campusutveckling, och med goda kunskaper om lärosätenas verksamhet och behov, är ett extra mervärde. Sedan kan det vara så att anslagen inte fullt ut hänger med i marknadsutvecklingen, särskilt i storstadsregionerna, vilket kan vara ett problem.
Marie Wiberg:
– Nej. Akademiska Hus uppdrag borde vara att säkerställa att vi på lärosätena har ändamålsenliga lokaler till lämplig prisnivå för att bedriva forskning och utbildning av hög kvalitet. Om Akademiska Hus ska vara ett vinstdrivande företag så borde det vara rimligt att den del av vinsten som inte används för investeringar i befintliga och nya byggnader, återförs dit pengarna kommer ifrån – till lärosätena. Som det ser ut i dag så erhåller forskare medel både från statliga och privata finansiärer. Det är varken lämpligt eller rimligt att privata medel som donerats för att stödja forskning i slutändan kan användas till helt andra ändamål.
3. Vad kan bli bättre – med allt kring staten som ägare, Akademiska Hus och hyresgästerna?
Peter Bohman:
– Det handlar mycket om att kunna ha en bra dialog och en ömsesidig acceptans för grundmodellen där lärosätena fokuserar på sin kärnverksamhet med utbildning och forskning och vi på Akademiska Hus fokuserar på att stötta verksamheten med kunskapsmiljöer som stärker deras attraktionskraft. Genom att samverka ännu mer med våra kunder, till exempel när vi gör långsiktiga campusplaner, kan vi tillsammans också hitta lösningar som sänker kostnaderna. Det kan handla om allt ifrån bättre lokalutnyttjande, till att minska energikostnader, samt att vi väljer smartare och mer kostnadseffektiva lösningar när vi bygger nytt.
Marie Wiberg:
– Långsiktigt vore det lämpligt om lärosätena själva ägde sina egna lokaler. Även med det nuvarande systemet finns dock utrymme för förbättringar. I dagsläget vore det lämpligt om den del av vinsten inom Akademiska Hus som inte används för investeringar i befintliga och nya byggnader, och som i dag används för att berika statskassan, i huvudsak skulle bekosta en ökning av fria projektbidrag fördelade av Vetenskapsrådet. Detta eftersom Vetenskapsrådet ger pengar till alla vetenskapliga discipliner och har ett väl beprövat utvärderingssystem med hög legitimitet.
