I år firar de baltiska länderna ett kvartsekel som återuppståndna nationer. Deras utveckling har varit hisnande sedan de dramatiska augustidagarna 1991 då den misslyckade kuppen i Moskva ledde till Sovjetunionens fall.
Men ett område där utvecklingen gått långsamt är historieskrivningen om Sovjettiden. Det gäller i synnerhet de smärtsamma åren 1944 till 1953 då cirka 50 000 litauer – de så kallade skogsbröderna – stred mot den sovjetiska övermakten.
Arkiven innehåller inte bara redogörelser av heroiska insatser på slagfältet mot mångdubbelt större ockupationsstyrkor. Arkiven avslöjar också grymheter begångna inte bara av Sovjetsidan – utan även av skogsbröderna själva.
Kontroversiellt ämne
Men att redogöra för de litauiska partisanernas övergrepp är kontroversiellt.
– Dagens beskrivning av partisanerna är romantiserad, de ses enbart som hjältar, säger Mindaugas Pocius vid det historiska institutet i Vilnius. Staten anser att en heroiserande beskrivning är nödvändig för att ena landet kring en stolt historia. Som historiker har jag en annan uppgift, för mig är det viktigt att beskriva alla aspekter.
Vi träffas på folkmordsmuséet i KGB:s gamla lokaler i Vilnius. Här finns mängder av foton och beskrivningar av skogsbrödernas kamp. Hur sanningsenlig är bilden?
– Väldigt endimensionell, säger han när vi gått igenom utställningen.
– Här finns till exempel inget om de rättegångar som skogsbröderna satte upp mot misstänkta kollaboratörer. Sammantaget avrättades minst 9 000 människor för samarbete med Sovjetmakten, ofta på lösa grunder. Man dödade också anklagades familjer, bland annat minst 300 barn.
Kritiserades efter publicering
När Mindaugas Pocius publicerade dessa uppgifter för några år sedan var kritiken så massiv att riksåklagaren beslutade att tillsätta en egen utredning.
– Jag friades, men trots att boken tog slut direkt trycktes aldrig en andra upplaga. Och jag har aldrig blivit erbjuden att undervisa om mina resultat. Jag hoppas att det en dag ska bli möjligt att ge en allsidig bild av den här tiden.