Forskare i Storbritannien signerar just nu en namninsamling där de kräver att hemlandet förhandlar med Europeiska unionen (EU) så att brittiska forskare ska kunna fortsätta att delta i europeiska samarbeten inom forskning och utveckling, även efter Brexit. I skrivande stund har 38 086 personer skrivit på listan – tillräckligt många för att Storbritanniens regering ska ge avsändarna ett svar. Insamlingen pågår till och med den 12 januari 2017. Om det blir 100 000 underskrifter kommer Storbritanniens parlament att hålla en debatt i frågan.
Namninsamlingen sker till följd av en växande oro bland forskare över tänkbara negativa effekter av Storbritanniens utträde ur EU. Så här står det på parlamentets hemsida, angående namninsamlingen:
”UK access to EU R&D programmes stimulates £billions of investment and gives the UK access to skills and technologies that it does not have. Ending our access to these programmes will weaken our economy which depends on exploitation of innovative science and technology.”
David Robinson, fysiker och forskningskonsult i Storbritannien startade namninsamlingen. Farhågorna gäller uteblivna forskningsanslag och avbrutna internationella samarbeten. Visserligen kommer Storbritannien att kunna ersätta en utebliven finansiering från EU. Men internationella samarbeten mellan forskare i Storbritannien och EU går inte att ersätta. Brittiska forskare har också bett sin regering om garantier för att de ska få ha kvar sina möjligheter att arbeta fritt över gränserna inom EU. De ser också en risk att forskare från andra europeiska länder kommer att välja bort att arbeta i Storbritannien, om det blir alltför besvärligt.
Redan fått konsekvenser
Ingen kan veta vilka följderna av Storbritanniens utträde ur EU kommer att bli, men redan nu har resultatet i folkomröstningen fått konsekvenser. Brittiska medier rapporterar till exempel om hur forskare från övriga EU tackat nej till positioner vid brittiska universitet och hur det internationella intresset för forskningsjobb i Storbritannien sjunkit.
I en artikel i tidningen The Guardian berättar fyra brittiska forskare om sin oro inför framtiden. En forskare vid universitetet i Newcastle som restaurerar torvmarker med anslag från EU funderar över nya sätt att finansiera sitt arbete. En cancerforskare vid universitetet i Birmingham upplever att europeiska kollegor tvekar att ta med brittiska forskare i ansökningar för att det kan minska chanserna att beviljas forskningspengar. En forskare i Glasgow beskriver hur osäkerheten gör honom omotiverad och deprimerad, och en universitetslärare i Salford tvivlar på att han kan fortsätta arbeta med masterskursen i digital marknadsföring som han planerat att ge tillsammans med kollegor vid fyra andra europeiska universitet.
Svensk oro
Under sommaren och början av hösten har Linda Bell, som är enhetschef för EU-relationer vid innovationsmyndigheten Vinnova, fått frågor från svenska forskare som är osäkra på om de kommer att kunna fortsätta samarbeta med forskare vid brittiska universitet.
– Så vitt vi vet kommer ingenting att ändras vad gäller förutsättningarna för samarbeten på åtminstone två år, men det spelar ju mindre roll för de forskare som upplever oro och osäkerhet inför framtiden. Vi försöker ändå förmedla budskapet till forskare i Sverige att det är väldigt viktigt att de tillsvidare behandlar britterna precis på samma sätt som tidigare. De är fortfarande fullvärdiga medlemmar i EU och deltar i forskningsprogrammet Horisont 2020 på samma villkor som andra EU-medborgare, säger Linda Bell.
Hon berättar att Storbritannien är Sveriges näst största samarbetspart när det gäller forskning inom Horisont 2020. Störst är Tyskland.
– Inom vissa forskningsområden är dock Storbritannien vårt allra viktigaste samarbetsland. Hälsa och medicin, bioekonomi, livsmedel, marin forskning och teman kring jord- och skogsbruk är områden där vi har en stark tradition av samarbeten med Storbritannien.
På Storbritanniens parlaments hemsida, i anslutning till namninsamlingen för tillgång till EU:s forskningssamarbeten, finns en karta som visar varifrån underskrifterna hittills har kommit. Områdena kring Oxford och Cambridge utmärker sig med många signaturer. Statistik från själva Brexit-valet visar också att majoriteten av rösterna i dessa två universitetsstäder gick till Bremain – för ett fortsatt EU-medlemskap.
Osäkerhet för studenter
Osäkerhet råder också vad gäller fortsatta möjligheter för EU-medborgare att studera vid universitet i Storbritannien och för britter att studera inom EU.
Gunnel Rydholm Olsson, enhetschef vid Universitets- och högskolerådet, UHR, är ansvarig för frågor kring student- och lärarutbyten inom det europeiska utbytesprogrammet Erasmus+.
– Storbritannien är ju ett väldigt populärt land att samarbeta med, dels tack vare språket, dels för att britterna är duktiga inom utbildningsområdet. Vår grundinställning som svensk myndighet är att inte spekulera kring hur det kommer att bli efter Brexit. Vi bör undvika att skicka ut budskap som skapar oro. Från EU-kommissionen har vi fått direktiv om att det är business as usual som gäller ännu så länge. Och när Brexit blir ett faktum hoppas vi förstås på att det går att hitta andra lösningar så att Storbritannien fortsatt kan delta i Erasmus+-samarbetet, säger Gunnel Rydholm Olsson.
