Många frågetecken kring biobanksforskning

Att samordna departementen kan påminna om att samordna fyra barnkalas. Det säger regeringens life science-utredare Anders Lönnberg om den pågående revirstriden inom svensk biobanksforskning.

Det finns väldigt många frågetecken kring hur Karolinska institutet har hanterat BBMRI, men att enbart träta om vem som har gjort fel i det förflutna är inte konstruktivt, nu gäller det att se framåt och skapa en gemensam dagordning för biobanksfrågan.
Det menar Anders Lönnberg, regeringens särskilde samordnare av life science-frågor, om kritiken mot KI som värduniversitet för BBMRI.se, en svensk infrastruktur för biobanker som ingår i den europeiska sammanslutningen BBMRI, Biobanking and Molecular Resource Infrastructure Europe.

– Biobanksfrågan är högt på min agenda, med sikte på den kommande forskningsproppen, säger Lönnberg, som för övrigt också skrivit underlag för socialdemokraternas forskningspolitiska program.

BBMRI.se är ett samarbete i vilket sju lärosäten ingår, förutom KI som ”värduniversitet”, Linköpings universitet, Lunds universitet, Kungliga Tekniska högskolan, Uppsala universitet, Umeå universitet och Örebro universitet.

Tidigt riktades från företrädare för de andra lärosätena kritik mot KI:s hantering av värdskapet, mot organisationsstruktur, brist på transparens och inte minst att KI skulle ha utnyttjat sitt värdskap för att ge sig självt ekonomiska fördelar.
En som var kritisk från början är Anna Beskow, så kallad nodsamordnare för Uppsala universitet, där hon byggt upp Uppsala Biobank. Hon har också arbetat vid KI vilket givit henne erfarenhet av en kultur inom KI som, enligt henne, innebär att man inte gärna tar till sig kritik.

VR-finansiering uteblev
I december 2015 inkom Anna Beskow och två andra nodsamordnare med en skrivelse till Vetenskapsrådet vilket resulterade i att beslut om fortsatt finansiering av BBMRI.se bordlades och att KI ombads inkomma med en handlingsplan för att komma tillrätta med de brister som påtalats i skrivelsen.
Men KI:s handlingsplan ansågs inte tillräcklig, därför avslog Vetenskapsrådet KI:s anslagsansökan. I stället för de 300 miljoner man ansökt om får den KI-ledda BBMRI-organisationen ett ”avtrappningsbidrag” på elva miljoner för de närmaste två åren.

– Att det inte blir några mer pengar spelar mindre roll för oss, vi har ju fått klara oss utan hittills, säger Anna Beskow som trots allt ser positivt på framtiden.
– Det handlar om att verkligen samverka i en nationell struktur, att förankra, inkludera och visa respekt för alla parter.

Den svenska biobanksfrågan kan vidare sägas ha fått extra medial skjuts på grund av Macchiarini-fallet och diskussionen om en särskild problematisk KI-kultur.
Men oavsett KI:s roll och agerande är biobanksfrågan milt uttryckt komplicerad när det kommer till styrning, organisation och finansiering.

Samverkan med landstingen måste fungera
Biobanksforskning förutsätter att lärosätena kommer överens med sjukhusen, där de flesta biobanksproverna finns. Lärosätena ska därför inte bara samarbeta med varandra, utan också med landstingen, där förhållningssättet till biobanker och annat forskningsrelaterat kan variera mellan de 21 landstingen.
Maktspel och revirstrider på regional och nationell nivå är därmed närmast ofrånkomliga.
Tillkommer gör att biobanksforskning, liksom klinisk forskning i allmänhet, är (över)laddade med politiska förhoppningar om framsteg.
Och den som ska styra upp detta måste alltså förhålla sig till makttunga instanser som Sveriges kommuner och landsting, SKL, samt flera departement.

Anders Lönnberg, med gedigen erfarenhet av landsting och akademi, riksdag och departement (uppmärksammat i en nyhetskrönika 29 april 2015) är dock optimistisk. Medveten om revirstriderna har han markerat mot detta i den expertgrupp som är kopplad till Lönnbergs life science-utredning och där bland andra rektorerna för KI och Umeå universitet ingår.
– Jag vill ha de högsta företrädarna med så att förslagen kopplas till ansvar. Och på gruppens första möte inledde jag med att säga att den som argumenterar för att ”alla andra borde göra som vi” åker ut!

Men det är inte bara lärosäten och landsting som krigar om revir, i frågan om biobankerna (liksom life science i stort) är utbildningsdepartementet, näringsdepartementet, socialdepartementet samt givetvis finansdepartementet involverade som aktörer och intressenter, vilket minsann märks i regeringskansliet.
– Att samordna departementen kan påminna om att samordna fyra barnkalas, säger Anders Lönnberg glatt.

Men han är alltså påfallande optimistisk och helt inriktad på att biobanksfrågans organisation och finansiering ska lösas i den kommande forskningsproppen.


Kategorier: Artiklar, Forskning, Politik, Samverkan