Tidigare läste merparten av studenterna vid Karolinska institutet, KI, till läkare. Det var mest kliniker som ville bli docenter. Numera kommer en stor del av de sökande från medellånga vårdutbildningar och består av bland annat sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och arbetsterapeuter.
– Deras huvudsyssla är undervisning och de hade tidigare svårt att hävda sig mot klinikerna, vilka hade fler publikationer. Därför gjordes reglerna om till tre spår: pedagogisk skicklighet, vetenskaplig skicklighet och klinisk forskningsskicklighet. Tidigare fanns inget spår alls, alla sökte på samma grunder, säger Inger Janninger, handläggare i docenturnämnden vid KI.
När reglerna infördes 2011 ökade också kraven. Nu krävs bland annat fler publikationer där personen varit drivande eller senior författare. De flesta söker forsknings- eller undervisningsspåret.
Klinisk forskningsskicklighet är tuffast, bara ett fåtal blir antagna där. Här värderas förmågan att omsätta forskning i praktiken och att utveckla behandlingsmetoder och diagnostik. Det uppmuntrar också till samverkan med hälso- och sjukvården. Syftet är att kunskap från universitetet ska komma samhället till del.
– Vår övergripande uppgift är att förbättra människors hälsa genom forskning och utbildning. Vi vill premiera forskare som implementerar ny kunskap, kunskapen får inte stanna på skrivbordet, säger Hans-Gustaf Ljunggren, dekan för forskning vid KI.
Lärosätena beslutar själva om krav på docenter
Tidigare reglerades kraven för docentur nationellt men numera bestämmer varje lärosäte vilka krav som ska gälla. För drygt ett år sedan justerade KI de nya reglerna. Bland annat har kravet på att ha publicerat 15 vetenskapliga arbeten tagits bort.
Enligt Inger Janninger beror det på att de som vill bli docenter ofta har olika bakgrund och docenturnämnden tittar på helheten.
– Vi vill fortfarande att det ska vara cirka 15 publikationer, där den sökande skall vara sist eller först av ett flertal publikationer utan tidigare handledare. Docenturnämnden tittar på ansökningens helhet och stor vikt läggs vid den egna självständigheten, säger hon.
