Tillbaka i Spanien mot alla odds

Efter fem år i Sverige lyckades Sergi Aranda återvända till Barcelona och ett av de forskningscentrum som lämnats relativt orörda i den ekonomiska krisen. Men han har kollegor runt om i världen som inte hittar något att återvända till i Spanien.
Sergio Aranda klarade sig genom den spanska krisens nålsöga.

Med stora fönster ut mot strandpromenaden i centrala Barcelona ligger det biomedicinska forskningsinstitutet Centre for Genomic Regulation, CRG. Byggnadens prisade arkitektur drar blickar till sig och innanför dörrarna möts man av en modern internationell forskningsmiljö.
Sedan ett år tillbaka forskar Sergi Aranda här. Då hade han nyligen flyttat hem efter fem års postdoktjänstgöring vid Karolinska institutet. Han och hans fru sökte sig dit av professionella skäl, och upplevde bara Spaniens ekonomiska kris på distans.

– Det var när vi bestämde oss för att återvända som vi märkte hur krisen påverkade oss. Möjligheterna att återvända är minimala, och väldigt, väldigt komplicerade.

Men de ville att barnen skulle växa upp närmare släkten och de ville kunna bidra till Spaniens vetenskapliga utveckling. Så de flyttade ändå hem.
En forskningsgrupp vid CRG ville ta emot Sergi Aranda men saknade finansiering. Då lyckades han få ett tvåårigt stipendium som den katalanska regeringen bara utlyser ett 40-tal av och som söks i konkurrens med forskare från alla discipliner. Även hans fru fick ett stipendium för sin forskning.
Sergi Aranda poängterar att hans fall är exceptionellt och att många kollegor inte lyckas hitta något sätt att återvända till forskning i Spanien.

– Situationen på universiteten är fruktansvärd. Här på CRG lever vi i en bubbla, säger han.

CRG är en stiftelse finansierad med offentliga, privata och EU-medel. Den katalanska regeringen skapade stiftelser som CRG som ett komplement till universitetens forskningscenter. Där är anställningarna statliga och har samma kriterier och villkor som i övriga landet. Kärnan i personalpolitiken på CRG är konkurrens och rörelse. Forskarna får bara stanna i fyra år, sedan måste de vidare innan de kan söka en plats där igen.

– Här får man maximala resurser under några år. Fördelen är att den starka konkurrensen främjar vetenskaplig excellens. Nackdelen är att offentliga medel investeras i personer som försvinner och nu har svårt att återvända till Spanien.

Forskningscenter som CRG har skonats bättre i krisen än universiteten, både politiskt och tack vare att EU är en stor finansiär.

– Positivt är att man i stället för att försvaga alla forskningssektorer bibehåller några starka. Problemet är att vetenskap inte bara när sig på toppforskning, säger Sergi Aranda.

Han tycker inte att budgetnedskärningar inom forskning och utbildning är det rätta sättet att möta krisen.

– I stället borde man reformera tjänstemannasystemet inom universiteten så att det blir mer flexibelt. Detta utan att försämra villkoren, för det är inte bra för forskningen att behöva tänka mer på sin försörjning än på sina experiment, säger Sergi Aranda.

Läs också: Forskarflykt från Spanien i krisens kölvatten


Kategorier: Artiklar, Finansiering, Forskning, Utland, Villkor