Mönstret är tydligt. Fler män än kvinnor beviljas anslag hos de tre privata forskningsfinansiärer som Universitetsläraren granskat: Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
Tar man hänsyn till att det också är fler män än kvinnor som söker anslag, har männen – med ett undantag – ändå en högre beviljandegrad.
Cancerfondens vetenskapliga sekreterare, professor Anna Karlsson, har två förklaringar till varför männens beviljandegrad är 13 procentenheter högre än kvinnornas vad gäller fondens forskningsprojekt på totalt 400 miljoner kronor. För det första utgör män en stor majoritet av äldre och mer erfarna forskare.
– Sedan är vårdvetenskapen, som har många av de kvinnliga sökandena, nyetablerad. Därför är kvaliteten på de projekten generellt lägre jämfört med de som har lång forskningstradition, säger hon.
”Olika för varje år”
När Hjärt-Lungfonden delade ut 142 miljoner kronor i projektbidrag 2015 hade männen åtta procentenheter högre beviljandegrad.
– Det görs vetenskapliga bedömningar utifrån kriterier och 2015 såg det ut så här, det är olika för varje år, säger generalsekreterare Kristina Sparreljung.
2012–2014 var männens beviljandegrad fyra, tre respektive åtta procentenheter högre än kvinnornas.
Totalt 18 män och en kvinna fick dela på Knut och Alice Wallenbergs stiftelses 678 miljoner i projektanslag förra året. Beviljandegraden för manliga sökande var 16 procent och för kvinnliga 10 procent. I Matematikprogrammet var männens beviljandegrad 26 procentenheter högre än kvinnornas.
Elitprogram sticker ut
Elitprogrammet för unga forskare, Wallenberg Academy Fellows, sticker ut: kvinnornas beviljandegrad är elva procentenheter högre än männens. Programmet sticker också ut för att styrelsen tagit ett policybeslut att minst 40 procent, och helst 50 procent, av de antagna ska vara kvinnor. Universiteten har hotats med kvotering om inte minst 40 procent av deras nomineringar är kvinnor.
– Anledningen är enkel. Efter fem år har vi sett att universiteten nominerar färre kvinnor, men att de i snitt klarar sig bättre i urvalet, säger stiftelsens verkställande ledamot, professor Göran Sandberg.
Wallenbergstiftelse vill hålla statistik för sig själv
Med enkla medel kan indikationer på ojämställdhet synliggöras. Men transparens är inte självklart i forskningsfinansiärernas jämställdhetsarbete.
Cancerfonden, Hjärt-lungfonden och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse säger sig alla ta fram könsuppdelad statistik inför beslut om anslag. Men varför redovisar de inte den tillsammans med besluten på hemsidan?
På förfrågan delar Cancerfonden och Hjärt-lungfonden med sig av informationen utan problem. Cancerfonden får allt oftare förfrågningar om könsuppdelad statistik och har därför börjat diskutera om den ska publiceras på hemsidan.
– Jag ser inget hinder med att göra det redan från i år, det är absolut inga svårigheter och vi vill vara så transparenta som möjligt, säger Cancerfondens vetenskapliga sekreterare Anna Karlsson.
Hjärt-lungfondens generalsekreterare Kristina Sparreljung är mer återhållsam.
– Det finns inget som hindrar att vi publicerar det mer än att vi måste ha resurser för att utveckla hemsidan så att vi kan visualisera det på ett bra sätt, säger hon.
Om ni gör som Vetenskapsrådet och publicerar statistiken i några extra rader text på hemsidan kostar det inget. Kan ni göra det redan från i år?
– Detta hänger ihop med vår utveckling av hemsidan, vi har diskuterat det men inte kommit dit ännu, säger Kristina Sparreljung.
När Knut och Alice Wallenbergs stiftelse får frågor om ansökningsantal och anslagssummor uppdelat på kön är svaret att den inte ger ut sådan information.
Varför?
– Vi lämnar aldrig ut vårt grundmaterial. Det är en princip vi haft i 90 år. Anledningen är att vi får bättre kvalitet i beredningsprocessen om vi håller den för oss själva, säger stiftelsens verkställande ledamot Göran Sandberg.
Hur ser du på att transparens kan gynna kvalitet?
– Jag tror inte du behöver ifrågasätta vår kvalitet. Vi hade 400 internationella reviewers i fjol och i vår Scientific Advisory Board, SAB, har vi åtta Nobelpristagare [sex män och två kvinnor, reds. anm.].
Kvaliteten skadas väl inte av transparens?
– Vi är transparenta gentemot vår kontrollfunktion, vårt huvudmannaråd, rektorerna på de stora forskningsuniversiteten och SAB.
Över telefon delar Göran Sandberg med sig av siffror för de senaste sex åren som visar att kvinnor inte är lika underrepresenterade bland de som fått anslag jämfört med hur underrepresenterade de är i lärosätenas nomineringar. Kvinnor är bara huvudsökande i nio procent av de nominerade projekten.
– Det är katastrofalt dåligt och vi ska ta ett allvarligt samtal med universiteten om detta. Att vi inte redovisar all statistik innebär inte att vi inte tar frågan på allvar.
Han vill fortfarande inte delge uppgifterna som Universitetsläraren efterfrågat.
– Vi lämnar inte ut de siffrorna. Att bara titta på beviljandegrader från ett år är närmast ovetenskapligt, man måste titta på trenderna. Nu har du fått både siffror och citat från Sveriges största stiftelse, säger Göran Sandberg.
Efter ytterligare en mejlförfrågan skickar han ändå några av anslagens beviljandegrader år 2015 (se diagram). Projekt med män som huvudsökande beviljades i högre grad (sex procentenheter) än projekt med kvinnor som huvudsökande.
– Tittar vi över fem år är det ingen större skillnad mellan män och kvinnor (2,7 procentenheter), men det är illa nog och en grund för att vidta konkreta åtgärder. Dessa kommer förmodligen att omfatta åtgärder som tvingar universiteten att nominera fler kvinnliga huvudsökande till projekt, skriver Göran Sandberg i mejlet.
Beviljandegraden tar ju hänsyn till det olika antalet nomineringar av kvinnor och män, så vad ser du för andra möjliga förklaringar till att stiftelsen i högre grad beviljat manliga sökande anslag?
– Projektanslagen riktar sig till de mest seniora forskarna, företrädesvis professorer. Tyvärr finns det färre kvinnliga professorer än manliga vid de svenska universiteten vilket också reflekteras i de ansökningar vi får in.
