Har du märkt att människor ändrar sig så snart du påpekar att de gått på en myt? Kanske inte. Att ta död på myter och tränga igenom faktaresistens är nämligen en svår konst. John Cook och Stephan Lewandowsky, forskare inom kognitiv psykologi, har skrivit en handbok i att slå hål på falska myter, The debunking handbook, och de menar att man måste förstå och tänka på hur människor hanterar information för att kunna nå fram med vetenskapliga fakta. För att kunna motverka förnekelse av vetenskap behöver vi använda oss av just vetenskap. Det vill säga vetenskap om hur människor tänker och tar till sig information.
När felaktig information fått starkt fäste i samhället kan man som forskare känna att ens uppgift är att förklara hur det inte är, snarare än hur det är. Då är det lätt hänt att man hamnar i fallgropen att älta myten i stället för att förklara verkligheten. Forskarna kallar detta för en ”backfire effect”, när man av misstag förstärker och befäster en myt i stället för att motverka den. Det mest idealiska vore enligt Cook och Lewandowsky att inte alls nämna felaktigheterna, men situationen kanske ändå är sådan att man som forskare vill förklara i vilket sammanhang man tycker att det är viktigt att lyfta fram vetenskapliga fakta. Så kan det vara om man exempelvis skriver ett debattinlägg och behöver poängtera varför man skriver om just det man skriver om.
Nämn inte myten i rubrik
När det handlar om att ta död på en myt genom att skriva ett faktablad eller en populärvetenskaplig artikel, är det viktigt att undvika att nämna myten i rubriken. Orden i rubriken fastnar i minnet hos många läsare och ofta faller ord som ”inte” och ”aldrig” bort. Större delen av löptexten bör också handla om hur saker och ting ligger till, inte om hur det inte ligger till. Med tiden, efter att en mottagare läst eller hört något, suddas detaljerna ut. Kvar finns en vag bild av innehållet i budskapet. Enligt forskarna är risken stor att en läsare bara kommer ihåg myten, utan falskhetsstämpeln, om en text mest handlar om myten.
Byt ut kugghjul
Varje människa bygger upp sin egen uppfattning om hur världen fungerar. De olika delarna i det personliga tankesättet passar in i varandra som kugghjul i ett maskineri. När man vill tala om för en person att ett av kugghjulen är en falsk myt, så behöver man också ersätta kugghjulet med ett annat som passar in i personens övriga världsbild. Människor känner sig obekväma med en tankemodell som inte är komplett, och beroende på vilken världsbild man har är människor olika mycket mottagliga för alternativ information. Den som vill nå fram med vetenskapliga fakta har att göra med komplexa kognitiva processer. Flera kugghjul kanske behöver bytas ut.
I The debunking handbook nämner författarna ytterligare två ”backfire effects” av att prata om myter och sanningar på ett ogenomtänkt sätt. En uppstår om man använder för många komplicerade argument. Information som är lätt att förstå accepteras lättare som sann. En myt som förklaras med tre enkla argument är mer kognitivt attraktiv än tolv komplicerade motargument.
Inga konfronterande argument
En annan ”backfire effect” uppstår om man använder konfronterande argument som hotar en annan människas åsikter, känslor, identitet och världsbild. Enligt den kognitiva processen bekräftelsebias väljer vi att ta till oss information som bekräftar det vi redan tror på och väljer att inte lyssna på annat. En världsbild som bygger på myter kan dessutom förstärkas hos en person som konfronteras och tvingas återupprepa sina egna åsikter och argument. Hur gör man för att ta död på myter i det fallet? Enligt Cook och Lewandowsky bör man rikta in sig på majoriteten i samhället, som ännu inte hunnit ta någon stark ställning i frågorna som förknippas med myten, snarare än minoriteter med starka befästa åsikter. Dessutom är det enligt forskarna lättare att nå fram med vetenskapliga fakta genom det psykologiska motståndet om mottagaren känner sig bekräftad och nöjd med sig själv.
